R.I.P Chili

För inte länge sedan skrev jag ett inlägg då min mammas hund dött, visserligen av ålderdom, men lika sorgligt för det. Sedan var det en gammal vän sedan förr som dog alldeles för ung.

Ikväll när äldste sonen gått upp för att lägga sig ropade han plötsligt på mig att jag skulle komma. Jag frågade om han inte kunde säga vad det var men hörde på hans röst att det var viktigt. Jag sprang upp och fann honom gråtandes helt hjärtskärande. Han snyftade fram att -"Chili är död".

Jag tittade ner i buren och såg henne ligga i sitt bo, lite på sidan med slutna ögon och sina små tassar under "hakan", som att hon bad tyckte sonen.

Vår fina Chili!

Hon var bara 9 månader och har inte visat tecken på att må dåligt. Jag sa till sonen för en liten tid sedan att jag tyckte att hon blivit smalare/lättare när jag lyfte upp henne, men hennes beteende har varit som vanligt. Pigg, social och aktiv.

Nu finns du inte hos oss mer sötaste sötaste Chili och jag trodde inte att jag kunde bli så ledsen över en dvärghamsters bortgång men jag har gråtit hela kvällen till och ifrån.

Jag och sonen tittade på foton av henne och grät tillsammans.

Så himla orättvist. Hans allra första husdjur! Han tyckte så mycket om henne och var så stolt att hon blivit så tam och social. Hon stod och hoppade och ville upp när man gick förbi.

Vi kommer verkligen sakna dig Chili!

Så här fridfullt låg du inuti boet när Emil lyfte bort det. Han sa att han visste redan när du inte kom då han öppnade gallret eller kallade på dig, eller då han försiktigt knackade på ditt bo. Du brukade ju alltid dyka upp som gubben i lådan när man öppnade buren.

 På en bit tyg lade vi dig och sedan i en ask. Imorgon ska vi begrava dig på något fint ställe.

 Så fin så fin. Dina små tassar låg över varandra under ditt söta huvud. Jag kan inte sluta gråta :-(