Idag har jag lidit!
Jag gillar värme, jag gillar sommar, men jag gillar verkligen inte hög luftfuktighet och idag har luften stått STILLA, inte minsta vindpust samtidigt som det varit hur varmt som helst. Jag har jobbat kväll och vi har haft över 30 grader på avdelningen och hur man än öppnat fönster och dörrar så har det inte ens märkts.
Tack och lov kom det ett rejält åskväder med buller och bång sedan och det blev lite lite bättre.
Hann hem precis innan affären stängde och köpte en burk Ben & Jerrys. Glass var det enda jag kunde tänka på. Ville SVALKAS av rejält.
Kommer hem och är supersnäll mot maken och ger honom en hel skål full med glass från min dyrbara burk. När han tryckt i sig den så gör han en halvt ogillande grimas och säger "-jag fattar inte hur du kan längta efter den här skiten".
Det SVED i mig för varje sked av min goda glass som jag la upp till honom och så uppskattar han det inte!
Själv sitter jag här, otillfredsställd efter bara EN HALV burk och har typ skrapat, slickat insidan för att få i mig varje litet uns glass. Hur kan man INTE älska Ben & Jerrys!
Jag kanske skulle maila dem och fråga om de behöver någon som gör reklam för deras glass. För det gör ju jag hela tiden, här i min blogg. De borde faktiskt betala mig för det ;-)
tisdag 30 juni 2009
måndag 29 juni 2009
Mobilladdare sökes...

Om någon skulle ha sms:at eller ringt mig på mobilen den här helgen så kan jag förklara varför jag inte har ringt tillbaka eller svarat!
Mitt mobilbatteri slocknade i fredags och min laddare är puts väck. Misstänker dottern och har nu precis, i mörket, helt utan framgång gått igenom hennes rum.
Jag VET att jag haft den sedan vi kom hem och jag vet att jag lämnade den vid mitt nattduksbord i sovrummet efter att jag laddade den senast. Kan jag dra slutsatsen att den har fått ben och vandrat iväg?
Det är hemskt!
Jag har ingen kontakt med omvärlden när jag är hemifrån, jag har ingen klocka och jag har inget alarm som väcker mig på morgonen. Vilken otrolig tur att jag jobbar kväll precis hela veckan!
Var brukar ni hitta bortsprungna saker?
Vildvuxen grönska...
Vår trädgård är faktiskt ganska underbar! Om man bortser från att den inte är speciellt välskött, att det finns en massa ogräs överallt, att vi har en massa bråte som ligger, typ dörrkarmar och annat, att trädäcket är halvruttet och att gräsmattan är i riktigt uselt skick, så är den verkligen lummig och fin och det finns så många härliga buskar, klängväxter och den är verkligen HELT och hållet insynsskyddad.
Man hade lätt kunnat ta sig ett nummer i trädgården utan att någon ser, eller sola topless, tja varför inte helnaken. Jag kanske ska ta och vara naken nästa gång jag grillar, för jag blir så in i bängens varm då. Eller vad säger du Silla. Det vore väl ok? :-)
Det här är lite bilder på växtligheten från framsidan. Baksidan tar vi en annan dag :-)
En godkänd fyraåring...
har vi här hemma. Inte för att jag tvivlade på detta men eftersom lillprinsen har ett MYCKET bestämt humör och gör precis som han vill och mycket väl kan vägra göra saker som han egentligen måste göra så fasade jag för att det varken skulle gå att göra syn- eller hörseltest men där hade jag inte behövt oroa mig. Han var hur duktig som helst och det gick som en dans.
Alla färger kunde han, räkna, rita en mycket detaljerad gubbe med huvud, ögon, näsa, mun, hals, kropp, ben, armar och självklart TVÅ STORA SVÄRD i händerna. Hans språk var mycket väl godkänt och han kan göra alla ljud, även s och r.
