The hostess!

Jill i egen hög person :-)

Vändning?

Idag kändes det RIKTIGT bra när jag körde! Vi kunde gå vidare till steg 10 och 11. Avsökning, regler och stadsteafik (tror jag det var). Har kört fyra lektioner och det går ju knappast perfekt men det går BRA! Dock tvivlar jag på en möjlig uppkörning nästa vecka. Läraren säger att inget är omöjligt och man vet ju inte vad som händer! Idag hittade jag ÄNTLIGEN Faluns galleria där man kan få RIKTIGT ESPRESSOKAFFE!!! Vilken lycka! Tidigare har jag endast gått från stugan till körskolan och från Jill till körskolan. Ja, och så till Hemköp såklart! Men nu har jag alltså promenerat på gågatan till stora torget. Wow va! Det tog bara två veckor ;-)

Lunch

En lunch jag åt häromdagen på Åhléns här i stan. Salladsbuffé. Så supergott!

Jag saknar ett sånt lunchställe hemma!

Halkan

Igår körde jag halkan! Var så fruktansvärt nervös fast alla sa att man inte KAN misslyckas. Men det var helt okej! Inte så hysteriskt roligt som alla har sagt men absolut en upplevelse om än en smått obehaglig upplevelse om man ogillar att inte ha kontroll ;-) Först körde vi på en torr bana i olika hastigheter och tvärnitade för att kolla bromssträckorna. Sedan samma sak på en bana av stora plåtar med olja på. Man bara gled vad man än gjorde. Jag hade hyfsat rätt på mina gissningar om bromssträckorna på både torrt och halt. Sedan satte man ut "hinder" (pinnar som viker sig om man kör på dem) som skulle undvikas och vi skulle försöka styra ut från det hala, runda hindret, in igen, stanna vid nästa hinder, köra mellan två pinnar och så ut. Vi fick bestämda hastigheter att köra. 60 var nog det högsta tror jag! Då blev bromssträckan över 100 m på det hala. Ganska otäckt! Sista grejen var att köra i en hal kurva, även här fanns hinder i form av pinnar som symboliserade en älg och en mötande lastbil. Spelade ingen roll om man kom i 30 för man kunde knappt styra undan ändå. Jag körde bil nr 1. Så jag fick göra allt först! Ingen annan ville ha den och jag kom ut sist för jag hade varit på toa så ettan blev min. Jag var mindre road över det men det var ganska bra! Jag slapp vara nervös så länge och jag slapp se de andra när de körde! Inget att jämföra med :-D

Motivation

Eftersom jag nu kommit in i en fas där jag har ångest inför varje lektion och knappt kan sova pga nervositet så måste jag motivera mig med något.

Svacka

Just nu har jag en svacka i körningen. De flesta här säger att de upplevt detsamma men det känns likväl förbaskat jobbigt.

Jag känner ju att jag kan de flesta regler även om jag har massor av teori kvar att läsa. (Kan inte fatta att jag skriver upp på fredag!) Men jag hinner inte riktigt med i körningen.

Jag har alldeles för mycket konsekvenstänk hela tiden. Tänker för mycket helt enkelt!

Det är ju tusen saker att hålla reda på vilket idag har känts hopplöst. Jag körde fyra lektioner. Första gick super. Då körde jag bland annat lite i stan och sen på manöverbana med koner, slalom genom fem eller sex koner, fullt rattutslag, backa, köra tillbaka igen på under 40 sekunder. Jättekul!

Och tryggt! Inga andra bilar!

Lektion 2, hyfsat... Men mycket flax. Situationer som gick bra fast jag inte kände full kontroll vilket min lärare såklart märkte. Jag AVSKYR att inte ha kontroll som ni vet så jag mår ganska dåligt och kan känna lite panik när jag inte behärskar bilen till 100%.

Min lärare säger att jag ställer för höga krav på mig själv. What a chocker! ;-)

Lektion 3, GANSKA MYCKET BAJS, jag började bli trött i huvudet. Vikörde ut på 90-väg och det är ju förvisso lugnt. Köra fort är inga problem!
Det är när vi närmar oss rondell/trafikljus som jag tycker det blir jobbigt. Då känner jag plötsligt hur ÄCKLIGT FORT DET GÅR OCH HUUUUUR SKA JAG HINNA BROMSA, KOLLA LÄGET, GE TECKEN, VÄXLA och så vidare!!!

Min kropp hinner inte med min hjärna! Jag tror inte på något vis att jag är onormal, men jag har en tendens att katastroftänka.

Till slut sa jag till min lärare, vid det laget närapå gråtfärdig, att jag fixar inte de här "stora/otäcka" trafiksituationerna ännu!

Tack och lov är han så klok och menade att vi måste jobba på att jag ska känna mig trygg i de situationer som kan dyka upp.

Så 4:e lektionen körde vi på ett stort område med blandat stora vägar och en uppsjö av olika korsningar men lite mindre trafik än mitt inne i stan och allt gick bra, vilket kändes skönt.

Jag ropar verkligen inte hej vad gäller uppkörningsdagen. Ingen har hållit den av dem jag pratat med, utan fått skjuta den ett par dagar o lägga till lektioner.

Jag kan stå ut med att vara utan körkort 4-5 dagar extra men jag vet inte hur jag ska orka vara borta från barnen längre. Det är tillräckligt tungt redan.

Lite deppigt inlägg men så känns det just nu.

Imorgon kör jag halkan. Ganska nervös faktiskt! Fast man sägs ju inte kunna misslyckas.

Nu ska jag sova för fy sjutton så TRÖTT man blir av detta intensiva tempo och alla intryck!

Så här sover jag här hos Jill. hennes söta dotter har låtit mig ta över hennes säng de här veckorna. :-)

Fredagkväll i stugan

Men snälla nån!

Det fanns liksom ett usb-uttag på baksidan av tv:n. Hur lycklig är jag ;-)

Hahahaha jag bara satte igång ett avsnitt och tog ett foto helt random. Ganska kul va :-)





Min utsikt från sängen:

Landsvägskörning

Idag har jag kört på stor och liten landsväg! Så himla roligt!

Många saker har börjat släppa nu. Jag har tragglat med ett par saker som jag envisats med att göra hela tiden!

Det ena är att trycka ner kopplingen INNAN jag bromsar när jag kommer till en korsning och ska växla ner. Efter idag gör jag nog inte om det :-)

Jag körde med en annan lärare idag. Han upptäckte ganska snabbt detta och lät mig köra till en nerförsbacke där jag fick släppa gasen och bara trycka ner kopplingen! Fyyyy så läskigt!

Jag hade inte fattat att bilen rullar snabbare när jag trycker ner kopplingen. Men nu lär jag ju tänka rätt i fortsättningen.

Det andra är att jag ger för lite grundgas av rädsla att bilen ska sticka iväg, eftersom jag inte alls hade fattat att bilen står still oavsett hur mycket jag gasar när jag har hittat dragläget.

De andra har åkt hem över helgen och jag flyttar till Jill i morgon. Ser fram emot ett mål LAGAD mat!!! Här finns ingen ugn och ingen fläkt ovanför kokplattorna så vi har undvikit att göra annat än värma upp färdigsoppor eller koka pasta och gröt.

Det är micromat för hela slanten och jag blir så grymt äcklad. Hemköp hade 3 Findus färdigrätter för 66 kr så det var ju åtminstone mycket prisvärt :-)

I helgen ska jag tvätta kläder och låna Jills dator för teoriplugg. Man kan logga in dig på körskolans dataprover vilket är suveränt eftersom man ej har körlektioner på helgerna.

Jag blir lite stressad och nedslagen då många här har fått skjuta fram sina uppkörningar och boka in fler körlektioner. Jag vill ju verkligen få åka hem till barnen om två veckor. Jobbigt att vara ifrån dem så länge!

Håll tummarna att jag fixar det även om det just nu känns väldigt orimligt. Jag blir fortfarande nervös och är osäker på vilken ordning allt ska göras i, glömmer från gång till gång och upprepar mina misstag :-/

Måste ju få in den där jäkla vanan. Innan man har körvanan i fötter, händer och hjärna så är det ju ett rent hel..ete att kombinera det man gör med att även ha koll på andra trafikanter, trafikreglerna, hastighet, speglar och allt annat man ska kunna till 100%.

Idag är nog första gången jag har känt att jag haft TID att ha kontroll, att hjärnan hunnit med och det var en skön känsla så det artar sig :-)

Nu ska jag nog traska iväg till macken och köpa mig något gott. Sen ska jag ha myskväll med en bok här i sängen.

Det är busväder här. Hade snöat en dm inatt och snöade fortfarande när jag tittade ut sist så jag fick även lära mig att används vindrutetorkarna idag när jag körde ;-)

Hej på ett tag. Ni kan släppa alla tummar över helgen men på måndag kl. 9 är jag tillbaka på gatorna igen :-D

Foton

På plats!

Nu är jag, sedan i söndags kväll, på plats i Falun. Första natten sov jag hos Jill och hennes barn, som dagen efter blev magsjuka. Magsjukan förföljer mig! ;-)

På måndagen var det fullt upp! Inskrivning på förmiddagen, sedan två körlektioner, pluggande på körskolans datorer där man ska komma igenom en mängd olika prover. Detta följdes av en teorilektion på kvällen. Lagom mör var jag när jag väl landade i stugan som då beboddes av tre andra tjejer. Två av tjejerna tog sina körkort igår och har nu åkt hem. Vi är alltså bara två kvar.

Stugan är liten men supermysig och ligger i urgulligt kulturkvarter. Man lever och andas körning och teori. Det är till stor del det enda vi pratar om.

Hittills tycker jag att det går ganska bra men många av dom som är på intensivkursen skjuter, i samråd m körläraren, på uppkörningen. Oftast bara ett par dagar men ändå. Vill ju så gärna fixa det på utsatt tid.

Hon jag bor med skjöt på sitt teoriprovet tre dagar för att hon kände att hon inte alls var redo nu. Hon är två veckor före mig och både skriver och kör upp nästa vecka.

Jag har kört med två olika lärare hittills. Båda heter Lasse och båda var lyriska när jag backade runt hörn. Tydligen en av mina dolda talanger ;-)

Idag har jag kört på morgonen och sedan suttit vid skolans datorer i 4,5 timme, så jag kom inte t stugan för lunch förrän klockan var tre. Nu passar jag på att blogga lite innan teorilektionen kl.17.

