Jag tränar, kan ni fatta!

Jag har äntligen kommit igång med träning. Detta trodde jag aldrig! Men nu tränar jag två gånger i veckan.

Rygg, bäckenbotten, rumpa och mage främst, men även ben, armar, balans och kondition. Skälet till att jag faktiskt kommer iväg är att jag tränar på vårdcentralen och därför bokar tid med sjukgymnasten. Därför kan jag inte mygla eftersom hon avsätter tid för att vara tillgänglig för alla som är i träningslokalen.

Mitt träningsprogram, som är suveränt ihopsatt utav sjukgymnasten tar ca 70 minuter att gå igenom och efteråt är jag rejält svettig och matt och ömmar både här och där. Riktigt skönt är det.

Jag tror kanske inte jag bränner så mycket kalorier men det känns verkligen skönt i bäckenpartiet när jag går därifrån, som att alla muskler är både uppmjukade och mer stabila. Ännu har jag inte märkt något jättestort långvarigt resultat. Har bara varit där 4 gånger men jag känner hur alla rörelser går bättre och bättre för varje gång. Jättehärlig känsla.

Det allra bästa, just för mig, är att jag slipper gå till ett gym och må apdåligt över känslan att "på ett gym ska man vara snygg, smal och vältränad". På vårdcentralen tränar jag och tanter med rygg- och knäproblem ;-). Ofta är jag till och med helt själv i träningslokalen.

Idag var dottern hemma från dagis eftersom hon haft feber i helgen så hon fick följa med. Hon lekte med en pilatesboll medan jag tränade.

När vi gick så pustade hon lite dramatiskt -"Puuuh det är verkligen skönt och lite roligt att träna, pust". Sötnosen ;-)

Tänk om jag inom en överskådlig framtid fick vara lite mindre smärtpåverkad. Jag vågar ju inte hoppas på att bli smärtfri, för det tror jag inte att jag någonsin blir. Men att slippa vara så handikappad som jag är nu vore en dröm.

Sen måste jag göra något åt vikten.

Både jag och maken har tänkt att vi ska börja äta enligt Viktväktarnas modell. De har ett erbjudande nu i maj där man får första månaden gratis och jag tänkte faktiskt att jag ska gå dit på tisdag nästa vecka. Jag har vägrat gå på möten tidigare, tänkt att det är jättejobbigt och pinsamt och inte min grej. Men såna undanflykter är egentligen bara löjliga när man är överviktig och faktiskt behöver hjälp.

Fick förresten veta förra veckan att den fantastiska sjukgymnasten som både jag och sonen har, ska sluta i början av juni. Så grymt trist för hon är super!

Idag skulle hon lämna över/presentera mig och mina problem för den som ska ta hand om mig sen. Hon sa "-Det här är Anja. Hon har ett bäcken som inte är av denna värld".

Haha... ja så kan man ju oxå beskriva det.

Nu är det dags för ett eller två avsnitt av Smallville innan jag kryper till kojs.

Imorgon kväll ska Daniel på föreningsstämma i vår brf och jag på föräldramöte inför Alices skolstart. Självklart infaller de samtidigt. Vi skulle behöva barnvakt mellan ca kl.19-20.30. Någon som känner sig manad?

:-)