Glömde uppdatera när jag mätt mig efter två veckors "kontrollerat" matintag och 3-4 träningstillfällen per vecka.
Under byst -5
Midja -4,5
Över navel -3,5
Höger lår -7
Höger arm -1
Höger vad -1
Hals +-0
Måtten jämförs alltså med ursprungsmåtten. Inte med förra veckans mått :)
På tisdag är det fjärde samtalet med kostcoachen och innebär en ny scanning av kroppen + mätningar.
Det ska bli intressant för mina mått startade först efter en vecka. Hennes är från allra första början.
Jag åt en tårtbit, liten sådan, i fredags då min äldste son fyllde år, och efter det har jag haft svårt att skaka av mig känslan av att jag "misslyckats". Det blir något slags förstörande inslag i huvudet, som får mig att ställa in mig på att "nu har jag gett upp, nu är allt sabbat" och jag "jävlas" med mig själv på nåt vis.
Tex vid matlagning och matintag så blir jag destruktiv och tänker tankar som "jag kan lika gärna ta grädde, vad gör en skvätt", "en macka är ju inte SÅ onyttig om jag väljer köttpålägg", "vad gör en extra bit lax"etc.
Och just detta har jag ju varit grymt bra på de första tre veckorna! Jag har inte låtit mig rubbas.
Jag har inte fuskat en millimeter.
Sedan kom tårtbiten...
Jag måste komma över det där. Att kunna återgå till att äta bra och nyttigt utan att känna mig värdelös och straffa mig själv de få gånger jag frångår det helnyttiga och tex dricker ett glas vin, eller äter något mindre nyttigt pga att det är ett speciellt tillfälle.
Jag gör ju inte som tidigare, då allt kunde göras till "speciella" tillfällen. ;)
Men "fuskmentaliteten" är jäkligt pockande.
Säger bara "skit ner dig" till dessa dumma tankar. Jag är skitduktig och träningen gör all skillnad för tack vare den kan jag fortsätta känna att det VISST gör skillnad att fortsätta vara "duktig" även de gånger då man ätit en enstaka onyttig grej. Resten av dagen sedan åt jag supernyttigt och gjorde allting rätt.
Så nog tusan ska jag kunna äta en minitårtbit på min sons födelsedag utan att allt skiter sig :)
Detta ÄR inte som alla tidigare försök. Detta är på lång sikt och det får ta den förbaskade tid det tar :)
Hepp! :D
Glömde ju nästan! Viktnedgången efter vecka två var -1,1 kg. Alltså sammanlagd viktminskning 2,1 kg. Kan inte förstå hur det kan göra så stor skillnad utseendemässigt?
Det är ju så lite! Men för ett par dagar sedan rotade jag fram kläder ur garderoben som jag inte kunnat ha på säkert fem år och de satt jättebra nu!
Kunde inte ha dem när jag vägde fem kg MINDRE än jag gör nu, så det ÄR ju verkligen träningen som tajtat till magen, inte nödvändigtvis de få kilon som försvunnit.
En skön känsla var det oavsett :)
Om jag fortsätter i denna takten, vilket förvisso kan bli ganska svårt då -1 kg i veckan är rätt mycket, så skulle jag kunna känna mig riktigt fin när jag och Jenny åker till Korfu. Jag skulle då, isåfall, ha gått ner ca 20 kg.
Synd bara att huden blir lösare och brösten mjukare för varje gram som försvinner ;)
Att man är fet syns hela tiden men eventuella hängtuttar och slapp hud som kan komma syns bara när man är naken eller hur ;)
Den fantastiska tårtan som ställde till det så i mitt huvud.
Mitt viktminskningsdiagram så här långt.