Av någon anledning kan jag inte lägga ut bilder med iphonen men jag jobbar på det :-)

För att sammanfatta så har jag det bra. Det går framåt med körningen men jag kan inte ens tänka mig, i dagsläget att jag skulle kunna ha körkortet om drygt två veckor. Så sa de andra tjejerna att dom oxå kände när dom började. Vi får väl se. När man kör två till fyra lektioner varje dag så händer det såklart en hel del.

Håll tummarna :-)

Om fyra veckor så kanske...

jag sitter här hemma jublande glad med ETT KÖRKORT.

Jag vågar inte ropa hej men det börjar kännas möjligt! Tänk om... Svårt att fatta när man ska fylla 37 år och nästan hade börjat ge upp hoppet om att någonsin "våga" sätta igång.

Igår kom mina provtider!

Overkligt att veta när man ska skriva upp och köra upp och att detta bara ligger 3 och 4 veckor fram i tiden  när man precis kommit igång med att övningsköra :-)

Jag var ute och körde en timme igår och en dryg timme idag med Jenny och det gick enligt henne, jättebra! Hon var "mycket positivt överraskad" :-D

Med tanke på att jag på körskolan har bokat in så mycket som 31 lektioner (man får tillbaka pengar för de man ej behöver) så borde jag väl klara det!

Det enda som skulle kunna fälla mig är att jag har en låsning som heter duga kring detta eller att jag blir så nervös att jag gör allting fel vid uppkörningen.

Insåg idag att det är massor med snö i Falun. Smart Anja! Inte helt ultimata körförhållanden där alltså. Men det får gå. Nu har jag bokat tågbiljett upp och jag gråter så fort jag börjar tänka på att jag ska vara borta från barnen i TRE hela veckor. Det gör fysiskt ont och jag får knappt luft. Jag måste fokusera på körkortet och allt positivt detta för med sig. Om folk skulle känna att de HEMSKT gärna vill sponsra så att jag får åka hem och vara med barnen någon av helgerna då skolan är stängd på helgerna så FEEL VERY FREE att skänka pengar.

Ni minns kanske att jag nämnde för ett tag sedan att man ringde mig från en socialförvaltning om ett jobb! I förrgår blev jag uppringd igen, utav chefen för denna socialförvaltning. Hon ville veta hur det ser ut på körkortsfronten och hon sa att hon inte kan lova mig något eftersom de egentligen behöver någon NU, men om jag förstod henne rätt så lät hon antyda att "om de inte hinner hitta en person med min kompetens/erfarenhet eller liknande" inom fyra veckor så vill de träffa och eventuellt anställa mig. Heltid!

Gulp...

Ingen press! Ingen press ALLS. ;-)

Jag har pluggat teori med hjälp av iPhone-appar! Grymt. Jag gör test efter test efter test tills jag somnar på kvällarna. Det blir många test. Jag gjorde ett på nätet. Ett gratistest med 65 slumpade frågor, så som är på det riktiga teoriprovet. Jag blev ganska nöjd med resultatet :-)

Det får gärna gå lika bra på det "stora"!

Barnperspektiv?

Många gånger chockeras man över hur lite barn betyder i samhällets ögon.

Just nu drabbas vi väldigt personligt utav detta och jag upprörs. Väldigt mycket. Jag kan inte riktigt förstå varför, eller hur det ens är möjligt att lägga så lite vikt vid barns hälsa och mående när barnen är det viktigaste vi har!

Vi har valt en liten trygg skola, i det mycket lugna område där vi bor, på gångavstånd från hemmet så att barnen själva kan gå till skolan. En skola där alla våra barn har kunnat gå tillsammans sedan de var små då förskolan sitter ihop med skolan. Detta har vi valt för att det är tryggt för våra barn, smidigt för hela familjen och för att denna skola är känd för att vara fantastiskt bra med ett suveränt antimobbingprogram, ett lärarteam med superfin sammanhållning som lyssnar, är fantastiska pedagoger och som tar saker på allvar. Minsta problem löser man tillsammans. Man har vänklasser, faddrar, tvärgrupper, aktiviteter genom åldersgrupperna så att alla barn känner varandra, är stolta över sin skola och tar hand om varandra. INGEN mobbing existerar. Acceptansen för olikheter är unik för denna skola. Jag har aldrig sett något liknande. Vi är så otroligt nöjda med vår skola.

Pga eftersatt underhåll  i vår kommun de senaste åren så rivs nu vår skola och istället för att bevara allt det fina som finns här och som fungerar så otroligt bra så har man bestämt sig för att splittra skolan, splittra lärarteamet och med bussar under 2,5 år, köra alla 150 elever till olika skolor. Den mest avlägsna 5 km utanför stan, dit man inte kan ta sig annat än med bil. Inga bussar går dit om jag skulle behöva hämta ett sjukt barn.

Så nu får vi till våra små, 5 och 6 år gamla en stor skola på ett helt annat område, 1,5 km bort. En skola som är från F-9 istället för F-5 tryckt ner i halsen. En skola vi inte alls valt. En skola som ligger i ett område barnen inte känner till, dit barnen inte hittar och dit de absolut inte kommer kunna ta sig själva då en motorvägsled måste passeras och då skolan ligger på ett område där jag faktiskt inte vill att barnen promenerar själva.

