Väntans tider...

Vid tiotiden igårkväll kräkte dottern sista gången. I åtta timmar kräktes hon med 20 minuters mellanrum. Efter näst sista kräkningen gick det 45 minuter, varpå jag trodde det var över. Så jag rengjorde hela badrummet, klorinade, spritade, slängde in ytterligare en maskin på 95 grader, skurade golvet med klorin, bäddade rent, vädrade och fixade allt. Sen slängde jag mig i duschen, tvagade mig i en halvtimme med diverse medel, för att precis när jag står och torkar mig se maken komma in i badrummet med en ny bunke kräk. Visserligen i det andra badrummet som var ostädat men även osmittat.
Vad roligt! Börja om från början och städa även detta badrum då?

Nej, jag orkade inte! Jag stängde helt enkelt bara dörren till badrummet där uppe och ingen får gå där nu.

Det är ju inte att KRÄKA som är min ångest, utan själva smittaspekten, orenhetskänslan, ångesten över att inte ha kontroll, inte veta när nästa unge börjar kräka, att känna att det är "äckligt" hemma, att det finns smitta på allting. Nu har jag spritat dörrhandtag, matbordet, kyl och frysdörrar + handtag och fjärrkontrollerna, ja allt som hon kan ha tänkas rört vid, men det är ju just detta som är så sjukt utmattande.

Det vidriga är ju att om jag INTE gör det så får jag panik. Sen får jag lika mycket panik över att GÖRA DET eftersom det är så jävla jobbigt.

Nu väntar vi alltså bara på minstingens insjuknande, för det borde vara tämligen omöjligt att han är osmittad med tanke på deras närkontakt dygnet innan dotterns kräkande satte igång.

Enligt flera andra jag talat med så går det en kräksjuka nu som ter sig precis som dotterns har gjort, liksom den vi hade förra året. Den har tydligen lång inkubationstid, upp emot 3 dygn, precis som förra året. Så om minstingen följer detta så insjuknar han någon gång tisdag natt till onsdag natt, vilket gör att julafton SKITER sig totalt för oss.

Snälla håll tummarna att vi får fira en mysig jul hos min mamma och inte luspanka här hemma utan tomte och utan julmat. Jag förbannar denna jävla skitsjuka som kommer vareviga vinter. Drygaste skit som finns och jag vill skrika på alla som inte har vett att stanna hemma med sina ungar tillräckligt länge för att de ska sluta smitta och alla som klämmer på allt i affärerna i kräksjuketider, eller åker offentliga transportmedel inom två dygn efter kräksjuka i familjen etc.

Jag vet att jag är överdriven, men det finns tyvärr alltför många som tänker "jaja, vad är lite kräksjuka" och det är dom som sprider skiten vidare. Ett fett jävla ris till alla som inte tar hänsyn till andra.

Som min väninna Camilla till exempel som måste ha sin dotter hemma i förebyggande syfte vareviga vinter då hennes ena dotter som föddes prematur, och har allvarlig celiaki och är väldigt underviktig, inte klarar av att få kräksjukan utan att behöva åka in till sjukhuset och få dropp och näringsdrycker. Trots att föräldrar på hennes skola är informerade så lämnar dom sina ungar bara dygnet efter de varit kräksjuka. VARFÖR?

Äh nu ska jag lägga ner.

Har pratat lite med ett stort företag i USA om att de borde börja leverera sina produkter till Sverige (de finns inte här men på nätet, på olika forum är de väldigt efterfrågade). Har en liten affärsidé kring detta som det kanske kan bli något av :-)

Titta bara vilken fin jul-handsprit, en utav många. De har nog ett 30-tal dofter på antibakteriella tvålar och handspritsorter. Nice tycker jag, som avskyr apotekets spritstinkande variant.