Dagis anteckningar om lillprinsen fick vi också med oss. Där var allting ua, sånär som på att han har svårt att koncentrera sig i stora grupper för att han gärna då vill göra annat och blir lite väl "livlig" (känner inte ALLS igen det hos mig själv eller maken från när vi var små ;-) och i lek har han lite svårt att INTE vilja bestämma över sina kompisar och vad gäller att lyssna när vuxna säger till så stod det under kommentarer att det HELT beror på vilket humör han är på (eh jaså, det hade jag ingen aaaning om) och att man kan få vara riktigt bestämt. Ooops, nähäää, min lillprins, han som är sååå snäll och beskedlig och alltid gör precis som man säger åt honom.
Haha, jaja bvc-sköterskan bara skrattade och sa att det är väl inget konstig. Fyraårsåldern är supertrixig och jobbig och man går igenom massor av olika saker i sin utveckling. Lillprinsen förvandlades ju för några månader sen från att ha varit supervettig och verkligen gått att prata och resonera med, till att bli ett litet monster som skiter totalt i allt man säger och som är fullkomligt ovettig och flamsig och oseriös och som ÄNNU MER än någonsin blir helt vansinnig och superfrustrerad och helt ifrån sig när det inte blir precis som han förutspått eller tänkt sig.
Häromdagen läste vi en bok där det finns en hund. Denna hund är en tik, alltså en hon och det vill inte lillprinsen. När jag då läser "hon" så blir han helt galen, helt tokig, sjövild och skriker att det inte är en hon, att det är en pojke. Jag förklarar lugnt att det är en flickhund, inte en pojkhund, att det står så i boken. Detta klarar inte lillprinsen utan tar boken och slänger den hårt i väggen och skriker i vilt raseri.
Detta låter som en riktig BRAT jag vet, men det är inte så. Han är verkligen helt förstörd, ledsen, kan inte få det att stämma, att gå ihop, för han VILLE JU, visste ju, tyckte ju att det var en pojke. Hur kan det då vara så att världen inte ser ut som han trott!
Min älskade lillprins. Hoppas att denna fas går över snart och att dina föräldrar lyckas ta dig igenom den utan att kränka, utan att trycka ner dessa starka känslor som måste få utlopp. Och måtte vi gå igenom den utan att själva bli helt förstörda ;-)
Men så hoppa i säng nu då!
Verkar som att jag fattar lite trögt dessutom!
...och nu är det typ, helt ljust.
Kanske man bara ska stanna uppe och inte gå och lägga sig förrän i morgon kväll istället? Nä, då får jag migrän. Inte bra! Måste i säng nu!
NU!
...och nu är det typ, helt ljust.
Kanske man bara ska stanna uppe och inte gå och lägga sig förrän i morgon kväll istället? Nä, då får jag migrän. Inte bra! Måste i säng nu!
NU!
Gå och lägg dig...
har jag sagt åt mig själv i flera timmar nu. Nu börjar det bli ljust och vi som inte har någon rullgardin i sovrummet och JAG som inte kan somna om det inte är riktigt mörkt i rummet.
Shit, måste skynda mig i säng nu!
Klockan är tjugo i fyra...
Natti natti
Shit, måste skynda mig i säng nu!
Klockan är tjugo i fyra...
Natti natti
söndag 28 juni 2009
Provence






För övrigt så har jag och maken tillbringat kvällen framför datorn, drömmande och dregglande över små underbara stenhus på landet i Frankrike. Var som helst men vi har mest tittat på Provence. Vi fantiserar och planerar vår framtid och inreder vårt drömhus.
Alltså, vi vill inte flytta! Vi har flyttat tillräckligt nu ;-)
Men vi drömmer som vanligt om att resa, om att ha ett hus utomlands, där vi kan tillbringa våra lediga veckor på somrarna och förhoppningsvis lite till, och som man övriga veckor på året kan hyra ut.
Åh jag blir helt orealistisk och drömmer mig bort. Jag vet, jag är hopplös. Vi har INGA pengar. Jag blir snart arbetslös. Vi får knappt livet att gå ihop som det är. Men när jag har dåligt med pengar, det är ju DÅ jag drömmer som mest, det är då jag vill ha mest, det är då jag absolut inte kan nöja mig med att faktiskt ha LITE pengar. När jag mår dåligt då äter och shoppar jag! Perfekt!
Jag är inte ämnad för fattigdom! ;-)
Just nu vandrar jag i tankarna på en liten grusväg från vårt lilla stenhus med en sprakande grön, lummig trädgård, omgärdad av en låg stenmur. Längs vägen njuter jag av den hänförande utsikten. De mörklila lavendelfälten och de rika vinodlingarna. Jag är på väg till byn för att handla färska baguetter och croissants i lanthandeln som ligger på den vackra lilla huvudgatan, kantad av plataner. När jag kommer tillbaka har maken gjort kaffe på spisen i perkulator och så sitter vi på den stenlagda terassen, under fikonträdet och äter frukost och bara njuter av grönskan och dofterna omkring oss. Ja, barnen också såklart. De är självklart helt hänförda, liksom vi :-)
Shit jag blir nästan tokig! Jag är nog aldrig NÖJD, eller, jo det är jag visst. Jag är mycket tillfreds med saker och ting för det mesta men det finns en längtan efter något mer? Det perfekta lugnet, fulländad njutning, både för kropp och själ och en helt kravlös tillvaro. (Jaja några krav måste ju finnas men att kunna göra vad man vill, varje dag! Ojoj så underbart...)
Drömmer jag mer än andra eller är jag normal? Jag vill så mycket! Vet inte hur jag ska hinna eller kunna göra verklighet av allt på bara en livstid! Jag känner att det finns en plats, en plats som väntar på mig, en plats där jag kommer att hitta perfektion i tillvaron och det totala lugnet kommer att infinna sig. Jag vet det.
Jag tjatade om Provence länge länge när jag var i de tidiga tonåren. Sedan har jag tjatat lika länge om Toscana. Nu tjatar jag om Provence igen.
Jag tror att det var filmen "A good year" med Russel Crowe som förde mig tillbaka till Provence. Jag insöp verkligen det huset, atmosfären och naturen, stämningen, människorna och kände mig nästan gråtfärdig när den var slut. Så fulländat! Det kändes i hela kroppen. (Se filmen om ni ej sett den. Den är super. En riktig mysfilm.)
Har iallafall bestämt att jag ska läsa franska. En kurs i franska måste gås. Jag vill åka tillbaka till Korsika oxå, och kunna förstå och göra mig förstådd utan engelska och en massa gestikulerande och pekande i menyer osv.
Tänker på pensionen. Varför pensioneras man inte förrän man är 65 år? Är det först då man ska få vara obunden och slippa måsten och kunna njuta av livet till fullo?
Önskar än en gång att jag var ekonomiskt oberoende. Åh så mycket jag hade kunnat göra för människor som behövde hjälp. Jag hade inte behövt ta jobb som jag inte brinner för, vilket jag ju inom kort kommer bli tvungen att göra. Jag hade kunnat jobba ideellt med precis det jag verkligen ville, för jag hade inte behövt någon lön. Jag hade kunnat skita ett stort stycke i om jag fick betalt eller inte!
Ja, så sitter jag och tänker vid min dator denna kväll då jag plöjer genom hela internet på jakt efter det perfekta lilla stenhuset i Provence. Suck...
Alltså, vi vill inte flytta! Vi har flyttat tillräckligt nu ;-)
Men vi drömmer som vanligt om att resa, om att ha ett hus utomlands, där vi kan tillbringa våra lediga veckor på somrarna och förhoppningsvis lite till, och som man övriga veckor på året kan hyra ut.
Åh jag blir helt orealistisk och drömmer mig bort. Jag vet, jag är hopplös. Vi har INGA pengar. Jag blir snart arbetslös. Vi får knappt livet att gå ihop som det är. Men när jag har dåligt med pengar, det är ju DÅ jag drömmer som mest, det är då jag vill ha mest, det är då jag absolut inte kan nöja mig med att faktiskt ha LITE pengar. När jag mår dåligt då äter och shoppar jag! Perfekt!
