För övrigt...

försöker vi här hemma att lära oss trivas med våra nya husdjur. Ca en miljon bananflugor.

Vi har länge undrat varför vi har så mycket bananflugor. Vi har haft frukten undanstoppad, vi har inte lämnat matrester framme, vi har dukat upp glas med vinäger och diskmedel som vi har fångat (läs dödat) tusentals bananflugor i och ändå har de inte försvunnit, de har vägrat lämna oss!

Igår förstod jag varför!

Den underbare, söte, godmodige och ack så hjälpsamme minstingen som är fruktgalen och som "kan själv" i alla lägen, har trott att översta kassen i den blå plastbacken i köket, där vi har köksredskap vi sällan använder i väntan på köksrenovering, var en sopkasse.

I förrgår bestämde jag mig för att röja upp i hallen och packa upp den där blå backen. Jag tar tag i översta kassen och ett brunt moln (jag menar det verkligen, jag såg ingenting, allt blev brunt) av dessa vidriga små monster, svärmar upp. Jag tittar ner i kassen och SPYR nästan över det jag ser, vilket för övrigt inte hade gjort innehållet i kassen äckligare än det var.

Hela kassens insida var täckt av larver och i hela kassen yrde dom omkring de jä..la äckelflugorna.

Jag knöt snabbt ihop den och gick ut och slängde den.

De redskap som vi blev av med får ersättas. Jag såg inte ens vad som var i kassen eftersom allt var brunt och rörde på sig. Jag vet bara att jag aldrig hade velat använda något av det igen, oavsett om det kokats i 100 år och legat i spritbad lika länge.

Nu kanske vi snart kan bli av med våra minst sagt avskyvärda husdjur, dvs om inte sonen börjar använda något annat, typ en gammal sko eller så, som soptunna.

Snälla hjälp!

Jag står snart inte ut mer när det gäller det här förbaskade vaccinet!

Jag har lusläst nätet, jag läser och läser och läser på alla möjliga seriösa sidor och även en mängd forum där jag silar pratet väldigt mycket.

Men även de seriösa sidorna gör mig OKLOK.

Vad ska man göra? Ska man eller ska man inte vaccinera sig!

Vad ska ni göra och snälla motivera varför ni ska eller inte ska vaccinera er mot "Nya influensan".

Jag lämnade beskedet NEJ TACK i onsdags för äldste sonen. De tar sprutan denna veckan i skolan.

Fick sedan veta att han är den ENDA i stort sett, i hela sin klass som inte ska ta den. I princip alla ungar på hela skolan/förskolan ska ta sprutan. Jag började genast tvivla. Varenda en utav mina vänner ska ta den och ge den till sina barn.

Alla mina sjukvårdsarbetande vänner ska ta den och berättar att alla läkarna på deras jobb ska ta den och låta sin barn ta den.

I äldste sonens klass finns en kille vars båda föräldrar är barnläkare och de ska ta den hela familjen.

Är jag då dum? Gör jag mina barn en otjänst!

F...n oxå jag vill ha svar på vad som är det rätta valet för jag blir snart galen!

HELP!

Höstmysig helg...

Jag ÄLSKAR hösten!

Inte på det sättet att jag är ute mycket eller tar långa höstpromenader eller så. Nä, jag ÄLSKAR lukterna, färgerna, luften, att få bylsa på sig kläder i mysiga, murriga färger typ mörkgrönt, brunt, vinrött, rostrött (ja den rosaälskande gillar faktiskt detta!!) och jag älskar när det blåser, regnar och stormar utanför. När jag själv får sitta uppkrupen med mitt täcke i soffan med en mysbok och dricka varmt kaffe. Kanske t.om med persiennerna nere! Ja, hösten är underbar!

Helgen som gått har verkligen varit produktiv!

I fredags orkade jag inte laga mat så jag lirkade med maken och frågade om inte han var extremt sugen på kinamat. Det var han men han orkade inte åka och hämta.


Jag och äldste sonen slet genast på oss kläder och tog bussen ner till stan där vi inhandlade fem olika rätter. Jag tänkte bara köpa fyra men jag tror att killen i kassan glömde slå in en, för det blev så billigt så då sa ja, äh vi tar en rätt till, hehe. Så brukar jag aldrig göra och jag vågar inte räkna efter ifall det stämmer för då kommer jag säkert gå tillbaka med pengar om jag känner mig själv. Jag är dumärlig och dumsnäll tyvärr. Inte betalar det sig heller för jag har fortfarande inte vunnit på LOTTO!


