Tredje gången gillt...

Idag har vi tillbringat 2,5 timme på Vårdcentralen jag och dottern. Hon var så duktig trots att det var supertråkigt och jobbigt för henne. All väntan! Kan man inte slippa den när man kommer med sjuka barn? Det är ju en sak för vuxna att vänta, men för barn, som dessutom inte mår bra är det inte ett dugg roligt.

Efter en ganska lång väntan fick vi komma in till en doktor som lyssnade på hela min redogörelse (varför får man alltid känslan av att dom tänker, jaja, nojjig förälder, suck suck och inte riktigt tror att det är något?).

Doktorn tittade i öronen, där var rött och svullet fortfarande men det var när han tittade på datumet då vi först var på vårdcentralen pga denna öronåkomma, som han reagerade. Jag trodde det var två veckor sedan, men det var ännu mer. Vi var där den 8:e maj. Dottern har alltså haft feber som gått upp och ner och ont i öronen i 19 dagar!!!

Jag berättade om hela denna vinter/vår, om alla sjukdomar, om dotterns orkeslöshet, hennes ständiga klagan på ont överallt och hennes mottaglighet för smittor. Vi fick ett papper som var fullt av olika tester som skulle göras och så fick vi ta en nummerlapp till och sätta oss och vänta på provtagning.

Det blev 6-7 olika blodprov, ett urinprov och ett näsprov. Dottern var så otroligt duktig men fy så läskigt JAG tyckte att näsprovet var. Det var ju en helt vidrig lång grej som dom förde upp i näsan. Jag riktigt ryser när jag tänker på det.

När proverna var klara så fick vi komma in till läkaren igen. Han såg riktigt förvånad ut. Det visade sig att CRP:t som ska ligga under 8, låg på över 90. När dottern för några år sedan fick den penicillinkur som hittills varit den enda hon har ätit, då hon faktiskt hade "riktig" öroninflammation, så låg hennes CRP på 13.

Alltså stillade inte detta min oro speciellt mycket. Massor av jobbiga tankar dyker upp men jag vägrar måla f..n på väggen.

Vi fick penicillin Amimox som ska tas i en vecka. Denna var riktigt god enligt dottern, med jordgubb/citronsmak. Jag sa att jag vägrar ge henne Kåvepenin som är det absolut vidrigaste som finns i medicinväg. Efter det ska vi tillbaka, ta ett CRP till och är det inte lägre (normalt) då så får dottern utredas mer grundligt.

Vi blir troligtvis hemma resten av veckan. Som det är nu orkar hon ingenting. Hon är glad och go till humöret, men hon är så trött gumman och hon äter i princip ingenting. Det går att se på henne att hon minskat i vikt.

Jag lät henne välja precis vad hon ville till frukost när vi gick i affären. Hon valde ostfralla, kladdkakemuffin med spritsad glasyr på, köttbullar, rödbetssallad och en god korv. När vi väl kom hem så dukade vi upp det fint, satte oss till bords. Dottern tog en tugga i sin fralla sedan orkade hon inte mer. Eftersom jag vill att hon ska få i sig någonting så lät jag henne ta sin kladdkaka. Hon tog en tugga, sen bad hon om att få gå och lägga sig.

Detta är inte roligt. Min pigga, vakna, sprudlande tjej är bara trött. Jag vill verkligen att penicillinet ska funka, att CRP:t ska vara normalt efter detta och att dottern ska vara sig själv, må bra, få tillbaka orken och åter igen bli en sån där piggelin som hon alltid annars varit.