Jul och fågelskit

Min dröm är att få åka till Berlin och julshoppa. Ja, London eller N.Y hade ju varit ännu mer underbart! Allra helst N.Y men drömmar måste ju vara någorlunda realistiska.

Kanske nästa år? :-)

Det är superbilligt att åka till/bo i Berlin, det tar en timme med flyg och stan har MEGASUPERDUPERBILLIG shopping. Tänk att få strosa runt på KaDeWe i timmar och bara shoppa.

So nice... (hehe jag hör Ali G inuti huvudet) ;-)

Detta året hade shoppingen blivit ganska tråkig dock för vi har bestämt att bara köpa EN enda julklapp i år, till hela vår familj.

För övrigt har jag, för en timme sedan, preppat mig mot migrän, så jag kan inte förklara varför jag är dum nog att sitta här, men istället för att få gå och lägga mig då, för en timme sedan, så var det ju dags att gå och hämta barnen.

När jag kom till dagis hade jag SÅ ONT I HUVUDET att jag höll på att bli tokig. Barnen lovade att sköta sig/ej bråka eller skrika på vägen hem. Mycket rart! Mamma nöjd!

På väg ut från dagis säger jag till minstingen. Ta nu inte här på grinden för där är en jättestor, äcklig fågelbajs.

Som i ultrarapid ser jag hur ungen tar handen och drar med sig HELA JÄVLA FÅGELSKITEN. Jag blev så förbannad att jag lyfte upp ungen i armen (nä, inte riktigt men man får väl överdriva lite. Blir så mycket coolare då, eller?) och släpade in honom, ganska högljutt! Ja, alltså JAG var högljudd och skällde och öste ur mig saker om hur jävla äckligt det är med fågelskit och hur mycket bakterier det är i fågelskit och VARFÖR GJORDE DU SÅ, NÄR JAG SA TILL DIG ATT INTE GÖRA SÅ??? (det undrar jag för övrigt fortfarande och ungen har ingen aning.)

Tvätta tvätta tvätta med dagis supersunkiga tvål som är sådär äckligt oparfymerad så att jag inbillade mig att det stank om hans och mina händer, hela vägen hem, tills vi kunde tvätta oss med JORDGUBBSTVÅL och sprita oss.

Nu känns allt mycket bättre och jag insåg att jag inte skulle kunna bearbeta traumat förrän jag bloggat om det.

Puh, nu känner jag mig så mycket mer harmonisk och börjar tänka på saker som konsekvenser av mitt neurotiska handlande. Som att sonen blir lika tokig som jag eller att dagispersonalen anmäler mig till soc. ;-)

Stackars ungar!

Men va fan. Dom får ju ett Wii!!!

Allt väl alltså :-)