Skrattretande...

Alltså jag tror att jag börjar bli lite cynisk.

Jag sitter dagligen och plöjer igenom Platsbanken, offentliga jobb, olika kommuners sidor i jakten på lediga jobb och jag går även, i brist på socionomjobb i hela det här landskapet, med tanke på att jag är körkortslös, igenom alla jobb som inte kräver någon speciell utbildning.

Ikväll stötte jag på DETTA:

Kontrollant 18-20 år

Kvalifikationer:
18-20 år med ett ungdomligt utseende. Goda kunskaper i svenska och god datorvana. Ej förekommande i belastningsregistret. Du skall vara vid god hälsa och fysik, vara drogfri och ha ordnad privatekonomi (inga betalnings anm.). Vi ställer höga krav på flexibilitet och initiativförmåga samt förmåga att arbeta i miljö med högt tempo. B-körkort samt tillgång till bil. Observera att har du fyllt 21 år kan vi tyvärr ej behandla din ansökan då det är strikta krav från våra uppdragsgivare att våra medarbetare följer profilkraven.

Alltså, ett jobb där man reser runt och handlar i olika butiker och systembolaget osv, för att kontrollera om de som arbetar där kontrollerar ens legitimation när man köper cigaretter, folköl och vin och sprit!!!

För detta krävs tydligen att man har ordnad ekonomi, datorvana, är flexibel och har initiativförmåga.

För att utföra BUSTRICK!!!

Vad som krävs för de jobb JAG söker ska jag inte ens börja beskriva här, för listorna är så långa att man är skrämd från vettet innan man läst igenom dem till hälften.

Visst fattar jag att saker som är meriterande och önskvärda inte KRÄVS. Men bara listan över saker som krävs är sanslös och ofta har jag inte ens hälften av de sakerna.

Varför står det inte bara, Kvalifikationer: Socionomutbildning, human människosyn, analytisk förmåga, människokännare, empatisk, datorvana och god förmåga att uttrycka sig i tal och skrift. Då är jag den ni söker liksom...

Jag har magisterkurser (hmm nästan, blev ju aldrig klar med opponering) och jag har två utbildningar som jag fått längs vägen i olika sätt att arbeta och jag har tre års arbetslivserfarenhet inom yrket men detta räcker ingenstans.

Jag fattar f..n inte hur det kan vara så!

Jag inser för varje annons jag läser att det jag har att komma med är en PISS I NILEN jämfört med vad många andra arbetslösa socionomer i detta landskap har.

Hur ironiskt är det inte att man uppåt landet har mycket goda jobbmöjligheter medan det här nere är ett enormt överskott på socionomer!

Har nog gått igenom 100-tals annonser idag och det är endast två jobb jag ens är berättigad att söka. Många långa, djupa suckar har hörts från mitt skrivbord ikväll. T.om maken börjar nog inse det hopplösa i min situation.

Med tanke på att min nästa tid på arbetsförmedlingen är i december så tycker man ju att de kunde anställa mig. De verkar ju överhopade av arbete!

Det ska jag föreslå för min handläggare! Toppenidé eller hur, hehe... I övrigt funderar jag på att söka jobb på Konsum som ligger här bredvid. Det känns som ett perfekt arbete efter 4,5 år på högskola.

Nu ska jag surfa runt på resesidor och drömma om en semester som vi aldrig kommer att ha råd med!

Natti natti

Hösten

...är underbar!

Det luktar så gott ute. Luften är så skön och löven blir så vackra!

Jag får alltid en massa energi på hösten, vill göra massor, känner mig uppåt och tycker att livet är allmänt härligt. Så även denna höst.

Lite höstinspirerade smycken blev det oxå. Se dem här:

www.alltsomglimmar.blogg.se

Visitkort och e-butik

Har beställt lite visitkort att skicka tillsammans med mina smycken vid beställning. Håller på för fullt och jobbar med en e-butik men shit så komplicerat. Det kommer ta tid, haha.



Så här ser visitkortet ut iallafall. Tyvärr är bilden liten och suddig, men eftersom Vistaprint inte vill att man ska kunna spara ner och skriva ut visitkorten själv så kan man inte spara ner dem i en normal storlek. Texten är alltså egentligen klar och tydlig. :-) Måste säga att jag har riktigt roligt även om jag ännu inte, någon dag, har hunnit allt jag ska!



