För övrigt så har jag och maken tillbringat kvällen framför datorn, drömmande och dregglande över små underbara stenhus på landet i Frankrike. Var som helst men vi har mest tittat på Provence. Vi fantiserar och planerar vår framtid och inreder vårt drömhus.
Alltså, vi vill inte flytta! Vi har flyttat tillräckligt nu ;-)
Men vi drömmer som vanligt om att resa, om att ha ett hus utomlands, där vi kan tillbringa våra lediga veckor på somrarna och förhoppningsvis lite till, och som man övriga veckor på året kan hyra ut.
Åh jag blir helt orealistisk och drömmer mig bort. Jag vet, jag är hopplös. Vi har INGA pengar. Jag blir snart arbetslös. Vi får knappt livet att gå ihop som det är. Men när jag har dåligt med pengar, det är ju DÅ jag drömmer som mest, det är då jag vill ha mest, det är då jag absolut inte kan nöja mig med att faktiskt ha LITE pengar. När jag mår dåligt då äter och shoppar jag! Perfekt!
Jag är inte ämnad för fattigdom! ;-)
Just nu vandrar jag i tankarna på en liten grusväg från vårt lilla stenhus med en sprakande grön, lummig trädgård, omgärdad av en låg stenmur. Längs vägen njuter jag av den hänförande utsikten. De mörklila lavendelfälten och de rika vinodlingarna. Jag är på väg till byn för att handla färska baguetter och croissants i lanthandeln som ligger på den vackra lilla huvudgatan, kantad av plataner. När jag kommer tillbaka har maken gjort kaffe på spisen i perkulator och så sitter vi på den stenlagda terassen, under fikonträdet och äter frukost och bara njuter av grönskan och dofterna omkring oss. Ja, barnen också såklart. De är självklart helt hänförda, liksom vi :-)
Shit jag blir nästan tokig! Jag är nog aldrig NÖJD, eller, jo det är jag visst. Jag är mycket tillfreds med saker och ting för det mesta men det finns en längtan efter något mer? Det perfekta lugnet, fulländad njutning, både för kropp och själ och en helt kravlös tillvaro. (Jaja några krav måste ju finnas men att kunna göra vad man vill, varje dag! Ojoj så underbart...)
Drömmer jag mer än andra eller är jag normal? Jag vill så mycket! Vet inte hur jag ska hinna eller kunna göra verklighet av allt på bara en livstid! Jag känner att det finns en plats, en plats som väntar på mig, en plats där jag kommer att hitta perfektion i tillvaron och det totala lugnet kommer att infinna sig. Jag vet det.
Jag tjatade om Provence länge länge när jag var i de tidiga tonåren. Sedan har jag tjatat lika länge om Toscana. Nu tjatar jag om Provence igen.
Jag tror att det var filmen "A good year" med Russel Crowe som förde mig tillbaka till Provence. Jag insöp verkligen det huset, atmosfären och naturen, stämningen, människorna och kände mig nästan gråtfärdig när den var slut. Så fulländat! Det kändes i hela kroppen. (Se filmen om ni ej sett den. Den är super. En riktig mysfilm.)
Har iallafall bestämt att jag ska läsa franska. En kurs i franska måste gås. Jag vill åka tillbaka till Korsika oxå, och kunna förstå och göra mig förstådd utan engelska och en massa gestikulerande och pekande i menyer osv.
Tänker på pensionen. Varför pensioneras man inte förrän man är 65 år? Är det först då man ska få vara obunden och slippa måsten och kunna njuta av livet till fullo?
Önskar än en gång att jag var ekonomiskt oberoende. Åh så mycket jag hade kunnat göra för människor som behövde hjälp. Jag hade inte behövt ta jobb som jag inte brinner för, vilket jag ju inom kort kommer bli tvungen att göra. Jag hade kunnat jobba ideellt med precis det jag verkligen ville, för jag hade inte behövt någon lön. Jag hade kunnat skita ett stort stycke i om jag fick betalt eller inte!
Ja, så sitter jag och tänker vid min dator denna kväll då jag plöjer genom hela internet på jakt efter det perfekta lilla stenhuset i Provence. Suck...
Alltså, vi vill inte flytta! Vi har flyttat tillräckligt nu ;-)
Men vi drömmer som vanligt om att resa, om att ha ett hus utomlands, där vi kan tillbringa våra lediga veckor på somrarna och förhoppningsvis lite till, och som man övriga veckor på året kan hyra ut.
Åh jag blir helt orealistisk och drömmer mig bort. Jag vet, jag är hopplös. Vi har INGA pengar. Jag blir snart arbetslös. Vi får knappt livet att gå ihop som det är. Men när jag har dåligt med pengar, det är ju DÅ jag drömmer som mest, det är då jag vill ha mest, det är då jag absolut inte kan nöja mig med att faktiskt ha LITE pengar. När jag mår dåligt då äter och shoppar jag! Perfekt!
