Att äta LCHF har ju gått bra i över en månad nu, men på sistone har jag känt av den där vanliga ledan som infinner sig när man börjar tröttna på en kost/livsstil/diet och vill återgå till det man är van vid.
Jag har inte haft några problem att skippa pasta, potatis eller ris! Men BRÖD fattas mig! Speciellt surdegsbröd. Att få ta en macka till frukost!
Så nu har jag bestämt att jag någon gång då och då får äta surdegsbröd. Hellre det än att man misslyckas fullkomligt och börjar trycka i sig wienerbröd.
Jag vet att jag låter dum när jag säger det, för man bestämmer ju själv om man vill trycka i sig wienerbröd, men eftersom jag är som jag är och har ett ätbeteende som är så rubbat när jag är missnöjd med mig själv så är jag fullkomligt medveten om att min "vettiga/logiska/intelligenta" röst inte har ett skit att sätta emot när den blir överröstad av den hagalna/hungriga/sugna/irrationella som säger att den vill ha Polly, Geisha, Ben & Jerrys och donuts i stora lass.
Jag blir livrädd att den dagen ska komma!
Idag bakade jag och barnen lussebullar och jag tillät mig EN till kaffet! Det är det första mjöl och/eller socker jag äter på en månad! Min mage känns superbubblig och rent av SUR just nu! Som att det jäser där inne! Vilket det säkert gör oxå!
Om jag har förstått rätt bryter surdegen ner kolhydrater så det är ju helt klart ett bättre alternativ än vanligt vetebröd.
Så länge jag själv kan motivera det och känna att valet att äta surdegsbröd någon gång då och då, är okej, så faller jag inte ner i "fan-vad-jag-är-oduglig-jag-fixar-inte-detta"-avgrunden. Alltså bestämmer jag att det är okej. På längre sikt är det en vinst om det hjälper mig att hålla mig på rätt väg.
Här är min surdegsgrund. Nu ska den stå i två dygn innan jag börjar mata den förutsatt att den tar sig/börjar leva som den ska. Om fyra dygn kan jag baka på lite av den. Resten ställer jag i kylen och fortsätter mata så att jag kan baka många fina surdegsbröd framöver. Ett mysigt och roligt projekt. :-)
Här kommer lite bilder från vårt lussebak. Jag kunde även ha lagt ut en bild på maken som har en fin blåklocka runt ögat och ett sprucket ögonbryn eftersom han var ute i lördags, men det gör jag inte. Suck.
En väldigt JÄSIG deg :-)
En fin dotter som bakar <3
En fin son som bakar <3
...och ytterligare en fin son, som inte bakar (just här) <3
Den första plåten. Japp, endast 8 lussisar fick plats, per plåt i miniugnen. Det tog tid det här förstår ni. Men det var det värt.
2 kommentarer:
Oj då... Blåklocka...Då gick det vilt till;-)
Så fin deg.. o fina lussekatter..
Silla, ja den degen blev grymt bra! Och så blev det ruskigt goda saftiga katter oxå :-)
Skicka en kommentar