Jag är inte ämnad för fattigdom! ;-)
Just nu vandrar jag i tankarna på en liten grusväg från vårt lilla stenhus med en sprakande grön, lummig trädgård, omgärdad av en låg stenmur. Längs vägen njuter jag av den hänförande utsikten. De mörklila lavendelfälten och de rika vinodlingarna. Jag är på väg till byn för att handla färska baguetter och croissants i lanthandeln som ligger på den vackra lilla huvudgatan, kantad av plataner. När jag kommer tillbaka har maken gjort kaffe på spisen i perkulator och så sitter vi på den stenlagda terassen, under fikonträdet och äter frukost och bara njuter av grönskan och dofterna omkring oss. Ja, barnen också såklart. De är självklart helt hänförda, liksom vi :-)
Shit jag blir nästan tokig! Jag är nog aldrig NÖJD, eller, jo det är jag visst. Jag är mycket tillfreds med saker och ting för det mesta men det finns en längtan efter något mer? Det perfekta lugnet, fulländad njutning, både för kropp och själ och en helt kravlös tillvaro. (Jaja några krav måste ju finnas men att kunna göra vad man vill, varje dag! Ojoj så underbart...)
Drömmer jag mer än andra eller är jag normal? Jag vill så mycket! Vet inte hur jag ska hinna eller kunna göra verklighet av allt på bara en livstid! Jag känner att det finns en plats, en plats som väntar på mig, en plats där jag kommer att hitta perfektion i tillvaron och det totala lugnet kommer att infinna sig. Jag vet det.
Jag tjatade om Provence länge länge när jag var i de tidiga tonåren. Sedan har jag tjatat lika länge om Toscana. Nu tjatar jag om Provence igen.
Jag tror att det var filmen "A good year" med Russel Crowe som förde mig tillbaka till Provence. Jag insöp verkligen det huset, atmosfären och naturen, stämningen, människorna och kände mig nästan gråtfärdig när den var slut. Så fulländat! Det kändes i hela kroppen. (Se filmen om ni ej sett den. Den är super. En riktig mysfilm.)
Har iallafall bestämt att jag ska läsa franska. En kurs i franska måste gås. Jag vill åka tillbaka till Korsika oxå, och kunna förstå och göra mig förstådd utan engelska och en massa gestikulerande och pekande i menyer osv.
Tänker på pensionen. Varför pensioneras man inte förrän man är 65 år? Är det först då man ska få vara obunden och slippa måsten och kunna njuta av livet till fullo?
Önskar än en gång att jag var ekonomiskt oberoende. Åh så mycket jag hade kunnat göra för människor som behövde hjälp. Jag hade inte behövt ta jobb som jag inte brinner för, vilket jag ju inom kort kommer bli tvungen att göra. Jag hade kunnat jobba ideellt med precis det jag verkligen ville, för jag hade inte behövt någon lön. Jag hade kunnat skita ett stort stycke i om jag fick betalt eller inte!
Ja, så sitter jag och tänker vid min dator denna kväll då jag plöjer genom hela internet på jakt efter det perfekta lilla stenhuset i Provence. Suck...
(sovrummet på bild i detta inlägg är något liknande det jag talade om i inlägget nedan) :-)
Ännu en helg...
har passerat utan att mycket vettigt har blivit gjort. Oj så varmt det har varit! Äntligen sommar, yeey :-)
Vi firade lillprinsen mycket enkelt i lördags med min syster, hennes barn och min mamma. Jag orkar nästan ingenting nu för tiden, så det stora firandet, för alla barnen, där vi har båda familjer + vänner med, det får vänta tills vi har hunnit få lite mer iordning här hemma och vi har bättre stolar att sitta på osv. Jag får ju sån prestationsångest när man ska bjuda hem folk. Blir gråtfärdig när jag tänker på hur hemskt här ser ut fortfarande och vi har bott här i två månader snart! Halva vardagsrummet består av kartonger och jag har NOLL lust att fixa, göra fint och städa när det ändå ser ut så här. Så det ligger verkligen skit överallt och jag ORKAR inte göra ett smack åt det! Ni vill nog inte veta hur sällan jag rengör badrummen till exempel. För det är ju inte lönt. Här är ju ändå såååå jä..la stökigt och fult!