Tillvaron får definitivt lite extra krydda :-)

Bloggtorka

Jag har just nu lite bloggtorka, som ni säkert märkt. Det hör till. Så blir det ibland.


Händer inte mycket för tillfället. Dagarna ser likadana ut.


Jag stiger upp halv åtta, frukost, barn till skola/dagis, hemma igen ca 9.30, dricker kaffe, slänger in en maskin tvätt, sätter mig vid datorn med mitt kaffe. Kollar min mail, kollar platsbanken, markerar eventuella jobb jag kan söka (i princip ingenting), söker de jag kan söka, sätter igång med mina traderaauktioner, packar in grejor, postar dem, dammsugar och plockar undan.


Sätter mig och smyckar, för att strax upptäcka att det REDAN är dags att hämta barnen, som blir sisådär glada när jag kommer redan kl.14, precis innan mellis. De har inte riktigt vant sig, men det börjar bli bättre.


Hem, fixar mellis, förbereder middagen och diskar (om jag orkar). Jag HATAR att diska, har jag nämnt det? Tack vara att vi handdiskar nu så har mina eksem kommit tillbaka. Eksem som jag varit utan sedan 1999. Jag är INTE glad. Inte tål jag diskhandskar heller. Inte någon sort. Blir nästan ännu värre.


Ja, det är synd om mig för det gör ont och det kliar och det gör att jag inte kan sova! :-(

Förövrigt så tycker jag verkligen att det är riktigt roligt att göra smycken och har lyckats sälja en del. Hittills har jag sålt ett halsband, fyra armband, fyra par örhängen och ett mobilsmycke och har lite beställningar från folk oxå. Jättekul!


Snart ska jag sätta igång med lite halsband också. Inspirationen för just halsband har inte riktigt infunnit sig ännu även om jag har massor av "vaga" bilder i huvudet. Av någon anledning så är det armband jag mest pysslar med, trots att detta är det enda smycke jag själv, i princip, aldrig bär.


Skumt va!


Här kan man se vad jag hittills gjort (vilket givetvis är anledningen till bloggtorkan, haha, jag har inte TID):


http://alltsomglimmar.blogg.se/2009/september/


Nu är det dags för sängen. Har helt vänt dygnet! Inte bra alls...


Imorgon åker vi till min mamma för att ha kräftskiva. Ska bli så mysigt! Alltid lika härligt att åka dit och umgås med min familj. Högljutt, glatt och galet. Daniel har nog fortfarande inte vant sig vid att alla skriker vid matbordet, skrattar så att rutorna skallrar och pratar i munnen på varandra. Det är GOTT!


Hej så länge...



(ps. Silla jag glömde inte nämna att du och jag pratar på msn HELA dagarna medan vi sitter vid våra datorer och springer omkring och städar, diskar och lagar mat. Jag utelämnade det med flit, hehe)

En stjärna på jorden är nu en stjärna i himlen...

Jag hade inte tänkt skriva något om det i bloggen, för det är ganska fjortisaktigt av mig. Men jag kan inte heller låta det passera obemärkt.

Min allra största idol genom tiderna, jämte Boris Becker, dog inatt. Det är löjligt kanske men tårarna trillar ganska friskt när jag tänker på hans fru och hans familj och hur grymt cool han varit och hur han vägrat duka under för den vidriga cancern han fått i bukspottskörteln.

I 20 månader har han vägrat låta cancern ta över hans liv. Han har vela leva ett rikt liv trots sjukdomen. Och det har han gjort!

Jag blev som besatt av Patrick Swayze, sådär på en kärlekskrank tonårings vis, 1985 när Nord och Syd sändes på tv. Jag spelade in alla avsnitt, jag kunde dem utantill. Jag klippte ut ALLA bilder som någonsin publicerades i svenska tidningar.

Jag höll föredrag i skolan i nian, om honom, på engelskan, ett engagerat föredrag med bilder, berättelser och tja allt möjligt, helt utan minsta minneslapp vilket säkerligen (förutom det faktum att jag dessutom är bra på engelska, haha) bidrog till att jag var den enda i hela vår årskull som fick betyget 5 av den ökända, superstränga läraren, som tvingade oss att spotta ut tuggummi, kallade oss för kossor och som stampade på våra fötter, hårt, om vi satt ner i korridoren och som endast satte en 5:a per år, per kull (inte per klass).

