Hemma...

efter en mycket trevlig kväll med supergod mat, lagom mycket vin och mysiga människor. Fick skjuts hem av svägerskan och satt en stund och pratade i bilen innan maken ringde och ville att jag skulle springa in i affären och köpa snus. Det blev även en Ben & Jerrys Chocolate Fudge Brownie. Tyvärr är den inte riktigt lika god som Half Baked (favoriten) som är lite mer varierad i smaken och inte riktigt lika chokladmättad.

Jag kan inte bjuda på några foton för jag glömde kameran i all stress. Så typiskt mig!

Jag ska bjuda er på en riktigt pinsam händelse från kvällen. Jag anländer, stressad med huvudvärk. Kisar lite för att det gör ont när jag tittar. I ögonvrån ser jag maken och går fram, lägger handen på hans rygg och smeker honom lite och säger "-hej älskling, var är våra barn"?

Jag ser inte att situationen är underlig, jag KÄNNER det. Inser inom loppet av sekunder att mannen jag har handen på och precis tilltalat älskling INTE är maken, utan en annan man med rakat huvud och nästan exakt likadan skjorta som maken har (dock inte ikväll). Han tittar på mig som att jag vore från en annan planet. Fnittrar fram en ursäkt. Håller på att börja asgarva, just för att det är så typiskt mig när jag är trött och stressad, men står emot.

Shit det är verkligen sånt jag är bäst på. Att göra bort mig totalt. Det OCH att shoppa!

:-)

Nu har jag satt mig med glassen, maken sitter bredvid och spelar, de älskade barnen sover sött (de sov redan när jag kom hem). Nu ska jag surfa runt, njuta, slappna av och sedan gå och lägga mig. Jag är ruskigt trött!

Vågade inte ens dricka mer än två glas vin. Vem vet vad jag hade kunnat göra då?