Iallafall blev det biff med bambskott, friterat fläsk med currysås, friterade stora räkor med sötsur sås, bläckfisk med stekta grönsaker och anka special. Fy f..n så gott rent ut sagt! Vi åt så att vi mådde illa. Gött!


Hela lördagen bestod av höststädning/röjning/trädgårdsarbete med hela bostadsrättsföreningen. Vi är ju bara nio hushåll i vår brf. Så vi arbetede hela dagen med att beskära buskar och träd, räfsa löv, tömma komposten, införskaffa saker till en ny papperskorg, mäta upp staket som ska bytas ut osv. Sedan en gemensam lunch utomhus med långbord. Mackor och varm korv med bröd och varmt kaffe.


Det smakade så gott! Det är alltid godare att äta ute! Varför är det så? Kanske var det extra gott för att vi hållit igång och faktiskt var rejält SKITHUNGRIGA!


Fick veta lite lustiga saker om de förra ägarna till huset! Tydligen har de aldrig någonsin, varit med på någonting i brf:en. Aldrig hjälpt till på de "obligatoriska" dagar då man sköter om föreningen, en varje vår och en varje höst på de 17 år de bott här, aldrig frågat grannarna när de byggt ut eller tänkt göra något som påverkar de andra. Fick t.om veta att grannen närmst har haft riktiga bråk med dem. Hon fällde en hel del sträva kommentarer om de "gamla" i ettan. Så det är alltså inte bara vi som har problem med dessa människor. Skönt att veta!

Igår gick jag inte utanför dörren!

Jag gjorde däremot MASSOR av smycken som finns i smyckesbloggen.

http://www.alltsomglimmar.blogg.se/

Maken och äldste sonen var i vår trädgård och grävde upp en damm/springbrunn som nu är borta. Skönt för den stank tydligen!


De fällde dessutom pilen! Åh den fina pilen som nu lämnat ett stort tomrum efter sig. Vi befarar dock att dess rotsystem har spritt sig lite väl mycket och för att rädda avloppssystemet så tog vi bort den. Känns tomt och kalt där ute nu.


Jag hoppas att vi kanske ska kunna plantera ett plommonträd eller bigaråträd där ute istället. Det har jag alltid velat ha! Singeln ska bort. Så jä..la fult!


Ni som varit här och sett pilen som liksom tog upp hela denna yta och som var som ett "tak" över hela denna yta, ni förstår säkert vad jag menar. Så här ser det ut när man kommer in till oss nu. Det vita "huset" är det inredda förrådet.

Även den enorma busken/trädet? till höger om dörren som gjorde att man överhuvudtaget inte kunde se in till grannen, är nu borta. Den knäcktes i stormen, så det var inte så mycket att göra.


Men oj så ljust det blev inomhus. Jag som har klagat över hur mörkt det var. Har t.om persiennerna nerfällda för att inte få en ljuschock!

Idag har jag haft världens tråkigaste förmiddag, troligtvis. Kanske någon har haft ännu tråkigare men att kolla av, packa in, plasta, klippa till papper, vika ihop, tejpa, checka adresser och märka paket, sätta på frimärken och gå till brevlådan. Det är f..n så tråkigt att jag vill skrika rakt ut!

Någon som vill jobba ideellt med att packa in saker och skriva adresser på paket? Inte?

Nä jag tänkte väl det...

Det är tur att det faktiskt inbringar en del pengar. Annars hade man ju inte stått ut.

Dagens sändning såg ut så här:

Mörkare grön?

Fick en beställning utav en före detta kollega som jag tycker mycket om. Hon ville ha ett "likadant" grönt armband som jag gjorde för ett tag sedan, sånt där med massor av pärlor.

Men hon ville ha det lite mörkare grönt. Jag har använt tre sorters mörkare pärlor än jag har i mitt eget och betydligt färre ljusa pärlor, dock lade jag till tre ljusa isade pärlor för jag precis fått hem dem och tycker de är såååå snygga.

När jag lägger mitt armband bredvid hennes så undrar jag, ser man ens att hennes ÄR mörkare. Skillnaden, trots andra mörkare pärlor ser väldigt liten ut.

Så kära kollega, när du ser detta. Vill du att jag ska ta bort de stora ljusa (är bara tre stycken) och byta ut mot mörkare? Du bestämmer :-)

ps. Ditt är det undre ;-)

TÄVLING, vinn ett armband!!!

Jag har startat en blogg där jag ska sälja pärlor och andra smyckestillverkningsgrejor, för att testa lite, innan jag öppnar e-butik.