Jag avgudade denne man! Ja jag har ju en historia av att bli besatt av dem jag trånar efter, så även utav Boris Becker, min första ungdomskärlek, en kille i min klass och sedan maken. Sån är tydligen jag :-)

Men tillbaka till Patrick Swayze...

Efter Nord och Syd, denna fantastiska serie som jag vill ha på dvd (ni vet ju att jag fyller år snart) så kom ju Dirty Dancing 1987. Jag var 13 år och mina kompisar, mitt tjejgäng från högstadiet hade organiserat en kidnappning där en av mammorna hjälpte till. Dom kom hem till mig, band för mina ögon, vi åkte en stund i bil och sedan leddes jag in och sattes i en "fåtölj".

När bindeln åkte av satt vi på PREMIÄREN av Dirty Dancing på en biograf i Malmö. Jag var i sjunde himlen! Det var fantastiskt! Känslan i den filmen sviker aldrig. Den går aldrig ur tiden, den blir aldrig uttjatad. Den är helt enkelt ALLTID så jä..la bra!

Jag såg den 10 ggr på bio.

Sedan såg jag den drygt 400 ggr på video!

En gång skrev jag faktiskt ett brev till Patrick Swayze och hans fru, som var och är barnlösa eftersom ödet inte alltid är rättvist, och frågade om de ville adoptera mig. Shit så pinsamt! Men det är sant! Då var jag alltså 13 år.

Vilken kvinna vill adoptera en 13-åring som är kär i ens man??? Lite för mycket Woody Allen över det kanske?

Usch, på något sätt är detta en dag som får mig att vandra längs memory lane. Så många tillfällen/situationer under tonårstiden som har haft med Patrick Swayzes filmer att göra. Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på hur roligt vi hade, jag och tjejgänget, hur många filmkvällar vi hade, hur vi sov över hos varandra jämt och hur vi smygdrack, smygrökte, hängde med de "farliga" killarna som var lite äldre. Hur filmmusiken från Dirty dancing spelades på discona man gick på. Det var tider det!

En tid i mitt liv som jag "nästan glömt" eller som jag aldrig tänker på! Ett liv där jag hade två väggar täckta med Patrick Swayze, en vägg täckt med Boris Becker och den tredje täckt med foton av maken, teckningar av maken, saker jag fått av maken, omringat med ett rött sidenband. Minns det som igår, tiden jag nästan glömt, men som vaknade till liv när jag imorse gick förbi brödbilen utanför vårt konsum och hörde radioprataren tala om att P.S avlidit i natt.

När jag sedan satte igång datorn dök msn:s konversationsruta upp. En länk från min lillebror, till en artikel i Aftonbladet, som bekräftade det jag tidigare hört. En gång tidigare har pressen gått ut och sagt att P. Swayze var död. Denna gång är det nog sant. Inte många lever 20 månader med bukspottskörtelcancer.

Detta är min hyllning till en stor tonårsidol och en uppmaning till alla att sluta röka! Swayze rökte flera paket cigaretter om dagen. Han föddes i Houston den 18 augusti 1952 och han dog den 14 september 2009 bara 57 år gammal.

Patrick Swayze som Sydstatsofficeren Orry Main i den helt otroliga serien Nord och Syd från 1985.

Med den ofta lite truliga, buttra minen som är så tilltalande. Gillade honom så här. Efter Dirty Dancing när Roadhouse kom så såg han inte riktigt lika het ut. Jag tror att han blev för "smal/senig" för min smak. Gillade honom köttigare/hulligare:

Orry Main och Madeleine La Motte, ogift Fabray, (P.Swayze och Leslie Anne Down):

Johnny Castle och Baby från Dirty Dancing, vilken film:

Patrick Swayze här hemma på sin ranch "Rancho Bizarro" med en utav många hästar:

Kreativ dag trots allt...

Sent igårkväll blev dottern dålig, fick jättehög feber och hade jätteont i huvudet. Hon grät sig igenom natten, vaknade i stort sett hela tiden. Varken jag eller maken fick någon sömn alls.

Äldste sonen tog minstingen till dagis eftersom han skulle på utflykt (annars hade även han fått stanna hemma) och sen somnade jag och dottern om och vaknade av att maken vandrade in på sin lunch vid tolvtiden. Ooops!

Resten av dagen har gått i stilla lunk. Jag har också mått lite skumt men inte haft någon feber. Dottern verkar lite bättre nu, även om hon är jättevarm.

