KRÄKSJUKA

Nu har vi jul kräksjuka i vårt hus och jag är helt matt, rasande, ledsen, förtvivlad, hysterisk, ångestfylld, besviken, vansinnig och så jävla tvångsmässig fast jag inte orkar då jag själv vaknade med migrän. Huvudvärken gör ju att jag inte orkar hålla på med sprit och klorin och rengöra som jag brukar. Jag har inte bäddat ur sängar, inte tvättat allt på 95 grader, inte descinficerat badrummet. Ingenting och jag ORKAR bara inte! För att inte tala om sprita alla dörrhandtag, knoppar, skåpsluckor, köksbord, stolar osv. Vem vet vad hon har rört vid?

Har lust att skita i allt och bara låta alla få skiten.

Detta året gjorde jag ALLT för att förhindra kräksjukesmitta. Vi har inte träffat en kotte på en vecka. Jag ser till att alla tvättar sig och spritar sig ordentligt före varje måltid. Barnen har inte fått lösgodis, de har ej fått följa med till affären, de har inte fått åka buss, inte leka med några andra barn, INGENTING. Så var, hur, när??? Hur är detta möjligt?

Alice började kräkas vid tolvtiden idag och hon kräkte senast för ca 45 minuter sedan. I genomsnitt har hon kräkt var 20:e minut, bara galla, i 6 timmar. Fruktansvärt!

Lyckades precis få i henne lite avslagen coca cola och ett riskex. Det första hon äter sedan igår middag.
Maken är så trött på mig och min nojja nu, då jag tvingar alla att typ bära munskydd och sprita händerna hela tiden (detta är ju en överdrift men ni förstår på ett ungefär) att han gått upp och lagt sig med mini-tvn på magen.

Själv är mitt inre i kaos. Jag vill så gärna kunna slappna av, ta det som det är och jag hade kanske gjort det om det varit 3 veckor kvar till jul. Men det är 4 dagar tills vi ska åka iväg till min mamma och min syster är ännu värre än jag, så jag vet att vi inte kan åka dit om någon mer i familjen drabbas.

Då är vår jul förstörd!

Som vi längtat. Barnen har i tre veckor räknat ner och sagt hur många dagar det är kvar tills vi ska till mormor och fira jul.

Så jag gråter så fort jag är ensam, förbannar hela jävla skiten. Jag HATAR kräksjuka och även om detta inte är någonting jämfört med andra hemska kroniska eller dödliga sjukdomar, så gör det mig helt förstörd.

Då minstingen och dottern sov tillsammans inatt, låg och mös, kramades och pussades och lekte hela kvällen i minstingens säng så lär han ju inte klara sig ifrån detta.

Gissa vem som kommer ligga sömnlös de kommande 72 timmarna?

Hur fan kunde detta hända?