Kökrenoveringen måste snart sättas igång. Vi har inte pengar att slutföra den, men hoppas på det bästa. Att något STORT ska hända? Men vad?
Så som det är idag kan vi iallafall inte ha det! Det är inte ens funktionsdugligt och idag när jag handdiskade så var jag så arg inuti att jag nästan kände hur adrenalinet pumpade. Visst är det galet! Ett sådant löjligt problem och ändå gör det mig så fruktansvärt tjurig. Bara en massa MÅSTEN heeeeela tiden. Ska det vara så här att vara vuxen?
Nog om det...
Helgen som gått har varit jätteskön förutom ett bråk i fredags eftermiddag, rörande min stundande arbestlöshet, som resulterade i att jag och maken inte bytt ett ord med varandra förrän nu ikväll. Mycket civiliserat och moget.
I övrigt har vi rensat lite ogräs, jag och barnen har varit ute en del, det har bakats jordgubbspajer, jag har druckit lite hemgjort flädervin tillsammans med min syster, mycket trevligt och idag hade äldste sonen en kompis här hela dagen. De små kan verkligen inte förstå att de stora killarna inte tycker det är skoj när de är med i rummet och förstör, hänger och klänger och ställer tusen frågor. Skumt eller hur? ;-)
Imorgon är jag och barnen lediga. Hoppas på att kunna mysa och slappa riktigt innan vi ska på fyraårskontroll med lillprinsen på eftermiddagen. Jag hade en tanke på att gå på bio innan idag men de fem biobiljetter som jag visste att jag hade är plötsligt borta!
I övrigt så drömmer jag om ett eget sovrum.
Det bästa jag vet är nämligen att läsa tills jag somnar, tills ögonen fladdrar sådär att man bara kan lägga boken åt sidan och vips så sover man. Det kan jag inte längre!
Jag delar sovrum med en annan. En som absolut inte tillåter att man läser efter kl.23. Hur många ggr i mitt liv är jag trött kl.23? Typ aldrig!
Så eget sovrum ska bli min nya dröm. Inte alltid, för jag vill ju gärna sova tillsammans. Är mysigt. Men jag kunde sova där de kvällar jag verkligen kände för att läsa!
Vet precis hur jag skulle ha det där inne. Ljust, luftigt, varmt och lite kvinnligt/romantiskt med tjocka, gosiga täcken och underbara sängkläder i typ gammelrosa och vita ränder eller varför inte blommor, massor av kuddar, linoljade trägolv, lite lantligt sådär. Åhhh så fint det skulle vara och där skulle jag ligga och läsa underbara böcker och kanske äta något gott i sängen till klockan var 02-03 sådär. Underbart!
Hur kan det komma sig att saker som man tagit för självklara, saker som är del av den man är, som man njuter av, blir omöjliga för att man lever med en annan människa? Jag har alltid läst på kvällarna. Det är så jag somnar!
Eller ska jag säga, det var så jag alltid somnade innan...
(ps, ja käre make, jag VET att jag inte tillåter dig att läsa heller när jag ska börja kl.07. Skillnaden är dock att du kan sova hur ljust/mörkt, tyst/högljutt det än är omkring dig. Jag vaknar av en fis eller en knappnål som faller och kan absolut inte somna när minsta lilla ljus silar in i rummet. Jag har ju för sjutton skitsvårt att somna och du somnar när huvudet nuddar kudden! Då ÄR det skillnad, så det så.)
Vi firade lillprinsen mycket enkelt i lördags med min syster, hennes barn och min mamma. Jag orkar nästan ingenting nu för tiden, så det stora firandet, för alla barnen, där vi har båda familjer + vänner med, det får vänta tills vi har hunnit få lite mer iordning här hemma och vi har bättre stolar att sitta på osv. Jag får ju sån prestationsångest när man ska bjuda hem folk. Blir gråtfärdig när jag tänker på hur hemskt här ser ut fortfarande och vi har bott här i två månader snart! Halva vardagsrummet består av kartonger och jag har NOLL lust att fixa, göra fint och städa när det ändå ser ut så här. Så det ligger verkligen skit överallt och jag ORKAR inte göra ett smack åt det! Ni vill nog inte veta hur sällan jag rengör badrummen till exempel. För det är ju inte lönt. Här är ju ändå såååå jä..la stökigt och fult!