Själv har jag gjort massor av smycken som finns att beskåda i smyckebloggen. Det är verkligen roligt!

Nu ska jag göra ytterligare några...

Imorgon, om vi mår bra, är det fest på vår "gård" med alla grannar. Ett partytält ska sättas upp. Vi ska ha italiensk knytis men vet ännu inte vad vi ska bidra med. Ska bli lite mysigt. Vi känner ju inte grannarna så väl ännu så det är ju ett bra tillfälle att lära känna folk.

Nu återgår jag till smyckena. Hej på ett tag :-)

SMYCKEBLOGG

Ni som är nyfikna/intresserad, tycker det är kul att kolla vad jag pysslar med (rent smyckemässigt) får gärna följa den här bloggen oxå:


www.alltsomglimmar.blogg.se

Här lägger jag in alla mina smycken. De går att köpa för den som vill :-D

Första alstret...

För att vara första smycket någonsin så känner jag mig ganska nöjd och shit så roligt det var! Nu måste jag göra ett matchande set örhängen. :-)

Vet du vad du ska göra ikväll?

Jag vet vad jag ska göra...

Äntligen har en stor del av mina grejor kommit. Wiiiiieeeeyyyyhhhh vad ROLIGT!!!

Pyssel pyssel pyssel... I love it!

Något häftigt!

Jag lovade igår att jag skulle lägga ut något häftigt i bloggen idag. Här kommer det!

Min älskade äldste, som haft långt hår hur länge som helst, har idag kapat varenda slinga av sitt långa, fina hår. Det var kluvna känslor för modern faktiskt! Men ack så fin han blev!

Älskade fining :-)

FÖRE:

EFTER:

Jag vet att jag är 100% partisk, men visst är han underbar!

I övrigt...

har mina senaste dagar sett ut så här:

Fredag: Besök utav mina kära och underbara vänner Stajna och Anna (och hennes bebis Fabian). God frukost och en massa mysigt prat hela dagen. Kvällen bestod av grillande med gamla ensamstående-mamma-ligan-från-K.vägen (jag, Bitte och Camilla) och alla våra ungar. Så himla mysigt och roligt och alldeles för länge sen vi sågs! Vin, god mat och godis och tjejprat. Vad kan vara bättre? Bitte, din salladsskål blev kvar här! :-)

Lördag: Besök hela dagen utav min älskad syster och hennes barn, currygryta, filmmys med godis, chips och ostbågar tillsammans innan de gick hem sent på kvällen.

Söndag: Spontant besök av min kära mamma och även då såklart, syster igen med barnen, som stannade på middag även denna dag. Kvällsmys med maken framför Poirot (vår nya mysgrej) på kanal 9.

Shit vad jag myser!

Imorgon kväll ska jag lägga in något häftigt i bloggen. Missa INTE det! :-)

Vi smider planer...

Jag är dålig på att uppdatera bloggen just nu. Alldeles för mycket pågår runt omkring, vilket jag njuter i fulla drag av. Jag älskar när det händer saker, även om jag är lat och gärna tillbringar min tid med att slappa i ett helt tyst rum, uppkrupen i soffan med bok och stor kaffemugg, insvept i ett tjockt, mjukt täcke.

Projektet nu är att jag, som är en mycket kreativ person (har jag fått höra hela mitt liv. Hej mamma! Snarare "-Varför gör du ingenting med din kreativa ådra. Du borde skapa saker". Ja, mamma igen!) ska börja SKAPA... :-)

När jag var runt 18 så tänkte jag söka till silversmedsutbildning. Jag ångrar än idag att jag inte gjorde det! Det hade passat mig perfekt! MEN, jag kunde ju inte lämna Skåne, för där bodde ju min kärlek (ja, det var maken redan då) och utbildningen var långt upp i landet. Om jag inte minns fel så var det i Umeå?? Så mina drömmar fick stå tillbaka och istället blev jag socionom som förvisso faktiskt var precis vad jag ville bli, det också.

Wow-yrket nummer 1 och 2 liksom ;-)

Grejen är den att jag har två sidor, som så många andra skulle jag tro, och jag kan inte komma underfund med vilken sida jag mår bäst av att "stimulera". Egentligen är nog min drömsituation en sådan där jag kunde leva på att skapa saker, ett helt fritt arbete, där JAG bestämmer när jag vill jobba och att denna lyx skulle kunna tillåta mig att arbeta ideellt med sådant jag brinner för i samhället, dvs att "hjälpa de svaga" (ja det låter för jä..ligt men ni fattar vad jag menar).

Jag och maken vrider och vänder ut-och-in på oss själva för att försöka komma på en affärsidé där vi skulle kunna försörja oss på någonting som vi själva driver. Det går varken framåt eller bakåt. Vi sliter vårt hår och kör huvudet i väggen gång på gång.

Vi får väl se vad som blir av det! Spännande känns det iallafall.

Jag har ett nytt mantra efter att ha arbetat på ett ställe som verkligen inte var snällt mot psyket eller självförtroendet och det mantrat lyder "jag ska aldrig arbeta för någon annan igen".

Om ni visste hur mycket jag hoppas att detta kunde bli sanning!

Nu kan ju inte jag göra några egna smycken i den bemärkelsen att jag "smider" mitt eget silver liksom, men min fantasi vet inga gränser och jag har tusen idéer.

Jag har fyndat inne på Tradera bland pärlor, länkar, berlocker, stenar och silver och så fort mina grejor kommer så ska jag sätta igång och SJÄLVKLART kommer jag visa mina alster i bloggen. Eller rent av skapa en ny blogg för enbart smycken. Till försäljning såklart... (om någon skulle vara intresserad) ;-)

Livet är just nu ganska tillfredsställande!!!

Gniden?

Blir jag gniden av det här med Tradera?

Nä, det tror jag inte, men jag kollar auktionerna OFTA och nu när det bara är några dagar kvar så får jag lite panik över en del plagg.

Har hittills lagt ut 15 auktioner. Plaggen har ett värde (vid inköp såklart) av ca 3.300 kr och hittills har jag fått bud på alla plagg utom 5 st. Men alla buden uppgår ännu endast i 470 kr. En del plagg står still på 1 kr, andra på 12-13 kronor.

En klänning är uppe i 210 kr och en topp i 155 kr, superbra! Men gaaaahhhh jag vill inte GE bort plagg. 1 kr liksom, det är ju ett hån för helt nya, oanvända kläder...

Måste nog göra nåt annat nu, som att slänga in en maskin tvätt, plocka undan, dammsuga, diska upp, duscha och förbereda lite kaffe inför ankomsten av mina bröllopstorgetbrudar och deras tre ursöta bebisar, som anländer om en dryg timme!

Måste bara dricka upp mitt kaffe först...

Femårig tonåring?

Finns det något som heter femårig tonåring?

Vi har en sådan här hemma iallafall. Jag fattar inte hur det är möjligt att någon kan ha så mycket vilja, vara så envis och framför allt fattar jag inte hur NÅGON kan få till de höga toner som denna flicka kan!

Mina trumhinnor är, efter en fruktanvärd hämtning på dagis, ett minne blott. Det ringer i öronen minst sagt!

Dottern började direkt när jag kom, att tjata om att hon ville gå hem till en kompis som bor en bit bort, en dagiskamrat som hon aldrig har varit hemma hos, vars föräldrar jag upplever som den typen av föräldrar som vill bestämma dagen innan, ifall barnen ska leka. Kan vara mina fördomar men de känns inte som de spontana föräldrar som skulle uppskatta att det ringde på dörren liksom...

När jag förklarade för dottern att det inte blir någon lek med denna flicka just idag men att vi kan ordna så att de leker en annan dag så tog det hus i hel...ete! Hon vrålade, skrek, slog, bets, sparkade så att jag skämdes LAGOM mycket när dagispersonal och andra föräldrar låtsades som ingenting.

Försökte tala lugnt med henne men blev till slut riktigt arg. Under de 45 minuter som hämtningen tog idag så skrek dottern konstant, under hela vägen hem skrek hon och grät om vartannat. "-Jag VIIIIILLLL leka med xxx, jag VIIIIILLLL leka med xxx..." heeeeela vägen hem.

När vi kom hem vägrade hon gå in, hon vrålade som en stucken gris. När vi kommit in så förklarade jag väldigt bestämt (läs argt) att om hon inte slutar skrika och lär sig att ett nej är ett nej så får hon gå upp på sitt rum, för mina öron klarar inte av mer. Då räcks tungan ut och hon skriker "-NEEEEJ, jag tänker INTE gå upp. Du bestämmer inte över mig"!!