Denna skolas rektor, föräldrar och elever är inte heller glada. Dom ska plötsligt inhysa 150 extra elever och blir av med lokaler som de använder till annat.

Dessutom måste det byggas paviljonger DÄR, på denna skola, på deras fotbollsplan istället för att bygga paviljonger här, där vi bor, nära vår skola som ska rivas, vilket vi bönat och bett om, för att våra barn ska få gå kvar TILLSAMMANS så som de är vana på ett område de känner till, som ligger på cykel/gångavstånd, med det lärarteam de känt sedan de var små och  med den skolanda som vi alla älskar så.

Inte nog med att man helt skippat barnperspektivet i allt det här. Man har absolut INGET miljötänk.

Kommunen vill nämligen köra alla barnen med BUSSAR till andra skolor i 2,5 år. Jag läste i tidningen att vår kommun ska minska utsläppen av växthusgaser med 50%. Hur har de tänkt göra detta? Vi talar om minst 3 bussar som måste gå minst 2 ggr om dagen med 150 elever. Hur ser detta ut ur ett miljöperspektiv.

Det kommer att kosta massor i bränsle, service och löner åt chaufförer och det kommer att släppa ut enorma mängder skadliga ämnen.

Två av klasserna, bland annat äldste sonens klass, flyttas till en skola som förvisso ligger nära, men som också ska mögelsaneras och renoveras väldigt omfattande vilket gör att sonen de första månaderna kommer bussas ut till en skola på landet och SEDAN flyttas än en gång till denna närliggande, fast större skola, där han och en klass till får gå i den byggnad som mögelsaneras först.

Pga att dessa två klasser från vår skola blir flyttade till denna skola så kommer eleverna där att tvingas bli bussade 5 km utanför stan till skolan på landet under hela nästa höst då de inte får tillgång till den mögelsanerade lokalen på sin egen skola. Detta innebär YTTERLIGARE bussar!

Detta är ju så dumt att man tappar talföret!

Sätt upp paviljonger HÄR på vårt område. Det finns grönområden precis intill den nya förskolan där el och avlopp redan finns och låt vår skola ha sina egna lokaler på VÅRT område så kan skolan jag nämde ovan slippa bussas under höstterminen och inga paviljonger behöver byggas på den skola dit resterande klasser är tänkta att flytta och INGA bussar behöver köras omkring i 2,5 år och kräka ur sig avgaser, när det inte behövs.

Våra föräldrar, vår rektor, våra pedagoger och våra barn är 100%-igt eniga. De andra skolornas rektorer vill inte behöva lämna ifrån sig sina lokaler. Den ena skolans rektor är helt bestört över vad hon plötsligt fått dumpat på sig.

Dessutom har vi med hjälp av byggföretag, ekonomer och andra kunniga/insatta tagit fram prisförslag från fyra olika företag som visar att ett paviljongbygge med allt vad det innebär i service och underhåll och uppförande med avlopp, el och värme, skulle kosta betydligt mindre än alla flyttar och all bussning kommunen skulle få bekosta + att det hade sparat vår natur en hel massa växthusgaser.

Jag undrar hur man ens kom fram till ett så dumt beslut. Tänkte man alls? Såg man till barnens bästa?

Den frågan var dum. Självklart gjorde man inte det. Man har, trots att man vetat om att skolan varit fuktskadad (troligtvis mögeldrabbad) sedan 2002 låtit våra barn gå kvar utan en enda  tanke på de hälsofaror som alla barnen och pedagogerna varit utsatta för under hela denna tid.

Man sanerade i höstas 5 olika delar av skolan, bland annat väggarna precis utanför min dotters klassrum, utan att gränsa av, lufttäta eller utrymma lokalerna. Man slet alltså i möglet, rev upp väggarna och golvet MEDAN alla elever gick i skolan och andades in alla dessa farliga ämnen. Så FÅR MAN ALDRIG göra. Det är ju hur farligt som helst att andas in mögelsporer som flyger omkring fritt i luften.

Vad detta på sikt kommer att göra med mina barn, det vet jag inte. Kanske vill jag inte veta.

Det enda jag vet är att kommunen har gjort en sån jävla tabbe här att det absolut MINSTA dom kan göra för att "kompensera" (löjligt uttryck för ingenting kan kompensera för detta) våra barn är att låta deras skola förbli intakt, existera annat än i virtuell form, i närhet till dess ursprungliga plats så att skolan får fortsätta finnas kvar tills dess att den nya skolbyggnaden är uppförd HT 2013.

Det blir inte dyrare! Detta har vi bevisat och lämnat in skriftligt till kommunen.

Det blir bara bättre!

Ur miljösynpunkt, bättre. Ur barnperspektiv, bättre. Logistiskt för alla familjer, bättre. Ekonomiskt, bättre.

Vad är det som säger att inte de andra två, tre skolorna kommer att behöva sina lokaler NÄSTA år, eller nästa igen?

Ge oss paviljonger så att vår skola får bevaras intakt. Det är allt vi ber om efter mörkläggandet med mögel/fukt och ert negligerande av underhållet till skolor/förskolor.