Men alla namn är tagna!

Namnet jag hela tiden tänkt mig, nämligen "Pärlboden", var såklart inte ledigt! Det behöver såklart inte heta något med pärlor men jag tänker mig ett lite "mysigt" namn, gärna lite fyndigt om man har lust att tänka lite extra.

Jag har provat mig fram på google med allt jag kan komma på men jag hittar ingenting som är ledigt och nu har jag nästan gett upp.

Vinnaren i tävlingen får ett armband av valfritt utseende. Ni kan alltså designa det själva i den mån det går, beroende på vad jag har hemma. Alltså själva välja kedja, färger, berlocker, stil osv.

Så kom IGEN...

Så här ser bloggen ut: http://www.parlboden.blogspot.com/

Tänk er att namnet ska stå där uppe. Vad sjutton är det RÄTTA namnet, som INTE finns redan?

Telefonsamtal från någon instans...

Imorse, tidigt, ringde telefonen. En kvittrande kvinnoröst talar om att jag har en större försändelse som är på väg in i landet och ber mig om organisationsnumret till mitt företag. Eh va? Fick reda ut det lilla missförståndet och det verkade ok.

Det är mina PÄRLOR... Åh snart!!! Oj vad jag ska pyssla, yey...

Ja, Silla du FÅR komma hit. Du kan få hjälpa mig packa upp om du vill, hehe ;-)

Pedant, jag???

Av någon anledning har jag, sedan jag flyttade ihop med maken, förfallit, inte bara till det yttre, haha, utan även på alla andra vis. Jag brukade alltid ha det välstädat. Blev nästan tokig när golven var skitiga eller det låg något och drällde, eller om tvättkorgen var för full, för att inte tala om att jag alltid höll diskbänken skinande blank och inte stod ut med minsta sak på bänken, som inte skulle vara där.

Det absolut enda jag aldrig har hållit ordning i är garderoberna. Jag avskyr att vika och lägga in tvätt. Det skjuter jag på tills tvätten ligger i meterhöga drivor i någon stackars fåtölj eller soffa. Det kan jag nog inte inte ändra på. Men som jag är nu, att jag skjuter på ALLT, det är inte jag, egentligen!

Jag pratade precis med Silla, min natt/msn-kompis och vi insåg att vi nog förutom det yttre, är klonade rent personlighetsmässigt, förutom att det är hon som är den elaka i sitt förhållande, haha ;-) (eller hur är det hos er Dennis?)

Iallafall så satt vi och roade oss med att fotografera vårt hem, precis i det skick det är NU, utan att försköna något överhuvudtaget. Båda trodde nog att våra egna hem skulle vara värst, men vet ni, det var ungefär lika illa. Silla var förvånad. Hon hade trott att jag var pedant. Hon har aldrig varit här! haha

När jag skulle till henne första gången hade hon fått panik och börjat städa och ringt någon för att hjälpa henne vika tvätten. FÖR MIN SKULL, hahahaha. Det är hysteriskt roligt!

Sedan jag blev arbetslös har det blivit nästan värre. För jag tycker att jag har så mycket att göra hela tiden. Smyckandet och allting med Tradera tar ju hur mycket tid som helst. Ni ser ju att jag inte ens hinner blogga!

Min handläggare på arbetsförmedlingen tyckte detta var riktigt lustigt. Jag skrev och frågade henne om det är normalt att man har mer än nånsin att göra när man är arbetslös. Hon skrev och tackade för ett härligt mail och tillade att det nog inte är så för dom flesta ;-)

Ni ska få en härlig liten titt, in bakom kulisserna. Köket har jag inte fotograferat, för det är faktiskt röjt och ser helt ok ut, för ovanlighetens skull.

Känsliga tittare varnas!

Nu ska jag faktiskt gå och slänga in en maskin tvätt, dammsuga, plocka undan alla smågrejor. Kläderna bredvid soffan och även på backarna i vårt sovrum är till största delen TRADERA-kläder. Sådant som ska säljas. Bara så att ni vet ;-) Vet ju inte var jag ska förvara dem!

Sedan måste jag ursäkta mig lite, för vi lever i renoveringsstök och då blir jag ännu värre för att jag är så jä..la missnöjd över att det REDAN är stökigt så det känns inte ens lönt att försöka göra fint. :-)

Silla och jag kom med gemensamma krafter fram till att vi båda hellre håller i ordning när hemmet är bara vårt. Och Dennis och Daniel, bli inte ledsna nu, men en dag kanske vi lämnar er och bosätter oss i ett stort hus på landet tillsammans, där vi kan smycka, prata skit, shoppa på kredit och dricka kaffe hela dagarna och sedan äta hämtmat på kvällarna. Inget illa menat men vi är skapta för varandra. Det är bara så! Moaahahahahahaha ;-)

När jag tänker efter så tror jag att jag gladeligen hade lagat mat varje kväll i det läget för jag hade inte levt, tyngd utav skuldkänslor och ogillande från min livskamrat, haha. :-D

Hej så länge... måste ut i det hemska vädret!

Hagelstorm!

För andra dagen i rad haglar det på ett ganska overkligt sätt! Det smattrar mot alla rutor så att man hoppar högt och det kommer och går i omgångar.

Jag som måste ta mig ner till stan för att köpa presenter eftersom jag kom på igårkväll (då en förälder till en annan kille i klassen ringde) att det är kalas idag för två grabbar i äldste sonens klass, fredag eftermiddag. Bowlingkalas! Jätteskoj men jag blev lite stressad.

Fotade ut från köksfönstret när det haglade. Jag är glad att jag inte var utomhus!

Ingen bebis...

Och inte har Jenny fått sin bebis heller. Jag går o väntar på sms dag som natt! Senaste rapporten fick jag i eftermiddags. Då var det inga tecken på nånting alls, men det har det inte varit vid tidigare förlossningar heller så det betyder ingenting. Jag måste ju erkänna att jag tippat på 2 oktober så jag tycker att det är dags nu. Ja, vem vet... Just NU kanske det sätter igång!

Jag vill veta vem som bott där inne och som nu faktiskt bor där på övertid.

Bebis, du skulle kommit i måndags! Nu vill vi veta vem du är!!!

Jag sa till Jenny att föda på fredagen, dvs idag, så att hon får vara hela helgen på patienthotellet eftersom de har extra god mat på helgerna och det är mysigare stämning. Vem vet, bebisen kanske hörde detta. Ja, det tror jag faktiskt...

2 oktober är ju ett fint datum, eller hur bebis!

KOM UT!

(Visst måste det väl vara en tjej den här gången va? Så busig och motvals redan, hehe).

En liten uppdatering...

kanske är på sin plats!

Idag lämnade jag min första lägesrapport till arbetsförmedlingen, dvs lista på sökta jobb och en uppdatering om läget, rent allmänt.

I övrigt har det haglat något helt vansinnigt idag. Vilket oväder!!!

Barnen är trotsiga som fasen, går knappt beskriva. De provocerar och de BRÅKAR MED VARANDRA så det står härliga till. Ibland får jag faktiskt lust att låsa in mig själv nånstans med en bok och låta dem bråka bäst de vill, för jag skriker mig hes för att kunna överrösta dem.

Min mamma säger att jag och mina syskon aldrig bråkade. Jag skulle snarare tro att hon har förträngt denna del av vår uppväxt och jag kan sannerligen förstå varför. ;-)

På smyckesfronten är det superduper just nu. Har fått massor av beställningar. Det är ju så roligt!

Var ute med mina föredetta-kollegor i tisdags och åt jättegod mat och drack gott vin, så trevligt så, och hade mina smycken på mig. Fick beställningar på två armband och eventuellt tre?, iallafall två par örhängen och via bloggen så trillar det in beställningar titt som tätt, både från vänner, släktingar och från "nät"vänner från olika forum. Tur man är om sig och kring sig ;-)

Internet är den bästa uppfinningen nånsin!

Något som just nu upprör och oroar lite här hemma är att vi fått kallelse till Tingsrätten. Ja, det var precis det som skulle undvikas enligt vår advokat, så jag är inte glad, inte alls. Vill ALDRIG mer behöva se den kvinna vi köpte huset av. T.om mäklaren var rädd för henne (HENNES mäklare). Riktigt obehaglig människa som troligtvis aldrig blivit motsagd och alltid skrämt folk till att göra som hon vill. Hon har ljugit utan att blinka vid flera tillfällen så jag fasar för att sitta i rätten med henne. Inte ett enda dugg roligt är det.

Men vi har ju stämt henne av en anledning och hon har ju definitivt och svart på vitt, ljugit om bostaden till vår nackdel så hon ska kompensera oss. Grejen är ju bara den att det kvarstår att fastställa en summa, så nu ska vi då försöka "komma överens". Huvaligen...