WHAT!

Här tog jag dottern under armen, bar upp henne, in i rummet, medan hon sparkade, slog och skrek att jag var den dummaste mamman i världen samtidigt som hon försökte bita mig.

När jag satt ner henne på sängen och förklarade med tillkämpat lugn och undertryckt ilska, att nu stannar du här och vilar lite, för det tror jag att du behöver och "-Du kommer inte ner igen så länge du skriker och beter dig på detta vis".

Detta leder till att dottern tillbringar tio minuter med att ligga (precis intill väggen till grannen ofcourse) och skrika "-Paaaaapppppaaaaaa, paaaappppppaaaaa, paaapppppaaaaa, jag vill ha min paaaaappppppaaaaa" med en sån där hemsk gråtdarrig röst som bryts i varje ord. Hjärtskärande!

Hade jag hört någon annans barn skrika så så hade jag trott att det var misshandel på gång, typ!

Efter att hon skrikit ett tag och inget händer så börjar hon kasta runt sina möbler, så jag vill inte ens tänka på hur det ser ut där uppe nu.

När ingenting hände då heller så kommer hon nersläntrande för trappan. Jag låtsas som ingenting. Sedan tittar jag på henne. Bara detta räckte tydligen för att få henne ur balans igen!

När jag tittar på henne så skriker hon med samma intensiva styrka "-Jag VIIIIIIILLLL leka med xxx".

Så då var vi tillbaks till början igen!

Jahapp...

Blir jätteroligt om en stund när jag talar om för henne att hon ska gå upp och städa sitt rum innan hon gör någonting annat.

Inte riktigt vad man har lust med efter en dag med superdryga, nedslående, trista, omständliga telefonsamtal och pappersarbete...

Nu ska jag ta tag i köket som ser ut som hej kom och hjälp, men först ska jag slänga ihop en bacon- och broccolipaj. Vissa dagar kräver mer än andra utav ens psyke, men så ska det väl vara antar jag. Att vara förälder är trots allt det bästa som finns :-)

Skitsystem...

Jag har tillbringat hela förmiddagen i telefonköer och i samtal med folk, som förvisso varit hjälpsamma och trevliga, men som gjort mig förtvivlad, till viss del.

Eftersom jag har varit timanställd mot min vilja under förbaskat lång tid då jag borde varit månadsanställd så går jag miste om en stor del av min a-kassa, för trots att jag faktiskt har använt min semester, tagit ut obetalda semesterdagar, sammanlagt 25 stycken under de senaste 12 månaderna, så får jag inte tillgodoräkna mig semesterersättningen för dessa dagar, så som vilken månadsanställd eller fast anställd person som helst hade fått.

Min semesterersättning som är 12% av lönen, försvinner, räknas inte in i min inkomst.

Jag hade förstått detta om jag hade jobbat in den, dvs inte tagit någon semester utan jobbat året igenom och på så sätt fått "dubbelt" betalt, men jag har ju utnyttjat mina semesterdagar!

Sammanlagt blir detta många timmar, mycket pengar som dras bort från min a-kassa.

Jag får dock tillgodoräkna mig de timmar jag har haft vård av barn. Det vidriga här är då att a-kassan inte kommer att titta på vad min arbetade tid skulle ha varit och räkna ut min arbetsprocent genom detta. De kommer att titta på vad jag har fått UT från försäkringskassan och räkna på detta. De kommer alltså att räkna på 80%, utav redan 80% av min inkomst.

Jag är faktiskt så sjukt besviken på systemet just nu att jag bara vill lägga mig och gråta. Är det så här vi tar hand om varandra i detta samhälle?

Värden som omsorg, rättvisa, solidaritet och humanitet finns ju inte i detta skitborgerliga äckelsamhälle där klassandan bara tycks förstärkas för varje dag och där puckade lagar och regler och byråkrati tycks styra allt. Är det INGEN som tänker längre? Finns det VERKLIGEN INGEN som har något sunt förnuft alls. Tror verkligen regeringen att alla har förmögenheter elelr någon rik släkting att luta sig på när allting faller kring dem.

Jag hade verkligen velat se Reinfelt sitta i en trea på Rosengård med en inkomst på 17.000 BRUTTO och försöka klara sig på det. Men han tror väl inte att det finns människor som har det så. Han har nog aldrig tänkt tanken.