Jag är inte ämnad för fattigdom! ;-)
Just nu vandrar jag i tankarna på en liten grusväg från vårt lilla stenhus med en sprakande grön, lummig trädgård, omgärdad av en låg stenmur. Längs vägen njuter jag av den hänförande utsikten. De mörklila lavendelfälten och de rika vinodlingarna. Jag är på väg till byn för att handla färska baguetter och croissants i lanthandeln som ligger på den vackra lilla huvudgatan, kantad av plataner. När jag kommer tillbaka har maken gjort kaffe på spisen i perkulator och så sitter vi på den stenlagda terassen, under fikonträdet och äter frukost och bara njuter av grönskan och dofterna omkring oss. Ja, barnen också såklart. De är självklart helt hänförda, liksom vi :-)
Shit jag blir nästan tokig! Jag är nog aldrig NÖJD, eller, jo det är jag visst. Jag är mycket tillfreds med saker och ting för det mesta men det finns en längtan efter något mer? Det perfekta lugnet, fulländad njutning, både för kropp och själ och en helt kravlös tillvaro. (Jaja några krav måste ju finnas men att kunna göra vad man vill, varje dag! Ojoj så underbart...)
Drömmer jag mer än andra eller är jag normal? Jag vill så mycket! Vet inte hur jag ska hinna eller kunna göra verklighet av allt på bara en livstid! Jag känner att det finns en plats, en plats som väntar på mig, en plats där jag kommer att hitta perfektion i tillvaron och det totala lugnet kommer att infinna sig. Jag vet det.
Jag tjatade om Provence länge länge när jag var i de tidiga tonåren. Sedan har jag tjatat lika länge om Toscana. Nu tjatar jag om Provence igen.
Jag tror att det var filmen "A good year" med Russel Crowe som förde mig tillbaka till Provence. Jag insöp verkligen det huset, atmosfären och naturen, stämningen, människorna och kände mig nästan gråtfärdig när den var slut. Så fulländat! Det kändes i hela kroppen. (Se filmen om ni ej sett den. Den är super. En riktig mysfilm.)
Har iallafall bestämt att jag ska läsa franska. En kurs i franska måste gås. Jag vill åka tillbaka till Korsika oxå, och kunna förstå och göra mig förstådd utan engelska och en massa gestikulerande och pekande i menyer osv.
Tänker på pensionen. Varför pensioneras man inte förrän man är 65 år? Är det först då man ska få vara obunden och slippa måsten och kunna njuta av livet till fullo?
Önskar än en gång att jag var ekonomiskt oberoende. Åh så mycket jag hade kunnat göra för människor som behövde hjälp. Jag hade inte behövt ta jobb som jag inte brinner för, vilket jag ju inom kort kommer bli tvungen att göra. Jag hade kunnat jobba ideellt med precis det jag verkligen ville, för jag hade inte behövt någon lön. Jag hade kunnat skita ett stort stycke i om jag fick betalt eller inte!
Ja, så sitter jag och tänker vid min dator denna kväll då jag plöjer genom hela internet på jakt efter det perfekta lilla stenhuset i Provence. Suck...
(sovrummet på bild i detta inlägg är något liknande det jag talade om i inlägget nedan) :-)
4 kommentarer:
Du är fullt normal, jag tror ( jag gör det i allfall) att dom flesta drömmer sig bort, helst när man inte har så mycket pengar.
Ett tag för länge sedan hade jag mycke pengar då drömde jag inte lika mycket, jag hade ju inte tid. Sen när allt gick emot en så för att inte sätta sig i ett hörn o gråta började jag drömma mig bort istället. Sen är jag som du, när jag inte har råd det är då jag blir sur o vrång och går ut o handlar. FARLIGT FARLIGT.. men så e jag med...
Drömma sig bort är det bästa som finns.
Skönt att höra att jag inte är ensam :-) Vi verkar väldigt lika. Vi kanske skulle ta o träffas snart, hehe ;-)
när du köper det där stenhuset kommer jag och hänger hos dig. jag kan ta hand om det året runt när ni inte är där! drömmer allt som oftast om att hitta nåt litet hus i frankrike eller på någon oexploaterad grekisk ö där jag ska skörda mina satans tomater och sånt. fast mest tänker jag på att jag just nu absolut inte vill åka tillbaks till sverige alls. på riktigt. vi får la se.
karin
Mmmm visst är det en fin dröm. Förstår dig så otroligt väl vännen. Hade inte heller velat tillbaka :-)
Skörda tomater, odla alla sina egna kryddor och örter, lök och vitlök, potatis, gurka, sallad och allt annat man kan tänkas behöva.
Åh och inte ha några som helst mörka moln hängande över huvudet, som att man måste jobba för att förtjäna sitt uppehälle osv.
Tänk att bara ha ett hus som knappt kostar något att hålla och att kunna vara näst intill självförsörjande! Hallå, hur UNDERBART låter det.
kram vännen...
Gå dit din intuition leder dig säger jag. Nyfiken på hur du har det och hur allting ser ut i din Berlinvärld. Fick du mitt mail? :-)
kram kram
Skicka en kommentar