KRÄKSJUKA

Nu har vi jul kräksjuka i vårt hus och jag är helt matt, rasande, ledsen, förtvivlad, hysterisk, ångestfylld, besviken, vansinnig och så jävla tvångsmässig fast jag inte orkar då jag själv vaknade med migrän. Huvudvärken gör ju att jag inte orkar hålla på med sprit och klorin och rengöra som jag brukar. Jag har inte bäddat ur sängar, inte tvättat allt på 95 grader, inte descinficerat badrummet. Ingenting och jag ORKAR bara inte! För att inte tala om sprita alla dörrhandtag, knoppar, skåpsluckor, köksbord, stolar osv. Vem vet vad hon har rört vid?

Har lust att skita i allt och bara låta alla få skiten.

Detta året gjorde jag ALLT för att förhindra kräksjukesmitta. Vi har inte träffat en kotte på en vecka. Jag ser till att alla tvättar sig och spritar sig ordentligt före varje måltid. Barnen har inte fått lösgodis, de har ej fått följa med till affären, de har inte fått åka buss, inte leka med några andra barn, INGENTING. Så var, hur, när??? Hur är detta möjligt?

Alice började kräkas vid tolvtiden idag och hon kräkte senast för ca 45 minuter sedan. I genomsnitt har hon kräkt var 20:e minut, bara galla, i 6 timmar. Fruktansvärt!

Lyckades precis få i henne lite avslagen coca cola och ett riskex. Det första hon äter sedan igår middag.
Maken är så trött på mig och min nojja nu, då jag tvingar alla att typ bära munskydd och sprita händerna hela tiden (detta är ju en överdrift men ni förstår på ett ungefär) att han gått upp och lagt sig med mini-tvn på magen.

Själv är mitt inre i kaos. Jag vill så gärna kunna slappna av, ta det som det är och jag hade kanske gjort det om det varit 3 veckor kvar till jul. Men det är 4 dagar tills vi ska åka iväg till min mamma och min syster är ännu värre än jag, så jag vet att vi inte kan åka dit om någon mer i familjen drabbas.

Då är vår jul förstörd!

Som vi längtat. Barnen har i tre veckor räknat ner och sagt hur många dagar det är kvar tills vi ska till mormor och fira jul.

Så jag gråter så fort jag är ensam, förbannar hela jävla skiten. Jag HATAR kräksjuka och även om detta inte är någonting jämfört med andra hemska kroniska eller dödliga sjukdomar, så gör det mig helt förstörd.

Då minstingen och dottern sov tillsammans inatt, låg och mös, kramades och pussades och lekte hela kvällen i minstingens säng så lär han ju inte klara sig ifrån detta.

Gissa vem som kommer ligga sömnlös de kommande 72 timmarna?

Hur fan kunde detta hända?

Köpenhamn med maken

Vårt dygn i Köpenhamn var underbart. Vi har verkligen myst och haft det toppen.

Hotellet var skitmysigt och hade en fantastisk frukostbuffé som innehöll allt man kan önska sig, nybakade bröd, kallrökt lax, superlyxig fruktsallad, croissanter, tre olika sorters wienerbröd, kakor, nutella (äkta), marmelader, honung, köttpålägg, ost, grönsaker, flingor, olika sorters juice, yoghurt, äggröra, stekt ägg, kokt ägg, knaperstekt bacon, vita bönor, prinskorvar, brieost, paté och man fick en hel kanna kaffe till bordet. UNDERBART! Precis så det ska vara.

Vårt hotellrum vette ut mot Tivoli, så vi hade en otrolig utsikt. Ja, det kunde faktiskt inte ha varit bättre. Superdupermysigt.

Om jag får klaga på EN sak så är det att jag inte har ett enda fotografi. När jag satte igång kameran för att ta första fotot så blinkade "ladda batteriet" och så dog den. Snopet värre. Jag hade plockat fram laddaren för att ta med den men glömt packa den så vi har inte ett enda foto!

Vi har iallafall hunnit med att gå omkring på Tivoli och kika på allt mysigt och uppleva stämningen, äta ute på en riktigt mysig/fin restaurang med god mat och goda viner, strosat på Ströget, druckit kaffe på ett par olika caféer, myst med film på hotellrummet, ätit lunch på KFC (oh my G..d varför finns inte detta i Sverige?) och strosat ännu mer "utanför" Ströget. Pga vädret så sket vi i Nyhavn men vi har lovat att vi ska åka till denna underbara stad oftare :-)

Den är verkligen härlig, den där huvudstaden i grannlandet Danmark :-)

Konstnärlig make

Maken är så självkritisk och tycker aldrig att han har de talanger jag tycker att han har. Men jag har alltid varit så vansinnigt imponerad av hur snabbt han bara slänger ihop teckningar, hur han kan få saker att se så enkla och levande ut. Jag kan också rita fint, men det tar tid och mina teckningar är stelare, rör sig inte.

Dessa två slängdes ihop till barnen på förfrågan och nu när han inte är hemma passar jag på att fota dem och lägga in dem här. Visst är det inte bara jag som tycker att han är duktig på att teckna!

Detta är tydligen, enligt Alice, -"mamma och pappa". Antar att hon bara tror att klänningen har en väldigt utsvängd form. Inte ens när han ritar till barnen kan han hålla sin snuskiga fantasi i styr. Suck, denna make ;-)

Rättelse: Tydligen var det bara jag som tyckte att kvinnan ser ut att vresa. Detta var INTE meningen. Klänningen är bara extremt utsvängd säger en förolämpad make ;-)

R.I.P Higgins

Den 15 december 2010 lämnade du jordelivet för att flyga upp till Morris i hundhimlen.

Nu har du inte längre ont eller är trött utan är ung på nytt. Jag är säker på att du och Morris busar glatt med varandra. Så fin som du är så har du kanske redan träffat en söt hundflicka som du kan jaga.

Du hann nästan gå in på ditt 16:e år i livet. Du blev mellan 105-112 år i människoår!

Det är MÅNGA år för en stor hund!

Och vilken hund du var sen! En mycket speciell hund. Lite egen, snällast av alla och så vansinnigt envis. :-)

Intelligensen och vänligheten lyste ur dina ögon och det var omöjligt att inte tycka om dig. Det är verkligen synd att du aldrig blev pappa till några valpar.

Lurvas och Rufsen saknar dig nog och undrar var du är. De gjorde dig yngre igen och din päls gick från att vara grå till att bli svart igen när de blev en del av familjen.

Det kommer att bli en underlig jul utan dig Higgins, men jag är säker på att du har det bra där du är och att du tittar ner på oss från hundhimlen och ler och tänker att det är fasen vad högljudda vi är :-)

Jag tror att du alltid kommer att fattas oss! Du var hunden utav alla hundar.
<3

En bild från oktober 2006. Morris och Higgins.

Glömde nästan!

Ett stort stort stort MEGAGRATTIS till Stajna och Mattias som var på sitt första ultraljud igår. En frisk liten pojke låg i Stajnas mage och pillade sig på snoppen och lite på rumpan. Tänk, det börjar redan där inne!

Nu är det bara halva tiden kvar och vi ser med spänd förväntan fram emot att få se den lille Stajna/Moit-mixen. Så grymt häftigt! Det trodde vi väl inte i början på det glada 90-talet :-D

Ni är för söta <3
Så här kommer lillgrabben att se ut. Åtminstone enligt http://www.makemebabies.com/
Sorry Stajna, men han har inte bruna ögon ;-)

Meet Little Måns

Jag vet att jag råkade välja en ram som de står baby girl på här men jag kryssade i "pojke" när jag skapade gossen ;-)

Att ta sig ur hamsterhjulet!

Min tid (på nätterna och när barnen är i skolan/på dagis) går till störst del åt att söka information om diverse utbildningar man kan få genom arbetsförmedlingen och att leta efter den perfekta affärsidéen. Böcker jag lusläser just nu är: "Rivstart" (allt man behöver veta för att starta eget) och "Affärsidéer för dig".

