Jag har världens sämsta samvete just nu. I förrgår natt levde dotterns hamstrar rövare i sitt hjul så att jag vaknade två gånger. Till slut steg jag upp och tog ut hjulet, som är förankrat i burens övervåning. Jag fick alltså ta av överdelen av buren och ta ut hela övervåningen. Kl var tre på natten och jag satte på överdelen/locket igen samtidigt som jag höll stenkoll på de små aktiva liven eftersom de försökte ta sig ut över kanten. Tryckte till ordentligt för att vara säker på att den satt som den skulle.
Igår, då jag hade tjejmiddag, kommer dottern ner, helt förtvivlad och säger att Muffins saknas. Jag "skällde" lite på henne och undrade om hon haft henne lös i rummet, vilket hon inte får. Hon bedyrade att hon inte haft det.
Jag gick upp och tittade och ser att hela buröverdelen sitter fel. Den ena plastgrejen som man "låser" buren med hade hamnat mellan burdelarna så att det skapades en springa som var en dryg centimeter. Hur lätt som helst för en liten kvick, nyfiken dvärghamster att ta sig ut.
Så nu är det bara Karamell kvar i buren. Vi har lagt ut mat i allrummet till Muffins och hoppas så innerligt att hon kommer fram. För övrigt önskar vi att hon inte är inne i väggen och biter hål på elsladdar eller att hon har tagit sig ut, eftersom jag vädrade och hade både ytterdörr och köksdörr öppna igår när jag städade.
Dottern pratade om henne i sömnen inatt när jag kom upp. Ett litet snyftande ljud undslapp henne när jag kom in och stoppade om henne. Jag frågade henne vad det var och hon sade i sömnen, snyftande "-Jag saknar Muffins."
Sa jag att mitt samvete är det sämsta man kan ha?
Snälla Muffins... Kom fram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar