Vissa dagar är ens barn sötare än andra. Vissa dagar går helt friktionsfritt, andra dagar är så påfrestande att man tycker att minuterna segar sig fram till läggdags.
Idag är en sådan dag!
För första gången idag sitter barnen tysta och lugna UTAN att reta varandra till vansinne, utan att skrika, gråta, rasa, vråla och yla.
Min syster och hennes barn var med oss på en lekplats innan idag, då de kom hit för att återlämna den utlånade dottern :-) Mina barn uppförde sig på ett sätt som inte fick mig att se bra ut, om man säger så! Den äldste retade den yngste (som just nu är MYCKET tacksam att reta då han är en superkänslig, galet obstinat fyraåring som inte klarar att minsta sak inte blir som han vill/har tänkt sig/bestämt), vilket verkar roa äldste sonen något enormt. Han retar upp och skrattar sedan gott och (i moderns ögon) hånfullt och elakt.
Shit just nu driver det mig till vansinne. Jag blir själv elak, jag hotar, jag är sarkastisk, jag blir än en gång HÄXMAMMA nr 1. Känner till slut att jag inte ens orkar bry mig. Det blir som någon slags parodi som jag helt uppgiven tittar på från sandlådekanten.
Jag satt där och tittade hur lillprinsen till slut blev så rasande arg att han tog sin cykelhjälm och kastade den det hårdaste han kunde mot första bästa person, som råkade vara dottern, som fick hjälmen rakt i huvudet och blev helt förtvivlad.
Lillprinsens frustration vet inga gränser och vid tillrättavisningar skriker han frustrerat i vansinne och slåss och spottas. Går det RIKTIGT illa så bits han även (läs hugger) blixtsnabbt i ren ilska för att sedan bli jätteledsen och börja stortjuta så att man får trösta en superledsen liten plutt ganska länge innan han lugnar ner sig.
Detta är liksom INTE vad jag behöver just nu. Det är vid närme eftertanke troligtvis ingenting som NÅGON behöver.
Men NU, nu är det lugnt! Peppar peppar ta i trä...
(Kan bero på att tv:n är på?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hehe!
Oh vad jag känner igen mig.
Skrev nyss på min blogg om barnen som sover nu efter en dag full med bråk! Vad ljuvligt tyst det är..om man får säga så?
Vissa dagar är bara pestiga på så vis..
Hoppas morgondagen blir bättre!
//Lisa (från Aff, skriver lite men läser mkt :-) )
Ohh e det fler som har det som VI... Jippppiii.. Anja känn dig inte ensam i detta..
MITT stora problemi allt sdant är att jag inte alls är konsekvent ( stavas det så) medans Dennis är det.
Utan honom ( tur han inte läser detta) hade mitt hem varit ett dår hus i mellanåt...
Haha ja, det ÄR nog inte helt ovanligt att man har det så här. Just fyraårsåldern har med alla tre barnen gjort hemmet till rena dårhuset. Det är en galet jobbig ålder. Har inte haft problem vid någon annan ålder faktiskt (hittills, fasar dock för tonåren!).
Jag är faktiskt ganska konsekvent, men det tycker inte maken. Han tycker att han är konsekvent för att han säger en sak och sen blir det så. Däremot kan den saken gälla en dag, men inte en annan.
Jag försöker tänka innan jag säger något, och inte hota m nåt jag inte pallar/vill stå för sen, för man kan ju samtidigt inte vara hur hård som helst bara för att man blir förbannad. Även om man ibland bara vill skicka in dem på rummet för resten av dagen så man får LUGNT OCH TYST.
Men som jag mått på sistone så har jag varken pallat vara konsekvent ELLER pedagogisk så jag har helt enkelt, rätt och slätt, varit just HÄXMAMMAN. Elak, hotande, lynnig, oberäknelig och omogen.
Ja, det beskrev mig ganska bra faktiskt!
Som ett PMS monster typ... ;-)
Lisa
Kul att du läser :-) Superkul att du kommenterar oxå :-)
kram kram
Skicka en kommentar