Jag pratade med henne i torsdags, då hade hon gått 10 dagar över tiden och ganska uppgiven. Hon hade heller inte sovit på två dygn. Det gick inte trots att hon var så trött att hon knappt visste var hon skulle bli av. Hon hade varit hos barnmorskan samma dag. Hon hade gjort en undersökning och konstaterat att det inte såg ut som att något var på gång.
På fredagen såg jag inte av henne alls inne på facebook och tänkte att något kanske har hänt trots allt!
På lördagen pratade jag och Anna, en annan av mina närmsta vänner som också är vän med Sandra. Vi hade då båda försökt få tag på Sandra utan resultat. På lördag kväll skrev någon på hennes facebooksida och gratulerade till att pojken var ute, men jag hade inte hört någonting från henne, vilket jag tyckte var konstigt då jag känner Sandra väl och vet att hon skulle hört av sig direkt om allt varit okej.
Jag började oroa mig som fasen och sms:ade halva natten med Anna. Vi blev båda oroliga och undrade om något hänt med barnet vid förlossningen så att Sandra inte orkade höra av sig.
På söndagen fick jag ett sms från Sandra att Sixten kommit, att det blivit akut kejsarsnitt och att dom höll på att återhämta sig. Dagen efter ringde hon. Hon lät ganska spak på rösten.
Jag förstår verkligen varför!
Förlossningen som hon sett fram emot med skräckfylld, men spänd förväntan visade sig bli en sådan förlossning man inte önskar någon. Sandra ligger fortfarande kvar på sjukhuset och kommer nog göra ett tag till. Som tur var så har lille Sixten hela tiden mått bra.
Sånt här gör att man känner sig väldigt ödmjuk!
Man tror ju inte att något kan hända! Man VET ju att det kan men man tänker inte att det ska göra det vid en förlossning år 2010 i Sverige, med all modern teknologi och medicinsk kunskap.
Jag är bara så tacksam att Sandra nu börjar må bättre och att den ursöte Sixten, som kom ut den 8/5, vägde 4040 och var 52 cm, mår toppen.
STORT GRATTIS ÄLSKADE SANDRA.
Jag hoppas verkligen att ni får komma hem snart och börja ert nya liv som en familj! Ni är så fina att jag blir gråtfärdig :-)
kram vännen!
5 kommentarer:
Nämen Gud och oj vad kul att bebben kommit! Vad synd att jag måste droppa mitt nästa pojknamn nu, eftersom Sandras son nu heter det, haha ;) Vad söt han är!
/ija
Ija, varför skulle du behöva droppa det? Anna har det oxå på sin lista. Så om hon får en pojke denna gången oxå så blir det kanske två Sixten. Du umgås ju inte ens m Sandra ju.
Man har ju inte ensamrätt på namn, hehe. (bara om det är bland ens närmsta vänner typ) ;-)
kramis
Sånt gör ju mig så jäkla nervös...
Tack för ditt långa inlägg i min blogg, jag håller tummarna att jag slipper det där, ska ju vara nimmare för förstföderskor säger dom... Och det kanske inte är lågt blodtryck då, kanske bara är snurrig & kräkfärdig helt enkelt.
Superdupersöt bebis på bilden!!
Kram!
Så skönt att de mår bra trots allt:) Jag tillhör inte den skaran som tror att allt ska gå bra, jag har vid varje graviditet ställt in mig på att det värsta kan hända. Och hemska scenarion spelades upp i huvudet med jämna mellanrum, vid Bellas akutsnitt var jag helt säker på att hon skulle försvinna ifrån oss. Och efter varje förlossning var jag förvånad över att det gick så bra som det gjorde, men det är jag det *s*
Quinnan
Jag är litegranna likadan. Tar inte ut nånting i förskott. Väntar mig hellre det värsta, för då kan jag bara bli positivt överraskad. Men när det gäller andra så tänker jag inte så, bara mig själv. :-)
Maria
Oroa dig inte! För de flesta GÅR det ju faktiskt bra. Ett akutsnitt behöver inte vara ett dugg dramatiskt. Min ena väninna fick göra akutsnitt förra året och hon sa att det gick hur lugnt och fint till som helst och där flöt allt hur fint som helst. Hon är jättenöjd med sin förlossning. Läkarna är så duktiga och man kan så mycket idag. Du kommer vara i goda händer vare sig du får en skitenkel vaginal förlossning eller ett snitt av en eller annan anledning. Ärligt talat, så lång som du är så tror jag inte att ett trångt bäcken är något du behöver oroa dig för :-) Detta har varit fallet för tre utav dem jag känner, som är väldigt små och korta och fått bli förlösta med kejsarsnitt. Kramis :-)
Skicka en kommentar