Man kunde t.om gjort en dokusåpa av det. Reinfelts äventyr i slummen...

Hade inte det varit skoj!!!

Husmodern...

har idag, lagt ut auktioner på tradera (se tidigare inlägg), plockat en massa plommon, tvättat, diskat, dammsugit, lagat pannbiff med potatis, brunsås, stekt lök, lingon och inlagd gurka till middag...

Men hon har även kokt plommonmarmelad utav de 2 kg plommon som plockades. Numera har vi en ENORM burk (en sån där maxistor burk som det har varit ättiksgurka i) med denna supersöta, klibbiga marmelad.

Till kvällsmat njöt vi av rostade mackor med, smör, plommonmarmelad och ost! Den blev läskigt god!

Jag kommer att klättra på väggarna efter att ha varit arbetslös ett tag, jag är medveten om det, men just nu, AAAHH så skönt det är! Lusten till livet återvänder...

Det kan ju bero på att man faktiskt hinner och ORKAR med livet nu!!!

Tradera

Jaha då är man luspank, gick back på räkningarna med ca. 4000 och har ingen aning om när a-kassan kommer igång.

Känns sådär!

Men nu har jag rensat och tömt garderober på kläder som jag har "växt ur" (vad hemskt det låter när man säger så om en vuxen). Så mycket fint som jag verkligen önskar jag kunde ha men inser att jag faktiskt inte kan behålla bara för det.

Dock har jag ett par Lee-jeans och ett par Diesel-jeans som jag bara inte KAN göra mig av med. Storlek 28 i midjan har dom och jag vägde 60 kg när jag kunde ha dem, men jag KAN inte! Älskade de jä..la jeansen som satt så grymt snyggt!

Har iallafall rensat ut massor i strl 44-46.

Jag heter desperatehousewife (hehe) på Tradera. Gå gärna in och titta! Mycket (det mesta) är helt i nyskick! Är långt ifrån klar så det kommer mera.

Måtte vi få in pengar på detta så att vi kommer ikapp med räkningarna!

Min garderob är typ TOM!

Lattemamma...

Idag har jag fikat och pratat och skvallrat med en kär gammal väninna HELA dagen. Hon och hennes urgullige son dök upp kl.10 och åkte hem halv fyra så det blev måååånga härliga timmar av välbehövligt tjejsnack! Jag skulle kunna prata med människor hur mycket och länge och djupt som helst. Det är det bästa som finns!

Tänk att få betalt för det! ;-)

Hunnit med lite annat oxå, som att köra fyra maskiner tvätt, diska en liten disk och klippa gräsmattan.

Maken lagade maten idag och det blev så förbaskat gott att jag, som vanligt, åt alldeles för mycket. Jag skyller min övervikt helt och hållet på maken ;-)

Imorgon blir det fika med tre goa fd kollegor. Saknar dem massor och har bara varit borta från jobbet i 1,5 vecka! Hemskt att inte få jobba mer med dem...

Ska bli så kul att ses imorgon och skvallra och prata och umgås...

Nu ska jag ägna kvällen åt att vika och lägga in all den tvättade tvätten. Man kan ha roligare!

Traaaadigt...

Idag är en sån där dag där jag måste sitta och ringa runt till tusen olika instanser och be om uppgifter, papper, ställa frågor och ja, helt enkelt ordna upp en massa saker.

Jag AVSKYR att ringa sådana samtal åt mig själv. Åt andra, inga problem, men åt mig själv, f..n vad jobbigt och tråkigt och pestigt det är!

3 av 7 samtal är avklarade och tyngden på axlarna har blivit lite lättare. Dock har jag sparat de mest betungande samtalen till sist. Varför gör man så?

I riktig byråkratisk anda har a-kassan nu skickat mig miljoner papper att fylla i, vilket kräver att jag ringer alla de här samtalen för att kolla upp miljoner uppgifter för att kunna fylla i alla de överdrivet många blanketter som ska skickas in för att jag efter ett okänt antal veckor kan få den ersättning som jag är berättigad till.

Nog måste det finnas ett enklare sätt? Kan de inte se alla dessa uppgifter i ett system någonstans? Tänk så mycket papper det hade sparat och det hade kanske skapat ytterligare ett jobb, åt någon arbetslös stackare, som jag!