Den här kvinnan tänker aldrig vara en anställd idiot igen. Så är det med det :-D

Ska bli intressant att se vad de har att säga på det här informationsmötet på arbetsförmedlingen på torsdag!

Knäck och magsjuka...

I helgen gjorde jag och barnen julgodis. Det blev marsipan/nougatgodis och knäck. Kolan gör vi denna helgen eller i veckan som kommer.

 Kolla Emils marsipanmacka med smält chokladkant, vit choklad som smör och så en skinkskiva av marsipan. Jag tyckte att den blev grymt fin!

Knäcken blev som vanligt perfekt i både smak och konsistens. (Jag är så blygsam) ;-)

Haha, men jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att misslyckas med knäck och kola. En enda gång under alla år så har jag gjort kolan för hård, men det gjorde inte så mycket.

Nu till något läskigt, ruskigt, vidrigt, hemskt, obehagligt, ångestframkallande, fruktansvärt, vedervärdigt. Ja, fullkomligt horribelt faktiskt!

MAGSJUKAN har kommit till vår skola! Ännu har den inte på allvar nått minstingens avdelning. Endast två barn har insjuknat där. Men i skolan är det just nu riktigt många som har fått gå hem idag, bland annat tre lärare!

Gissa vem som har ångest just nu!

Det är tre dagar kvar i skolan, två egentligen för jag räknar inte 45 minuters avslutning i kyrkan på fredag, och mina barn kommer inte att närvara dessa dagar. Inte när mamsen och papsen har planerat en ICKE avbokbar weekend i Köpenhamn och det är en ynklig vecka kvar till julafton. Maken har inte mycket jobb så han kommer att kunna vara hemma med barnen på torsdag när jag måste på ett långmöte på arbetsförmedlingen.

Fattas ju bara då att något pucko som varit magsjuk kommer på det mötet och bestämmer sig för att hosta mig i ansiktet!

Jag funderar på att låna ett munskydd av min syster. Jo det är sant! Hon har beställt munskydd på nätet ifall hennes barn blir magsjuka.

Jag funderar på om man skulle finna något släktskap med M.J om man släktforskar lite bakåt hos oss. ;-)

Känner mig elak mot dottern som övat sånger i kyrkan de senaste två dagarna för att sjunga på avslutningen men det hjälps inte. Här får vi bara INTE bli magsjuka. Nästa vecka är dom lediga och vi ska inte träffa en kotte. Allt för att inte missa det mysiga julfirandet hos mamma.

Hur fasen gör alla ni andra? Får ni inte ångest när ni måste lämna era barn på en dagisavdelning där ni vet att ungarna kräks till höger och vänster?

Det borde inte vara tillåtet att gå till jobb/dagis/skola på en vecka efter man har varit magsjuk. Magsjuka borde varken ha karensdag eller sänkt inkomst för arbetande. Folk går ju tillbaka för tidigt. Helst ska det gå 72 timmar efter sista symtomet. Man smittar ju även om det är "över" men folk fattar inte det utan lämnar sina ungar på dagis och lämnar deras syskon som troligtvis bär på det och kan insjukna när som helst.

Tack säger alla andra då!

Nä fy fan! När kommer vaccinet? Jag lovar, jag, Ija och Mille står först i kön den dagen!

Jag måste faktiskt känna mig lite nöjd över denna skitäckliga bild, för ni ser väl killens tröja! Va? :-D

Som en nål i en höstack!

Att leta efter en mysig restaurang med riktigt bra recensioner, härlig meny och hyfsade priser i centrala Köpenhamn (gångavstånd från Tivoli) var svårare än jag trodde. Jag använde mig av Google earth och diverse forum om Köpenhamn och mat & dryck. Vågar inte ens gissa hur många restaurangers hemsidor jag har varit inne på och hur många menyer jag har läst högt för maken de senaste dagarna!

Till slut hittade vi en restaurang med halv"låga" priser, supercentralt, bara ett stenkast från rådhusplatsen. Den är både mysig och lite annorlunda, med en mycket trevlig meny. Vi räknade ut att förrätt, varmrätt, efterrätt, drycker + kaffe med avec kommer att landa oss någonstans runt 1.200 skr. Det får absolut anses som ok!

Man gör ju inte sånt här speciellt ofta!

Vi kom dessutom på att vi den 17 november i år varit tillsammans i TJUGO år (med vissa uppehåll) ;-)

Nåja, det var 20 år sedan vi blev tillsammans för FÖRSTA gången då. :-D

Vart 20:e år kan det väl vara ok att lyxa till det lite grann. ;-)

Vi tror att kvällens meny kommer att se ut så här:

Anja

Förrätt:
Grilled scallops,Jerusalem artichoke puree and mushroom marmalade
Dryck: N.V. Vouvray, Mousseaux, Jaillance, Loire (mousserande)


Huvudrätt:
Breast of duck, Sauteed cabbage, swede puree, crisp potatoes and juniper jus
Dryck: 2009 Gaio Rosso, Vignali Roccamora, Sicilien (rött)

Efterrätt:
Apple & pear granary crumble with cinnamon ice cream + kaffe och likör

Daniel

Förrätt:
Grilled scallops, Jerusalem artichoke puree and mushroom marmalade
Dryck: Öl från Gourmetbryggeriet

Huvudrätt:
24 hour cooked pork breast, sautéed cabbage, caramelised apples and cider sauce
Dryck: Öl från Gourmetbryggeriet

Efterrätt:
Bitter chocolate tart served with raspberry sorbet and chocolate crumbs + Kaffe och likör

Spoiler alert Smallville!

Behöver jag ens tala om att jag längtar som en TOK till lördag då jag kan se detta!

Surdegsbröd - ett projekt!

Jag har precis blandat ihop en surdegsgrund. Det är oftast mitt i natten jag får såna snilleblixtar.

Att äta LCHF har ju gått bra i över en månad nu, men på sistone har jag känt av den där vanliga ledan som infinner sig när man börjar tröttna på en kost/livsstil/diet och vill återgå till det man är van vid.

Jag har inte haft några problem att skippa pasta, potatis eller ris! Men BRÖD fattas mig! Speciellt surdegsbröd. Att få ta en macka till frukost!

Så nu har jag bestämt att jag någon gång då och då får äta surdegsbröd. Hellre det än att man misslyckas fullkomligt och börjar trycka i sig wienerbröd.

Jag vet att jag låter dum när jag säger det, för man bestämmer ju själv om man vill trycka i sig wienerbröd, men eftersom jag är som jag är och har ett ätbeteende som är så rubbat när jag är missnöjd med mig själv så är jag fullkomligt medveten om att min "vettiga/logiska/intelligenta" röst inte har ett skit att sätta emot när den blir överröstad av den hagalna/hungriga/sugna/irrationella som säger att den vill ha Polly, Geisha, Ben & Jerrys och donuts i stora lass.

Jag blir livrädd att den dagen ska komma!

Idag bakade jag och barnen lussebullar och jag tillät mig EN till kaffet! Det är det första mjöl och/eller socker jag äter på en månad! Min mage känns superbubblig och rent av SUR just nu! Som att det jäser där inne! Vilket det säkert gör oxå!

Om jag har förstått rätt bryter surdegen ner kolhydrater så det är ju helt klart ett bättre alternativ än vanligt vetebröd.

Så länge jag själv kan motivera det och känna att valet att äta surdegsbröd någon gång då och då, är okej, så faller jag inte ner i "fan-vad-jag-är-oduglig-jag-fixar-inte-detta"-avgrunden. Alltså bestämmer jag att det är okej. På längre sikt är det en vinst om det hjälper mig att hålla mig på rätt väg.

Här är min surdegsgrund. Nu ska den stå i två dygn innan jag börjar mata den förutsatt att den tar sig/börjar leva som den ska. Om fyra dygn kan jag baka på lite av den. Resten ställer jag i kylen och fortsätter mata så att jag kan baka många fina surdegsbröd framöver. Ett mysigt och roligt projekt. :-)

Här kommer lite bilder från vårt lussebak. Jag kunde även ha lagt ut en bild på maken som har en fin blåklocka runt ögat och ett sprucket ögonbryn eftersom han var ute i lördags, men det gör jag inte. Suck.

En väldigt JÄSIG deg :-)

En fin dotter som bakar <3

En fin son som bakar <3

...och ytterligare en fin son, som inte bakar (just här) <3

Den första plåten. Japp, endast 8 lussisar fick plats, per plåt i miniugnen. Det tog tid det här förstår ni. Men det var det värt.

Ett bölande monster

Vi har ett bölande monster i vårt hus.

Monstret tjuter minst en timme om dagen, då främst vid matlagningsdags. Monstret går även under namnet mamma.

Är nästan så jag har undrat om jag är gravid. Känslan slår över mig på eftermiddagarna precis som tredje dagens babyblues när man fått barn! Galet, vansinnigt, frustrerat och intensivt och jag bara tjuter så tårarna sprutar och känner att jag knappt får luft!

Fy fan så mycket jag har påverkats av detta. Tror knappt det är sant. Att inte ha ett kök på 6 månader. Att gå omkring och se denna röra hela tiden, att inte ens kunna få det fint och iordning till jul.



Idag ska maken köpa fog då han är i Malmö. JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Igår sa han, tröstande, att efter det här så kommer det att gå snabbt. Han frågade även om han skulle ta över matlagningen. (Kanske för att han inte ville ha snor och tårar i maten?) ;-)

Åh underbara kök. Jag ska kyssa varenda kakelplatta, varenda skåpslucka och jag ska fan bära ner min madrass och SOVA i köket när det är klart!

JAG ÄLSKAR DIG KÖK!

Vi har förresten ändrat oss igen! Till vårt vackra golv kommer vi att sätta in träbänkskivor, ej de svarta, moderna med stålkant. De passar ej.

Det är ju ändå bara tillfälliga tills vi har råd med granitskivorna!

Vi ska heller inte ha de moderna handtagen som vi bestämt oss för. Istället blir det gammeldags knoppar i metall med ärggrön färg. Här kommer en bild. Vårt kök kommer bli PERFEKT! :-)

Barnens uppdaterade önskelista!

Emils önskelista:

1. Amerikansk fotboll  (inhandlad)

3. Bionicle eller technic lego

4. Lego Harry Potter till ps3 eller Wii (som vi ju ska köpa till hela familjen i julklapp)

 
Alices önskelista:

1. Barbie Fashionista (inhandlat en kille och en tjej)

2. Bokmärken

3. Dagbok med lås och nycklar

4. Barbiekläder

5. Harumika (från tv-reklamen "designa dina egna kläder")

 
Ivans önskelista:

1. Darth Vaderdräkt (Starwars) (skall inhandlas)

2. Klondräkt (Starwars Clonetrooper)

3. Starwars LEGO

4. Buzz Lightyear"dockan"

5. Något han såg på reklamen, låtsas träbitar som går att såga av osv? Ingen aning om vad det var. Construction nånting tror jag det hette???

6. Playmobile riddare eller liknande

Vägghängare

Jag har hittat en helt underbar vägghängare till vår hall.

Formgiven utav Bengt Ek, i ek (haha) och aluminium. En meter lång och snygg till tusen!