Kökrenoveringen måste snart sättas igång. Vi har inte pengar att slutföra den, men hoppas på det bästa. Att något STORT ska hända? Men vad?
Så som det är idag kan vi iallafall inte ha det! Det är inte ens funktionsdugligt och idag när jag handdiskade så var jag så arg inuti att jag nästan kände hur adrenalinet pumpade. Visst är det galet! Ett sådant löjligt problem och ändå gör det mig så fruktansvärt tjurig. Bara en massa MÅSTEN heeeeela tiden. Ska det vara så här att vara vuxen?
Nog om det...
Helgen som gått har varit jätteskön förutom ett bråk i fredags eftermiddag, rörande min stundande arbestlöshet, som resulterade i att jag och maken inte bytt ett ord med varandra förrän nu ikväll. Mycket civiliserat och moget.
I övrigt har vi rensat lite ogräs, jag och barnen har varit ute en del, det har bakats jordgubbspajer, jag har druckit lite hemgjort flädervin tillsammans med min syster, mycket trevligt och idag hade äldste sonen en kompis här hela dagen. De små kan verkligen inte förstå att de stora killarna inte tycker det är skoj när de är med i rummet och förstör, hänger och klänger och ställer tusen frågor. Skumt eller hur? ;-)
Imorgon är jag och barnen lediga. Hoppas på att kunna mysa och slappa riktigt innan vi ska på fyraårskontroll med lillprinsen på eftermiddagen. Jag hade en tanke på att gå på bio innan idag men de fem biobiljetter som jag visste att jag hade är plötsligt borta!
I övrigt så drömmer jag om ett eget sovrum.
Det bästa jag vet är nämligen att läsa tills jag somnar, tills ögonen fladdrar sådär att man bara kan lägga boken åt sidan och vips så sover man. Det kan jag inte längre!
Jag delar sovrum med en annan. En som absolut inte tillåter att man läser efter kl.23. Hur många ggr i mitt liv är jag trött kl.23? Typ aldrig!
Så eget sovrum ska bli min nya dröm. Inte alltid, för jag vill ju gärna sova tillsammans. Är mysigt. Men jag kunde sova där de kvällar jag verkligen kände för att läsa!
Vet precis hur jag skulle ha det där inne. Ljust, luftigt, varmt och lite kvinnligt/romantiskt med tjocka, gosiga täcken och underbara sängkläder i typ gammelrosa och vita ränder eller varför inte blommor, massor av kuddar, linoljade trägolv, lite lantligt sådär. Åhhh så fint det skulle vara och där skulle jag ligga och läsa underbara böcker och kanske äta något gott i sängen till klockan var 02-03 sådär. Underbart!
Hur kan det komma sig att saker som man tagit för självklara, saker som är del av den man är, som man njuter av, blir omöjliga för att man lever med en annan människa? Jag har alltid läst på kvällarna. Det är så jag somnar!
Eller ska jag säga, det var så jag alltid somnade innan...
(ps, ja käre make, jag VET att jag inte tillåter dig att läsa heller när jag ska börja kl.07. Skillnaden är dock att du kan sova hur ljust/mörkt, tyst/högljutt det än är omkring dig. Jag vaknar av en fis eller en knappnål som faller och kan absolut inte somna när minsta lilla ljus silar in i rummet. Jag har ju för sjutton skitsvårt att somna och du somnar när huvudet nuddar kudden! Då ÄR det skillnad, så det så.)
fredag 26 juni 2009
Gissa bajset...
Eftersom jordgubbsplockningen inte öppnade förrän kl.14 och vi anlände redan 12.30 så åkte vi iväg till ett ställe lite längre bort och åt lunch, bestående av fjärilskotlett, rostad nypotatis och bearnaisesås. Maten var mycket god faktiskt och till ett otroligt hyfsat pris! 40 kr för barn och 65 för vuxna. Då ingick nybakat bröd, salladsbuffé med mycket gott, dricka och kaffe eller thé efter maten.
Efteråt var vi proppmätta och hade nog helst velat lägga oss i skuggan under ett träd och sova en stund (ja, vi vuxna alltså) men istället så strosade vi omkring lite i de sköna omgivningarna.
Utanför ett av husen på området kunde man titta på djur, deras fotavtryck och gissa bajset! Mycket intressant tyckte barnen.
Jordgubbsplockning
En helt underbar ledig fredag med barnen och bästaste väninnan. Soligt väder, om än blåsigt, lunch och jordgubbsplockning på "landet". Kan knappast bli bättre!
16 liter fick vi ihop på knappt 20 minuter!
Blåsten gjorde att det var superskönt och inte ett dugg svettigt att stå mitt på fältet, helt utsatta för solens strålar. Lite färg fick vi ju på köpet också!
torsdag 25 juni 2009
Maskerad med filmtema
En dotters önskan...
Dottern har tjatat mycket på sistone om att hon vill ha en lillasyster. Jag blir lite ledsen, för jag hade gärna velat ha ett barn till. Pga min foglossning vågar jag inte riktigt tänka på det. Den har ju bara blivit värre för varje barn och jag blir ju inte av med den som "icke"gravid utan har problem med smärtor dagligen?Ikväll, då vi hade gäster, frågade dottern min väninna Jenny, som väntar barn, om hon inte kunde föda en lillasyster åt henne. Hon sa med sin söta röst, mycket allvarligt att hon lovade att vara snäll mot bebisen, klappa den, bära den och snurra den runt så att den skulle tycka det var roligt. Fina flicka, ensam med två bröder som ofta leker trots att de är längst ifrån varandra i ålder (fem år). De leker lekar som inte alls intresserar henne, som hon låtsas vara intresserad av för att få vara med. Trots det så föredrar grabbarna varandra när det kommer till lek, medan dottern ofta sitter själv i sitt rum och pysslar med sin leksaksservis och sina dockor. Hon är en prinsessflicka, så är det bara.
Jag lider med henne ibland. Hon skulle verkligen ha en syster, som gillade sådana saker som hon gillar...
onsdag 24 juni 2009
Lillprinsens födelsedag
Idag har vi firat ännu en födelsedag. Vi har ju lyckats få alla tre barnen i månadsföljd april-maj-juni, så det blir intensivt med allt firande dessa tre månader! Speciellt när man har stor familj. Det brukar bli tre firande per barn. Alltså nio firande på tre månader! Puuh...
Lillprinsen hade bara önskat sig EN ENDA sak och det var en starwarshjälm. När jag i måndags lyckades ta mig till leksaksaffären så hittar jag en enda hjälm som kostade en helt hutlös summa pengar. Vill inte ens skriva ut det här för det är vansinne!
Eftersom han bara önskat sig denna enda sak så hade jag inte mycket val. Klart han ska få den! Några andra småsaker blev det också och lillprinsen har varit hur nöjd som helst. Han har sprungit omkring med sin hjälm mest hela dagen och varit mycket glad.
Goa goa unge! För fyra år sen föddes du och jag kan inte fatta att vi någonsin varit utan dig!
Det är väldigt skumt faktiskt! Efter att man har fått sina barn så kan man liksom inte förstå hur man någonsin kunnat vara utan dem och vad sjutton man gjorde innan de kom och vad som möjligen skulle ha kunnat kännas viktigt innan de kom till världen!
Vid frukostbordet. Lite trött fortfarande:
En MYCKET efterlängtad starwarshjälm:
Laxmacka och chokladbulle, mums...
Eftermiddag med gäster som kom med fler paket, tack Jenny, Anatoly och Ija:
Marängswisstårta och jordgubbar! Det bästa av allt till den bästa lillprinsen:

Morgonpaketen från mamma, pappa och syskonen bestod utav starwarshjälm, laserguns med sensorer för träff, mycket kul tycker storebror också, en leksaksmotorcykel och en pezgubbe. På eftermiddagen kom gäster med stor såpbubbleburk, en hjullastare och en ny Alfonsbok som lästes på kvällen sen.
Lillprinsen hade bara önskat sig EN ENDA sak och det var en starwarshjälm. När jag i måndags lyckades ta mig till leksaksaffären så hittar jag en enda hjälm som kostade en helt hutlös summa pengar. Vill inte ens skriva ut det här för det är vansinne!
Eftersom han bara önskat sig denna enda sak så hade jag inte mycket val. Klart han ska få den! Några andra småsaker blev det också och lillprinsen har varit hur nöjd som helst. Han har sprungit omkring med sin hjälm mest hela dagen och varit mycket glad.
Goa goa unge! För fyra år sen föddes du och jag kan inte fatta att vi någonsin varit utan dig!
Det är väldigt skumt faktiskt! Efter att man har fått sina barn så kan man liksom inte förstå hur man någonsin kunnat vara utan dem och vad sjutton man gjorde innan de kom och vad som möjligen skulle ha kunnat kännas viktigt innan de kom till världen!
Vid frukostbordet. Lite trött fortfarande:
Morgonpaketen från mamma, pappa och syskonen bestod utav starwarshjälm, laserguns med sensorer för träff, mycket kul tycker storebror också, en leksaksmotorcykel och en pezgubbe. På eftermiddagen kom gäster med stor såpbubbleburk, en hjullastare och en ny Alfonsbok som lästes på kvällen sen.
Mycket trevligt. Middagen som lillprinsen valt bestod av hemlagade köttbullar, ugnsrostad nypotatis med persilja och hemlagad gräddsås. Vet inte varför jag envisas med att skriva hemlagad när ni alla vet vem jag är gift med och att jag inte ens skulle våga komma hem med en pås-sås. Den blick jag fick när jag gjort en pås-sås senast sa mer än tusen ord ;-) Först misstro som sedan ersattes av avsmak och en liten gnutta ?förakt? ;-)
Mycket gott iallafall! Lillprinsen ville bara ha köttbullar och sås. Detta hade han aldrig rott hem i vanliga fall men på sin födelsedag får man faktiskt bestämma själv (i viss mån åtminstone).
Kl.22 kom tre trötta barn i säng. Tack allihop för en mycket trevlig kväll.
måndag 22 juni 2009
Bilder från hotellet...
Här kommer lite bilder från hotellet, som vi var mycket nöjda med! Väldigt basic lägenheter med härliga balkonger och bra aircondition. Superfräscht! Mer än nöjda med renligheten och det är viktigt tycker jag. Städat fick vi fem ggr under vår vecka.
Trevlig, hjälpsam personal, barnvänligt till tusen och ja, superfint!
Hotellet hette Viva Tropic och låg ca 400 m från stranden och mitt i centrum av Puerto de Alcudia på Mallorca. Superbt läge! Bilderna kommer inte i någon speciell ordning.
Barnpool med superroligt sjörövarskepp:
...och annat skoj:
Vår balkong:
Vår utsikt åt ena hållet:
Köksavdelning:
Litet köksbord som vi aldrig satt vid utan bara använde att lägga saker på:
Den rymliga, härliga balkongen...
Bäddsoffor i det sk vardagsrummet:
Samma soffor:
Badrummet:
Sovrummet, där barnen sov:
Uteservering på hotellet, poolbar och restaurang:
Scenområdet med servering och underhållning:
Scenen och poolbaren (t vänster):
Här är poolbaren t höger ;-)
Här står jag vid poolbaren och fotograferar :-D
En av poolerna, den djupaste som var 2 meter djup:

Poolbaren igen, ur annan vinkel:
Ingång till hotellet från poolområdet:
Trevlig, hjälpsam personal, barnvänligt till tusen och ja, superfint!
Hotellet hette Viva Tropic och låg ca 400 m från stranden och mitt i centrum av Puerto de Alcudia på Mallorca. Superbt läge! Bilderna kommer inte i någon speciell ordning.
Barnpool med superroligt sjörövarskepp:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