Någon som verkligen chockerar är kommunpolitikern Lars Hansson (FP) som på ett möte med föräldrarna förra veckan klargjorde att han "inte är intresserad av fler möten med oss föräldrar" och som sa "-Ni är inga offer här" och som sedan gjort det till sin grej att fördumma föräldrarna på vår skola, på sin öppna facebooksida, för att vi kämpar för våra barns rättigheter att ha sin fantastiska skola kvar, orörd och ostyckad. Hans politik ger jag inte mycket för. Det finns verkligen inte en tillstymmelse till barnperspektiv i det förslag Lars Hansson verkar ha föresatt sig att föra igenom till varje pris, oavsett om det är bra eller inte. Dessutom kränker och förlöjligar han föräldrar som fått ett chockbesked, som är oroliga och som kämpar för sina barns hälsa och rättigheter. Skäms på dig!

Jag hoppas att du inte får sitta kvar ett enda år till på din post om detta är det arbete du gör och är "stolt över".

Nu har vi föräldrar fått oppositionen med oss. Mats Helmfrid (S) uppmanar kommunen att tillmötesgå våra krav om paviljonger och Mats Olsson (V) skriver detta. Vi hoppas verkligen att våra röster ska räcka långt i detta. Vi har lagt ner svett, blod, tårar och våra själar i detta arbete ända sedan beskedet kom. Alla föräldrar har kämpat sida vid sida mot ett gemensamt mål. Ett mål som är det allra bästa för våra barn och våra pedagoger. Gemenskapen är en stor del i vår skolas anda och vi gör vad som helst för att bevara den.

Det är dags för kommunen att lyssna och att "göra om och göra rätt".

Meet the cutest puppy ever!

Denna lille kille är en mix utav BÅDA MINA FAVORITRASER, Chihuahua och Boston Terrier och jag har nog aldrig sett en sötare hund!

SMÄÄÄÄÄLTER...

WROM WROM WROM

Jag bestämde mig för att faktiskt ta tjuren vid hornen och försöka få Arbetsförmedlingens godkännande så jag mailade dem och fick alldeles nyss svaret att de godkänner att jag åker iväg och tar mitt körkort med bibehållen a-kassa då det påverkar mina jobbmöjligheter så pass mycket.

YES YES YES!!!

Så lättad jag känner mig nu!

Nu kan barnen dessutom få vara längre dagar på dagis/fritids så att maken slipper fixa barnvakter/sluta tidigare varje dag för att lämna kl.9 och hämta kl.14, som ju är deras tider pga att jag är arbetslös.

SKÖÖÖÖÖNT att inte behöva smussla, trixa, puzzla och ha en klump i magen av rädsla att bli "upptäckt".

Nu är min enda ångest att vara borta från barnen så länge! Gör riktigt ont i bröstet när jag tänker på det!

Jag försökte förklara för minstingen innan idag hur många dagar jag skulle vara borta och hann bara visa upp tio fingrar innan han helt bestört förvred hela ansiktet i gråt, nästan skrek och slängde huvudet ner i sängen. Jag försökte krama honom men han var helt förstörd och snyftade att jag inte får vara borta så länge.

Jag och äldste sonen försökte verkligen hålla oss för skratt när han superledsen och rasande på en gång klängde sig fast vid min hals och gråtande sa: "-Då kommer jag slå dig jättehårt när du kommer hem, om du är borta så länge".

Plutte... :-(

Men det är bara att fokusera. Shit... 3 veckor borta från barnen. Har aldrig någonsin hänt och jag pallar inte riktigt ta in det.

Tänk...

När jag har jobb så har vi kanske råd att ha en egen bil!

Med egen bil skulle jag dessutom ha ännu större jobbmöjligheter, både vad gäller avstånd till jobb och antalet jobb jag hade kunnat ta. Känns som att möjligheterna blir oändliga!

Lagen om alltings jävlighet?

Dagen efter jag meddelat körskolan, skickat in ansökan om lämp, varit på synundersökning och dessutom fixat "lån" med hjälp av min mamma så får jag brev från den underbara instansen Arbetsförmedlingen med info om att jag kommer att delta i deras aktivitet med jobbcoach från 22 februari och tre månader framåt.

Nu vet ju inte jag hur ofta man har kontakt med jobbcoachen, hur ofta man ska träffa dem, höra av sig till dem osv, men det försvårar ju att faktiskt lyckas åka iväg i 2,5-3 veckor och ta det jäkla körkortet.

Jag tänker inte ens ge mig på att fråga hos arbetsförmedlingen om jag kan få lov att göra detta som komptenshöjande sysselsättning vad gäller jobbsökandet, för jag kan nästan sätta en peng på att jag inte får a-kassa om jag inte befinner mig hemma. Däremot ska de lägga 10.000 kr på mig, för att ge mig en jobbcoach.

Utan a-kassan så kan jag inte åka iväg. Då går vi under. Och om nu en jobbcoach ska hålla på och "jaga" mig under hela resterande tiden jag har a-kassa så skiter sig hela Projektet Körkort.

Så ska jag vara ärlig mot jobbcoachen och tala om mina planer och hoppas att dom inte rapporterar det till Arbetsförmedlingen eller ska jag försöka "hålla mig undan", ev sjukanmäla mig någon av veckorna, vilket är helt omoraliskt och jag kommer må skit, för att flyga under deras radar.

Jag avskyr verkligen sånt här smusslande/smitande. Är världens sämsta lögnare dessutom.

Körkortet är viktigare än någon jobbcoach och krävs mer än något annat när det kommer till mitt jobbsökande då det är just pga detta jag har fallit på sammanlagt 3 intervjuer nu. Jag vill ju göra detta! Jag behöver göra detta! Men jag tror tyvärr inte att Arbetsförmedlingen ser det på samma sätt.

Vad hade ni gjort?

Hur söta?

Det råder inga tvivel om att våra mindre familjemedlemmar verkligen är äkta vintervita dvärghamstrar för deras nästan kritvita päls har på bara några dagar förändrats och blivit mörkare.

Basilika kommer att bli helt mörkgrå (sk agouti) medan jag är osäker på hur mörk Timjan kommer bli.

Titta på sötnosarna!

 Den mörkare är Basilika och den ljusare är Timjan:

Mögelskola och körkort...

I flera månader har det tvistats om huruvida klimatet på mina barns dagis/skola är hälsosamt. Man har klagat länge på mögellukt och till slut, jag tror det var i september, så satte man igång att riva väggar, byta ut dem och renovera på ca 5-6 olika ställen på skolan. Värst var det på småbarnsavdelningen.

Inte så roligt att veta då de två små gått där sedan de var dryga 1 år gamla. Ikväll kunde man höra på nyheterna och läsa på internet att skolan är så pass mögelangripen och att halterna är så oacceptabelt höga att skolan inom kort kommer att stängas och jämnas med marken.

Då undrar jag ju såklart, när stängs skolan och vart ska mina barn ta vägen?

Äldste sonens klass som är helt fantastiskt, rent ut sagt outstanding med en acceptans och sammanhållning som inte är av denna värld, kommer att få flytta till en annan skola en bit bort har vi hört, men kommer klassen att få hålla samman?  Jag får riktigt ont i magen när jag tänker på det! Vi föräldrar har ju krävt att dom skulle få hålla samman upp i högstadiet, men tänk om dom splittras nu?

Dottern som precis börjat skolan och haft såna svårigheter att komma in det men som äntligen börjat må bra i klassen, kommer hon nu tvingas bryta upp och sättas in i en annan klass, någon annanstans?

Frågorna är många...

En fråga som man faktiskt inte ens orkar tänka på är -"Hur har detta påverkat mina barns hälsa?"

Så sjuka som vi varit detta vinterhalvåret har ju varit rent löjligt...

Har detta att göra med att man börjat riva väggar och dra i möglet i september och fram till nu? En mycket allergisk pojke på skolan fick flytta för ett tag sedan, byta skola, då han blev sjuk och fick astmaanfall bara han vistades i lokalerna. Då började jag undra om jag skulle släppa iväg mina barn till dagis/skola överhuvudtaget.

De senaste dagarna har jag klurat och fixat och trixat och nu lyckats finansiera mitt körkort med hjälp av en helt underbar mamma som kommer ställa upp och stå på ett lån åt mig. Jag har bokat internatskola, jag har idag varit och gjort synundersökning, beställt körkortstillståndet och jag åker v.11-13.

Betyder detta nu att barnen kommer att tvingas vara hemma ett tag, tills man hittat lokaler, så att min resa ej blir genomförbar?

Det är ju det lilla i det hela. Barnens hälsa går såklart före allt annat, men nu när jag äntligen hade tagit tag i detta, fixat allt och verkligen är på G så vore det så typiskt.

Jag hoppas verkligen att detta blir av nu. OM så är fallet så kan jag ju passa på att berätta att jag troligtvis (om jag inte kuggar på något av proven) kommer att ha körkort i mitten/slutet av v.13.

Så overkligt, men så efterlängtat, välbehövligt och underbart!

Det jag inte kan förstå och inte ens orkar tänka på är hur jag ska klara att vara borta från barnen i tre veckor. Eftersom det dessutom är i anslutning till min farfars 80-årskalas i Småland och jag kommer åka direkt därifrån uppåt landet, så blir det tre hela helger som jag missar med barnen och helt seriöst, det må låta hur töntigt som helst, men det får mig att gråta och få en stor klump i magen! Speciellt när jag tänker på mammiga minstingen som kramar mig ca 1000 ggr och som säger att han älskar mig minst lika många gånger om dagen.

En sak som är jätterolig med resan är att jag i denna stad känner en helt underbar tjej sedan min tid på forumet Allt för föräldrar. Vi fick båda våra minstingar -05 och har träffats en gång då vi bodde ihop i en stuga en weekend i Enköping med alla Allt-för-föräldrar-mammorna och dessutom genom åren pratat mycket i telefon. Jag kommer troligtvis att bo hos henne de två helger jag är där uppe. Hon var rar nog att erbjuda mig att bo hos henne och hennes barn hela vistelsen, men jag känner mig själv och vet att jag då kommer hitta tusen ursäkter till att inte sätta mig och plugga, så det är bättre om jag bor på internatet med de andra körkortstagarna i veckorna.

Det är fokus som gäller. 2,5 vecka intensiv körning och intensivt pluggande och sen... gulp!

Hörni, nu GÄLLER det! :-) Jag måste fixa detta!

(speciellt eftersom maken sa till mig att jag inte kommer in genom dörren här hemma om jag kommer hem utan körkortet) ;-)
                                            

Energiboost!

Något har hänt!

Jag känner det i hela kroppen!


Jag har energi, självförtroendet är höjt, jag orkar göra saker, jag känner att jag klarar av det jag föresätter mig och jag känner att jag VILL saker!

Vad som har hänt har jag ingen aning om. Det är bara så underbart!

Jag kände till och med häromdagen att byxorna satt lösare, trots att jag ätit ganska mycket på sistone då jag, uppgiven och trött och rasande efter dietförsök nr 1034 inte orkade pissa i motvind mer, gav upp och sket i allt. Jag har alltså sedan jul inte alls varit nyttig men ändå fått mer plats i brallorna.

Så jag vägde mig hos min väninna, vars våg jag alltid väger mig på och upptäckte att jag gått ner nästan 5 kg sen jag var hos henne sist för ca 6 veckor sen.

Är det något kemiskt i mitt huvud som har ändrats? Är det helt enkelt så att jag mått så kasst att vikten gått uppåt pga psykiska anledningar. Att jag helt enkelt haft en urusel förbränning för att jag mått skit? Äh jag har ingen aning, jag vet bara att jag välkomnar denna känsla för jag har verkligen inte känt igen mig själv ett bra tag nu. Jag vågar inte hoppas att viktminskningen ska fortsätta för då blir jag kanske bara besviken. Men om den gör det så är det en jäkla bonus :-)

Mitt i detta, när jag börjat känna att jag mår toppen så ringer en före detta kollega, som nu jobbar på en socialförvaltning i en stad som ligger ca 10 minuter bort och erbjuder mig en heltidstjänst, med början IMORGON. Säger att hon tänkte direkt på mig när tjänsten dök upp på hennes arbetsplats, för att hon vet vad jag går för och vilken kompetens jag har och hur insiktsfull och analytisk jag är. Förstår någon hur glad jag blev. Hur mycket det betydde.

Hon sa -"Vi vill ha DIG".

Detta kommer jag leva på LÄNGE.

Jag var helt extatisk, hjärtat slog och lyckan var total. Tills vi pratade lite till och jag insåg att jag skulle behöva körkort för den tjänst hon erbjöd mig. Vi jobbade på avdelningarna bredvid varandra och pratade mycket i egenskap av kollegor och vikarier och såg varandra i arbete hela tiden då avdelningarna var förbundna men hon hade helt missat att jag inte hade körkort.

Så hon sa -"Se till att ta en intensivkurs NU, ta kortet på några veckor så har jag en heltidstjänst här åt dig". Jag tänker inte förlita mig på det, för hon kan såklart inte hålla en tjänst åt mig, det förstår jag ju och det gjorde maken också men han sa "-Go for it" för vi inser ju båda att jag faktiskt måste ta körkortet nu om jag ska kunna få ett jobb. Jag har inte många månader kvar med a-kassa och jag kan i dagsläget bara söka ca 15 % av socionomjobben som finns pga bristen på körkort. Jag söker ju även alla jobb som personlig assistent jag kan finna, där körkort inte krävs. Med körkortet hade jag inom det yrket nästan inte haft några begränsningar alls eftersom jag förutom min socionomutbildning har en undersköterskeutbildning i botten.

Så jag har ikväll suttit och mailat runt till olika körskolor i landet, där dom erbjuder intensivkurs + gratis boende. Jag vill åka iväg och göra det, så att inget distraherar + att jag vet hur jag är och inte kommer vilja övningsköra här hemma ifall någon ser mig. Lite fjantig får man väl vara ;-)

Jag tror faktiskt det är bättre att åka iväg, för upplägget är ju att man kör från 8-18 och sedan har teori på kvällarna i två veckor och däremellan ska man hinna med att plugga teori, vilket man gör på deras datorer och i boken. Vecka två gör man även riskettan och halkkörning, för att någon av de första dagarna på v.3 skriva upp och köra upp.

Hemma är jag alldeles för bekväm och kan lura mig själv och hitta på ursäkter att slippa behöva ge mig ut och ta mig till körskolan för att jag är trött, livrädd (vilket jag kommer vara), hellre vill mysa med familjen, har något annat att hitta på osv, så nä, åka iväg är nödvändigt för mig. Maken och barnen får lite egentid med varandra på köpet :-) Det kan dom behöva med tanke på hur lite tid de har spenderat tillsammans de senaste månaderna.

Visst kostar det en nätt summa, men det kommer troligtvis kännas som de mest välinvesterade pengarna någonsin.

Förstår ni att jag kommer att få det jäkla körkortet! Det tar 2,5 vecka, men sedan har jag det.

För mig låter det nästan overkligt. Jag har varit livrädd för att ta körkort pga en korkad körskollärare jag hade när jag var i 18-årsåldern och gjort det till något omöjligt i huvudet.

Men just nu känns ingenting omöjligt.

Jag SKA göra detta och jag SKA inom kort komma hem genom denna dörren MED en lapp i handen :-)

Watch out världen. Nu är jag tillbaks!

Och vem vet... Kanske lyckas jag t.om bli av med alla kilon jag går och släpar på. En dag kanske jag även kommer vilja börja träna och orka fortsätta med det. En dag...

