Påskafton

Påskharen kom detta året också, kan ni tänka er.

Efter skattjakt fann alla barnen sina skatter och mamman, som just nu viktväktar, satt snällt och tittade på och drack sitt kaffe medan barnen smaskade i sig. (smakade två bitar, men det fick jag faktiskt lov att göra). I övrigt har jag klarat påskhelgen galant. På jobbet har det funnits påsktårta (underbara marsipanskapelse, hembakad), kakor, påskmat, påskmust osv, men jag känner mig av någon outgrundlig anledning så motiverad att det inte ens är lockande.

Tänk att det är just den här motivationen jag har gått och hoppats på och längtat efter i över ett år nu och ÄNTLIGEN är den här. Tack!

Siktar in mig på att om ungefär ett år väga 30 kg mindre än jag gör idag. Det får gå långsamt. Hur långsamt det vill. Bara det går!