Hon och jag hade vansinnigt roligt ihop och umgicks mycket, även lite grann när jag flyttat och börjat gymnasiet. Sedan gled vi ifrån varandra.
Sedan kom facebook!
Facebook är helt enkelt ett genialiskt forum. Jag har fått kontakt med så många av mina gamla underbara vänner, klasskompisar och bekanta där inne och det är superkul!
Igårkväll pratade jag och Tina inne på facebook. Hon frågade om vi inte kunde ses snart. Jag sa att det ville jag absolut, så fort kräksjukan försvinner här hemma. Hon skrev att det skulle göra henne "jätte jätteglad".
Ett par timmar efter detta tog Tina tabletter.
Nu finns hon inte mer!
En gemensam kompis ringde och berättade det i eftermiddags och jag går omkring med en overklighetskänsla! Känner mig så ledsen, fast vi inte haft kontakt på så länge!
Ni vet att man kan ha människor i sitt förflutna som man ofta tänker på, ofta undrar över hur de har det och vad de gör och tänker på saker man hittade på tillsammans. Tina var en sådan kompis.
Hon var sprallig, busig och ganska galen, men samtidigt en tänkare. Kanske hade hon ett mörker inom sig som blev övermäktigt. Jag vet ju inte!
Jag hann inte ens träffa henne igen. Jag sörjer det och jag sörjer att världen inte längre har kvar henne.
Att man kan finnas i den ena sekunden och vara borta i nästa är så ofattbart och läskigt. Att någon kan man så dåligt att de ser döden som en utväg, en väg de hellre tar är så fruktansvärt! Så dåligt måste ju Tina ha mått.
Hennes sista statusuppdatering handlade om hennes hopp att år 2011 skulle bli bättre än 2010 och att hon längtade, såg fram emot det och att hon kände glädje. Samma dag hade hon även bokat en två veckors semesterresa åt sig själv och sin sambo till Medelhavet i maj.
Jag tänker på Tinas familj, hennes sambo som fann henne och alla hennes vänner och närstående. Det är så fel när unga människor dör.
Helt fel...
Hoppas att du funnit ro Tina <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar