tisdag 16 mars 2010

Bloggtorka...

Här händer inte mycket. Eller jo, egentligen gör det det, men inget jag vill skriva om. Inte än iallafall.

Äldste sonen gör framsteg och klarar nu nästan att gå på toa själv. Han kan inte lyfta sitt brutna ben (som sedan en knapp vecka är gipsfritt) utan måste använda armarna för att lyfta det. Men han är tapper och duktig.

Igår var vi i skolan i två timmar pga att man sedan förra året har börjat med nationella prov redan i trean och detta började igår. Imorgon ska han dit i två timmar och likaså på torsdag. Nästa vecka är det tänkt att han ska börja helt i skolan.

Jag har börjat promenera lite med en föredetta granne som är ungefär i min situation. Dvs överviktig och lat ;-) Känns alltid bättre när man går med en likasinnad, haha.

Hos psykologen går det bra. Det är jobbigt att gå dit. Läxorna är riktigt tuffa, men det ger iallafall något! Det är skönt.

Jag vill ju gärna att det ska gå mycket fortare och vill ta tag i tusen bitar samtidigt. Främst vikten.

Men psykologen får hela tiden stoppa mig och säga till mig att ta det lugnt. Sist sa hon till mig att lägga ner det här med vikten. Att inte alls bry mig om den nu, inte ha några ambitioner gällande mat och ätande. Att helt enkelt inte kämpa med den nu, när måendet är så dåligt, då riskerna att misslyckas är så stora då vilket bara spär på känslan av misslyckande.

Så rätt, så enkelt. Egentligen!

Det är ju bara det att jag är jag och jag gör alltid tvärtom!

Men jag ska lyssna på henne för hon är grymt klok och duktig och jag har fullt förtroende för henne och framför allt för den form utav terapi hon använder. (KBT= Kognitiv beteendeterapi).

Nu har våren börjat komma så smått. Smältvatten och lera överallt! Tvättmaskinen går varm, men det känns ändå skönt! Snart är våren verkligen här, med sol och värme.

Det gör mig glad och det ger mig ångest. Jag kan inte förklara det, men känslan av att tiden bara går och jag inte har något jobb är svår. Samtidigt så ska jag ta saker i rätt ordning denna gången. Respektera mig själv och mitt mående. Man ska ju hålla en hel livstid och jag är trött på att göra saker för att tillfredsställa andra. Trött på att offra mig själv.

Nog är nog ;-)

Fasen vilka tråkiga inlägg det blir i denna bloggen! :-D

På måndag kan man kolla på skatteverkets hemsida vad man FÖRHOPPNINGSVIS får tillbaka på skatten. Det ser jag fram emot. ;-)

Förra året fick jag tillbaka 18.000 kr. Jag vet ju att det inte alls blir några sådana summor i år, men man kan ju iallafall hoppas att det blir något!

Bara man inte behöver betala tillbaka! Peppar peppar ta i trä...

I lördags var jag hos min kära syster och hade tjejmys. Fasen vad jag njöt av det! Vi beställde thaimat från ett riktigt bra ställe i stan, som har hemkörning. Jag skippade allt vad thaibasilika och limeblad heter för en utav dessa (jag har inte lyckats utröna vilken) ger maten en smak av tvål/thé?? som gör att jag knappt kan äta. Jag är nästan hundra på att det är limebladen.

Det vi åt var helt underbart!

Sedan tittade vi banne mig på Melodifestivalen, hör och häpna! Jag har inte sett den sedan 1990. Fanns ju egentligen bara ett möjligt alternativ tyckte jag och jag ringde t.om och röstade, haha.

Anna Bergendahl såklart. Vilken röst! Dock ej en schlagerlåt...