Ja vad fasen! En dag kanske det här är jag ;-)

Okej, efter en massa kilo och ett stort antal operationer då. ;-)

Vi säger det. Det här är jag 2014, vid världens vackraste strand, min Google Earth-favoritstrand. Jajamen jag har letat mig runt varenda kust i hela världen med hjälp av Google Earth för att hitta den finaste :-)

Titta och njut. Min favoritstrand. Frankrike, Atlantkusten, Bretagne. Kan det bli vackrare?

Och vet ni vad? JAG SKA KÖRA DIT :-D

Snabb rapport!

Jag hinner inte blogga just nu!

Jag har fått min iphone 4. ÄLSKAR den! Det gör barnen med :-)

Haha, nä, det är inte riktigt därför jag inte har tid att blogga. Det händer mycket just nu, med barnen, med mig, med livet! Så jag har inte haft ork eller lust helt enkelt.

Fick en kallelse från arbetsförmedlingen idag. Ska dit i övermorgon. Har tydligen fått en ny handläggare! Genast får jag lite ångest och undrar VARFÖR, vad är det nu?

Varför är jag så ångestfylld? Fattar det inte! Jag vet ju att jag inte kan hjälpa att jag är arbetslös men jag känner mig ändå så trängd när dom "jagar" mig. Det må låta knäppt eftersom jag gör vad jag kan, men så känns det.

Nu lite Smallville innan läggdags!

Säsongspremiären var i fredags och avsnittet måste ses om nu! Det är dags. Fyra dagar är en lång tid ;-)

På bloggfronten intet nytt

Det är väldigt dåligt med bloggandet just nu!

Till stor del beror detta på att jag söker sjukt mycket jobb just nu. Lusten har verkligen kommit över mig och jag känner ÄNTLIGEN och VERKLIGEN att JAG VILL JOBBA. Jag vill jättemycket!

Denna känsla har jag ju längtat efter och börjat frukta att jag aldrig skulle känna igen. Men det tog väl tid att ta sig igenom de saker jag har jobbat med under det senaste året.

Jag inser mer och mer hur mycket jag bryr mig om vad andra tycker när jag egentligen borde ge fan i människor som inte gillar mig eller som inte tycker att jag duger.

Jag vet ju vad jag går för, att jag är duktig, kompetent, snäll, trevlig, social och allt det där, men så fort någon visar att dom inte tycker att jag är "värd" deras gunst så blir jag osäker. Varför?

Jag har tänkt mycket på det här och även talat mycket om detta med psykologen jag gick hos! Vad GÖR att vissa personer har pondus, att vissa automatiskt signalerar RESPEKTERA MIG medan andra signalerar, "mig kan du köra över".

Jag har testat att fejka ett beteende som inte alls är mitt och få helt annan respons från omvärlden. SÅ himla sjukt!

Om jag struntar i att le mot en människa jag pratar med och istället är allvarlig och lite "kortfattad/ointresserad" så blir den människan så otroligt trevlig, pratsam och "underdånig" medan om jag är mig själv, dvs ler, är trevlig, pratglad, hjälpsam och rar så som jag brukar vara, så får jag inte alls samma uppmärksamma bemötande, utan folk verkar "läsa in" att man inte är någon som behöver respekteras lika mycket. Det är som med hundar och blottade strupar!

HELT SJUKT men så otroligt verkligt. Jag har testat detta flertalet gånger och det är häpnadsväckande!


För tillfället söker jag främst jobb som personlig assistent. Det finns många och jag är säker på att det, åtminstone under en period, hade passat mig utmärkt. Helst skulle jag vilja jobba natt. Inte bara för att det passar min dygnsrytm utan av en hel del orsaker.

1. Vi hade aldrig behövt VAB:a.
2. Barnen hade kunnat komma hem direkt efter skolan varje dag.
3. Jag hade tjänat BETYDLIGT mer pengar
4. Jag har jobbat natt förr och trivdes med "lugnet" och att vara lite ifred och gå och pula vilket jag tror hade passat mig just nu.
5. Det är färre arbetstillfällen. En heltid är 12 nätter ungefär per månad.
6. Vi hade kunnat skaffa hundvalp och den hade inte behövt vara ensam på dagarna alls ;-)

Men fy så få nattjobb det verkar finnas. Jag är ju dessutom mer begränsad när det gäller nattjobben eftersom det då krävs att det är i staden där jag bor. Jag måste ju hinna hem och ge barnen frukost och skicka dem till skolan/ta minstingen till dagis eftersom maken åker hemifrån 6.30. De hade blivit ensamma i en timme ungefär men nu är de stora nog att klara det tror jag.

Ja det är mina tankar för närvarande.

Om ni hör om något nattjobb, VAD SOM HELST i stan, eller har idéer om vart man kan ringa och höra efter intresset, så skriv jättegärna en kommentar här! Alla tips är värdefulla :-)

Jag tittade in här bara för att rapportera om kökets framskridande egentligen och så blev det en lång berättelse istället.

Jo, ni förstår, maken har satt upp alla skåp på ena väggen nu och imorgon tippar jag att han sätter upp dem på andra sidan. Köket är SNART KLART!

Däremot har han strängeligen förbjudit mig att lägga ut bilder på köket. Han blev riktigt tjurig häromdagen när jag fotograferade köket. Det får honom att känna sig stressad och han tycker det är jobbigt.

Så jag får bärga mig tills det är klart! Huuuu så jobbigt.

Men snaaaaaaart :-)