Min uppdaterade önskelista

Här kommer en lite uppdaterad variant, då jag glömt ta med vissa saker från min gamla FÖLSEDAGSÖNSKELISTA :-)

Thomas Sabo parfym Charm Rose EdP som finns här

Muffinsplåt

Marghrete Rosti redskap

Denna väska

Detta rivjärn

Denna skärbräda

Cool kaffetermos typ denna

Grytunderlägg typ detta

Marimekko godisskål, turkos, rosa eller grön.

Pajform Gerbera, 26 eller 30 cm i hallon eller turkos

Gratängform Gerbera, rund, hallon eller turkos

Den där kontrollen...

gick ju ungefär som väntat, förutom att minstingen var blygare än jag nånsin sett honom då vi träffade läkaren. Det ska erkännas att jag reagerade på denna läkare jag med. En äldre kvinna, som var så otroligt socialt inkompetent, eller kanske bara "underlig" att jag inte visste hur jag skulle bemöta henne. Hon ställde konstiga frågor och var misstänksam och nästan "förhörde" mig. När jag svarade trevligt och käckt sådär som man gör, så mumlade/fnös hon eller bara slutade lyssna och började med något annat.

Det var verkligen skumt! Jag blir lite utmattad av såna personer! Hon var inte rakt av otrevlig men gränsen var hårfin! Jag tror verkligen inte att hon menade att vara det, utan hon var nog bara kufig och socialt handikappad.

Iallafall så vägrade sonen att hoppa på ett ben eller göra någonting som hon bad om, varpå hon bara tittade rakt ut i luften och sa ingenting. Sedan fick vi gå till sköterskan.

Hon är supergo, så trevlig, pratglad, skämtsam och har nära till skratt så där var han mer "sig själv", inte så blyg. Men hon gjorde misstaget att börja berätta om sprutan redan innan hon förberett den. Ojoj. Redan när hon nämnde den så blev han tvärilsk och som sköterska ville hon såklart vara pedagogisk och förklara för honom. Det går inte så bra med denna lilla kille för han slutar lyssna när känslorna tar över. Då kan han inte ta in någon info alls.

Jag hade berättat för honom på vägen så han visste ju men hon visade sprutan när hon berättade och sonen blev ett monster. Helt hysteriskt vansinnesarg. Ni som har sett honom så vet jag pratar om!

Han är stark som en liten oxe dessutom.

I det läget kan man hålla på lirka om man vill, men med min minsting hade utbrottet inte gått över så länge "hotet" om sprutan kvarstått så det hade bara varit löjligt.

Jag sa till henne att -"Jag håller honom, så ger du bara sprutan snabbt" vilket var lättare sagt än gjort. Vi fick båda hålla, han var så jäkla arg/rädd/panikslagen/ledsen/vansinnig att hon fick hålla hans ben mellan sina medan jag hade fullt sjå med att hålla fast det lilla muskelknippet.

Sprutan tog en sekund så det var snabbt över. Men han var så rasande arg att han knappt kunde andas! Han stod på golvet, spänd som en fiolsträng, med knutna nävar och så plötsligt släppte det. Han började banka vettlöst på mig och skrek så att ALLA på vårdcentralen hörde honom (troligtvis) -"Jävla mamma, du är dum i huvudet" med en röst så arg, på gränsen att börja gråta. Han slutade slå mig en stund. Sedan började han igen. Tills han slutligen började gråta och tillät kramar och tröst.

Alltid samma visa med denna underbara unge. Känslorna vet inte vart dom ska ta vägen och vett och sans flyger ut genom dörren. Vissa saker går att förklara, går att bolla med honom, andra inte. Att ta spruta är en sån sak som aldrig hade gått om vi skulle ha pratat om det.

Då hade vi fått åka hem utan.