Jag har fått en del gjort under tiden jag ringt åtminstone. Diskrensning av hårddisk och uppgradering av virusskydd i min stackars dator. Yey me! ;-)

Dags att ringa vidare...

So long!

Fyndat...

Efter mitt möte på arbetsförmedlingen, som kändes bra då jag fått en toppenbra handläggare, strosade jag upp mot stan eftersom jag missade min buss med ca 30 sekunder (är det inte alltid så?) och slank in på Åhléns en stund för att kika på kuddar till soffan, tyger till eventuella gardiner osv.


Åhléns har alltid så grymt snygga, underbara tyger och kuddar och överhuvudtaget inredningsgrejor!


Jag har efter många om och men bestämt mig för att ha blekgrönt som färg i v-rummet, i kombination med en eller två andra färger. De färger jag varit mest inne på är brunt eller lila, men ack, så blev det inte...


Jag hittade nämligen en löpare/duk till v-rumsbordet som jag bara visste att maken skulle älska och jag tyckte den var störtskön i petrolblå, blekgrön, vit och ljusblå i ett läckert mönster typ lite fifties. Det blev ju ännu bättre när den gröna nyansen i duken var PRECIS den jag letat efter och som dessutom gick i perfekt harmoni med den gröna nyans på kuddarna jag bar tryckta mot hjärtat för att jag blev helt förälskad i dem direkt när jag såg dem.


Jag räknar på om jag även kan inhandla ett riktigt billigt men ASLÄCKERT tyg som ska räcka till korta, smågardiner till fönstrena i v-rummet, grå/svarta och blekgröna, såååå fina och tänker att det faktiskt är så billigt att det ska gå.


När jag står i kassan ringer maken...


Han undrar hur det gick på arbetsförmedlingen och var jag är (känner han sånt här på sig?)... Jag säger lite motvilligt, skyldigt "Åhléns", gick ju faktiskt bara in för att köpa hårfärg till mig själv. Bara den kommentaren får maken att ifrågasätta om jag verkligen behöver hårfärg och att han tänker på allt han köper nu och är väldigt sparsam. Dåligt samvete, nä för f..n, icke! Barndomens dåliga samvete ploppar upp (jag hade jämt dåligt samvete som barn) och jag slår ifrån mig för allt vad jag är värd.


För hel..ete! Jag kan väl inte hjälpa att allt är så fint och att priserna FÖR EN GÅNGS SKULL var suveräna.


Jag tillhör kategorin kvinnor (människor) som tycker att jag tjänar pengar när jag köper något som är nedsatt i pris. Jag sparar inte bara pengar, jag TJÄNAR pengar. För jag hade ju köpt de där grejorna ändå, om de så kostat dubbelt på mycket, så jag TJÄNAR ju faktiskt på det ;-)


Nåväl, jag får en föreläsning light av maken i telefonen pga hårfärgen. Hinner inte ens berätta om de övriga sakerna. Upplever att alla stirrar på mig, det är LÅNG kö och det är JAG som blir betjänad just då så jag är liksom i fokus. Känner hur jag blir helt röd i ansiktet och undrar om folk tänker att jag har en "abusive husband" eller nåt.


Maken lyckas såklart ringa precis när det är min tur så att jag är lagom disträ och inte har en chans att ändra mig, gå tillbaka med mina grejor, vilket jag nog inte hade klarat för den delen, trots det gnagande samvetet och makens föreläsning om hur dåligt med pengar vi har.


Jag skrev ett sms till honom efteråt och lät honom veta att jag handlat liiite mer än hårfärg och att jag är medveten om att jag är en ekonomisk analfabet.


Vi får väl se om han älskar mig fortfarande när han kommer hem eller om han gett upp hoppet om mig helt!


Men hörni, nog om mitt dåliga samvete och usla ekonomiska sinne. Visst blev det SKETAFINT! :-)


Kuddarna är i bredribbad, mjuk manchester, typ.

Gardintyget hänger här över soffan. Tänker mig korta kappor, helt raka...
Gardintyget, såååå fint!!!

Nu ska jag ta hand om en megadisk, slänga in en maskin tvätt, dammsuga av här, klippa gräset och laga rödvinsgryta. Massor av rödvin blev ju över och rödvinsgryta med ris är en av mina absoluta favoriträtter. Mums!


Älskling visst är det fint! Visst är du inte arg? Visst älskar du mig? (plutar med underläppen lite och ser gulligt osäker ut) ;-)