Sedan satt vi uppe och babblade, kollade inredningssidor på internet, kära syster lärde mig hur spotify funkar, så nu är jag stolt spotifyare oxå ;-)

Nu ska jag göra läxan till imorgon. Skitjsvårt! Jag har skjutit på den hela veckan bara för att den är så jobbig, men jag måste ju ha något med mig när jag kommer. Jag måste ju ha analyserat, funderat och benat upp, annars gör ju terapin inte riktigt den nytta som den ska.

Förhoppningsvis är vi lusfria nu. Vi har gjort båda behandlingarna klara, alla utom minstingen som inte fick tillstymmelse till lus (peppar peppar) och kammar varje dag. Hittills ingenting. Hoppas det fortsätter så.

Läste att vägglöss är tillbaka i Sverige, troligtvis för att vi reser så mycket. Fy fasen!

Hellre huvudlöss, springmask OCH magsjuka än detta! Urk...

Natti natti...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vad duktig han är Emil! Det kan inte vara lätt med lårbensbrott, löss, och andra bekymmer...Massa kramar till dig, efter regn kommer solsken:) Kram Tina

Malin med Linn och Johan sa...

Vännen, man kan inte renovera allt på en gång. Tänk om du skulle bo i huset och samtidigt byta golv i alla rum och tapetsera alla rum samtidigt som du byter ut kök och alla bad. Det skulle väl inte gå, eller hur? Tänk så att en sak i taget. Sen är du vacker oavsett om du anser dej vara överviktig eller ej. Stor kram till dej!

Isa sa...

Vad skönt att det går framåt för Emil!Det har varit en tuff tid för er och framför allt honom.

Malin som kommenterat innan mig sätter verkligen ord på vad jag tänker. Du kan inte fixa allt på en gång Anja. En sak i taget och låt allt ta lite tid, fast du vill ha det gjort direkt. :-)

Hoppas att det löser sig med allt det jobbiga framöver. Du är jätteduktig som tagit tag i ditt mående på ett så konkret sätt, bra kämpat!

Kram/Isa

Anja sa...

Usch jag vet hörni, att man inte kan göra allt på en gång, men vi har ju tyvärr inte kunnat göra NÅNTING, sedan vi flyttade in!

jag menar inte att jag vill ha allt gjort på en gång, utan att jag vill att vi ska KUNNA GÖRA NÅT nu, men det kan vi inte!:-)

Vi saknar pengarna!

Maken fixade ju övervåningen INNAN vi flyttade in och meningen var att vi undan för undan skulle fixa bottenvåningen och beta av allt.

Köket var det viktigaste. Svårt att beskriva hur vidrigt det är men jag kan helt ärligt säga att kakelplattorna lossnar och trillar ner, köksluckorna hänger på gångjärnen coh går inte stänga ordentligt, de är skitiga med sådan ingrodd smuts att de är helt fettiga oavsett VAD vi gör.

Vi har ju inte ens packat upp köksgrejorna i skåpen för att vi tycker att köket är så äckligt!

Köksfläkten orkar jag inte prata om. Hur man än rengör den så droppar det ner mörkt, äckligt rödgult fett från den när man står o lagar mat. Mums...

Nej jag kan faktiskt inte stå ut!

Helt omöjligt!

Men jag önskar jag kunde se det så positivt som ni gör. tyvärr ÄTER det på mig varje dag och får mig att må skit.

All känsla för hemmet, all vilja att göra det mysigt, att hålla det rent är nonexisting.

Jag hoppas verkligen att det löser sig SNART, så att vi åtminstone kan fixa köket!

Jag skulle kunna nöja mig med att måla parkettgolvet ljust ljust grått eller vitt med sån där riktigt blank härlig tjock målarfärg. Spacklet till väggarna och målarfärg till väggarna har vi.

Det är bara att sätta igång. Jag har tjatat, bönat och bett att JAG ska få göra det eftersom jag går hemma. Maken blankvägrar och jag vet att han hade flippat ut om jag hade gett mig på det, så det gör jag bara inte.

Tack för era söta kommentarer :-)

Känner mig faktiskt lite bättre nu!

kram

Anja