I helgen hade vi en dust minstingen och jag som tog LÅNG tid att lösa. Han ville något som han inte fick. Han vägrade acceptera mitt svar, eftersom det inte var rätt svar. Efter ett par chanser sa jag åt honom att gå upp på sitt rum, vilket han vägrade, så jag fick släpa upp honom. Han sprang ner igen, vansinnig. Jag släpade upp honom. Han sprang ner, ännu mer vanisnnig, skrikandes, vrålandes. Till slut blev jag riktigt arg. Släpade upp honom en tredje gång, pratade lugnt med honom hela tiden och förklarade men han förstod verkligen inte. Jag stannade hos honom i ett par minuter och pratade med honom och förklarade att nu stannar du här tills du har slutat skrika och bete dig illa för du stör dina syskon.

Men han bara ältar orsaken till bråket och är helt förstörd. Han VILL. Det är det enda han upprepar. "-Men jag VILL, eller Jag VILL INTE" beroende på vad det handlar om.

Oavsett hur man vinklar, förklarar, talar om så går vissa saker inte in! Jag får hela tiden upprepa att det inte är han som bestämmer just den saken. Detta gör honom helt vild!

Till slut sa jag åt honom att han kunde komma ner när han lugnat ner sig, att jag inte var arg men att han uppfört sig så illa att han inte får vara där nere förrän han sagt förlåt.

Han fick ytterligare ett utbrott pga det.

Jag gick ner. Jag dammsög, förberedde middagen, fixade disken och tvätten. När jag stod där i tvättstugan, ca en timme efter att jag varit uppe hos honom, så kom han, snabb som en iller, slängde sig om mina ben och mumlade "-Förlåt mamma".

Men jag undrar alltid i mitt stilla sinne. Är det en "seger" för oss båda eller är det bara hans känslor, hans person som blir kuvad?

5½-årskontroll...

Nu rusar jag och hämtar sonen och åker ner till BVC för 5½-årskontroll. Förhoppningsvis får han en OK-stämpel i rumpan efteråt :-)

Att han ska få en spruta har han ingen aning om och i ärlighetens namn vet jag inte om jag ska berätta det!

Vi talar om minstingen, vilden! Det av mina barn som är "svårast" att resonera med och som jag lustigt nog har mest tålamod med, just pga detta!

Återkommer med rapport!

Dottern har heller inte fått sprutan ännu, trots att hon är ett år äldre. Vi har missat hennes kontroll pga sjukdom vid två tillfällen. Sedan skulle vi nog höra av oss? Detta har helt glömts bort.

Jag måste komma ihåg att säga till om det nu när jag är där! För hon kommer såklart bli jätteavis när hon hör att lillebror fått spruta men inte hon ;-)

Julhistoria

Snoppen säger till sina kulor: -"Kom igen grabbar, jag ska ta er till en fest ni aldrig kommer glömma!"

Kulorna svarar surt: -"Du ljuger din jävel! Du kommer gå in själv medan vi får hänga utanför och banka på till festen är slut!"

(Det var kanske ingen julhistoria egentligen, men den handlade ju om kulor) :-D

Tillägg till önskelistan!

Jag önskar mig den här

Nu fastnade jag igen! Måste sluta surfa nu!

Jag ska ju på 5½-årskontroll med den lille vilde!

Ordning och reda?

Efter två plånbokslösa år så dök den perfekta plånboken upp i brevlådan igår!

Jag hade glömt bort att jag beställt den, trots att jag gjorde det precis innan helgen. Det förvånar väl ingen. Minne som en guldfisk ;-)

Det var riktigt roligt, för jag hade inte en aning om vad som var i paketen så jag var lika upphetsad som ett barn på julafton när jag slet upp pappret!

Definitivt den snyggaste plånboken jag nånsin haft! Älskar den!

Att den inte bara är skitsnygg utan ruskigt praktisk med massor av utrymme för sedlarna, mynten och många kort är ju bara en bonus. Jag hade troligtvis beställt den hur opraktisk den än var :-)

Nu bara måste det bli ordning och reda i min handväska där allting i normala fall skramlar omkring och är omöjligt att hitta.

Vad tycks?

(Denna och liknande produkter går att beställa här)