Maken betalade 21 euro för att få ett rum fram tills vi skulle åka. Vi blev då anvisade ett rum i den lyxigare delen av hotellet, systerhotellt på andra sidan gatan. Sämre läge, men wow så mycket finare!
Barnen och maken badade ett tag vid systerhotellets pool medan jag låg kvar och hade det superlugnt och skönt i solstolen på det "gamla" hotellet. Det var så varmt att jag inte ens kunde ligga stilla i fem minuter utan att vara tvungen att svalka mig i poolen.
Även denna dag var det gul flagg så det blev en del havsbad. Underbart.
På eftermiddagen, då vi duschat, gjort oss resklara och packat allt i vårt nu så lyxiga hotellrum och snott med oss alla flaskor med shampoo, duschkräm coh lotion (som saknades på vårt ursprunliga hotell där man t.om fick KÖPA tvål till hotellrummet) så gick vi åter till Cactus och åt. Jag valde lammkotletterna IGEN, för de var så goda! Helt perfekta. Men denna gång valde jag SÅS till.
Jag har så svårt att förstå att man inte ser sås som ett självklart tillbehör till mat!
Som sagt, nästa gång blir det nog Frankrike ;-)
Transferbussen kom punktligt, färden till flygplatsen var smidig, men hua så läskigt det är när bussen kör uppför bergen på slingervägarna som knappt har räcken runt, i typ 190 och kränger i kurvorna. Jag höll andan ett par gånger och trodde slutet var nära. Som tur var klarade vi oss fram.
Det var en hel del turbulens när vi flög hem. Det är verkligen obehagligt. Barnen, som vi trodde skulle sova hela vägen, höll sig vakna i stort sett fram till sista halvtimmen.
Taxichauffören stod och väntade på Sturup med en skylt med mitt namn på, hihi. Rätt kul. Så vi kunde bara slänga oss direkt i taxin.
Jag hade ju inte ens en munkjacka eller långärmad tröja med mig. Att komma från 30 grader som det var kl.22.30 i Chania till 8 grader som det var när vi kom hem, var lite av en chock i t-shirt och shorts.
Väl hemkomna slocknade barnen sött i sina sängar, medan jag och maken kurade ihop oss i soffan, laddade in minneskortet i PS3:an och kollade igenom alla våra foton.
Nu ser vi fram emot nästa utlandsvistelse, när nu den må komma. Vi har ju inga större penningsummor att vänta kommande år. Inga husförsäljningar, inga skadestånd, inga stora skattepengar. Snyft!
Nästa gång har vi dock sagt att vi ska hyra hus och som jag känner just nu så kommer det bli Bretagne eller Provence i Frankrike och jag har redan kollat runt i timmavis.
Man blir resbiten! Att uppleva, smaka, lukta, se och känna andra ställen i världen är beroendeframkallande!
Så är det bara...
