Dåligt minne x 1000

Jag har uselt minne!

Jag som brukade ha ett suveränt minne tycker det är lite jobbigt.

Båda sönerna tappade förra veckan varsin tand (åh vad jag vill skriva vars en, det går inte över) och minstingen fick en tia (ja han tror ju på tandféen) medan den äldste sonens tand helt glömdes bort.

Usch så hemskt, men han tror ju inte på det överhuvudtaget utan skrattar lagom mycket åt trams som tandféen, påskharen, jultomten osv.

I tre dygn nu har äldste sonen bett mig att läsa en lapp han har skrivit till mig. Han ville inte ge den till mig, utan ville att jag skulle läsa den när han somnat.

Ikväll bad han mig för fjärde gången, för, ja, det är så, JAG HAR GLÖMT varenda kväll när jag har gått upp för att lägga mig. Jag menar, då är man ju skittrött och eftersom mitt minne räcker ca 10 sekunder eller så, så har ju den där lappen varit bortglömd i flera timmar när jag väl kommer i säng.

Ikväll talade jag om för sonen att om han vill att jag ska läsa lappen så får han ge mig den, för jag KAN inte komma ihåg! Spelar ingen roll om jag sitter och upprepar för mig själv som ett mantra, att jag ska komma ihåg att läsa den.

Efter mycket dividerande fram och tillbaka så hämtade han den, vek ihop den, slängde den på mitt skrivbord och sprang sedan genast upp på sitt rum. Jag började nästan undra vad för hemskheter som skulle stå på den här lappen.

Men usch så dåligt samvete jag fick  :-(

Inte har jag någon tia hemma heller, affären stänger snart och maken är inte hemma. Hoppas att han har en tia i fickan.

Kan inte låta bli att förundras lite över att det står MAMMA. Inte mamma och pappa. Och kaxigheten "ifall du inte vet vad en tia är". Fnys.

Fast det är klart. Med tanke på mitt usla minne så kanske han ville vara snäll då han faktiskt trodde jag glömt hur dom ser ut ;-)