Åh det finns så mycket annat vi hade kunnat klaga på. Detta är ju bara en av sakerna, om än den största. Önskar vi tagit upp varenda punkt. Hade jag vetat hur bråkig denna kvinna var så hade jag inte haft minsta lilla dåliga samvete angående det, men nu är det ju troligtvis försent att dra upp dessa saker.

Mina visitkort har kommit och är superfina. I övrigt traderar jag och försöker få ekonomin att gå runt vilket INTE är lätt när man har 2.000 kr mindre i a-kassa (netto) än vad SGI:n ligger på, pga att semesterersättningen räknas bort TROTS ATT JAG TAGIT UT ALL SEMESTER.

Måste säga att jag tycker det är riktigt fult, men speglar ju mycket bra vårt samhälle idag.

I övrigt funderar jag mycket på det här med nya influensan och ifall man ska vaccinera barnen och sig själv, eller inte. Jag är så kluven!

Hur kommer ni att göra. Motivera gärna!

Natti natti

Skrattretande...

Alltså jag tror att jag börjar bli lite cynisk.

Jag sitter dagligen och plöjer igenom Platsbanken, offentliga jobb, olika kommuners sidor i jakten på lediga jobb och jag går även, i brist på socionomjobb i hela det här landskapet, med tanke på att jag är körkortslös, igenom alla jobb som inte kräver någon speciell utbildning.

Ikväll stötte jag på DETTA:

Kontrollant 18-20 år

Kvalifikationer:
18-20 år med ett ungdomligt utseende. Goda kunskaper i svenska och god datorvana. Ej förekommande i belastningsregistret. Du skall vara vid god hälsa och fysik, vara drogfri och ha ordnad privatekonomi (inga betalnings anm.). Vi ställer höga krav på flexibilitet och initiativförmåga samt förmåga att arbeta i miljö med högt tempo. B-körkort samt tillgång till bil. Observera att har du fyllt 21 år kan vi tyvärr ej behandla din ansökan då det är strikta krav från våra uppdragsgivare att våra medarbetare följer profilkraven.

Alltså, ett jobb där man reser runt och handlar i olika butiker och systembolaget osv, för att kontrollera om de som arbetar där kontrollerar ens legitimation när man köper cigaretter, folköl och vin och sprit!!!

För detta krävs tydligen att man har ordnad ekonomi, datorvana, är flexibel och har initiativförmåga.

För att utföra BUSTRICK!!!

Vad som krävs för de jobb JAG söker ska jag inte ens börja beskriva här, för listorna är så långa att man är skrämd från vettet innan man läst igenom dem till hälften.

Visst fattar jag att saker som är meriterande och önskvärda inte KRÄVS. Men bara listan över saker som krävs är sanslös och ofta har jag inte ens hälften av de sakerna.

Varför står det inte bara, Kvalifikationer: Socionomutbildning, human människosyn, analytisk förmåga, människokännare, empatisk, datorvana och god förmåga att uttrycka sig i tal och skrift. Då är jag den ni söker liksom...

Jag har magisterkurser (hmm nästan, blev ju aldrig klar med opponering) och jag har två utbildningar som jag fått längs vägen i olika sätt att arbeta och jag har tre års arbetslivserfarenhet inom yrket men detta räcker ingenstans.

Jag fattar f..n inte hur det kan vara så!

Jag inser för varje annons jag läser att det jag har att komma med är en PISS I NILEN jämfört med vad många andra arbetslösa socionomer i detta landskap har.

Hur ironiskt är det inte att man uppåt landet har mycket goda jobbmöjligheter medan det här nere är ett enormt överskott på socionomer!

Har nog gått igenom 100-tals annonser idag och det är endast två jobb jag ens är berättigad att söka. Många långa, djupa suckar har hörts från mitt skrivbord ikväll. T.om maken börjar nog inse det hopplösa i min situation.

Med tanke på att min nästa tid på arbetsförmedlingen är i december så tycker man ju att de kunde anställa mig. De verkar ju överhopade av arbete!

Det ska jag föreslå för min handläggare! Toppenidé eller hur, hehe... I övrigt funderar jag på att söka jobb på Konsum som ligger här bredvid. Det känns som ett perfekt arbete efter 4,5 år på högskola.

Nu ska jag surfa runt på resesidor och drömma om en semester som vi aldrig kommer att ha råd med!

Natti natti

Hösten

...är underbar!

Det luktar så gott ute. Luften är så skön och löven blir så vackra!

Jag får alltid en massa energi på hösten, vill göra massor, känner mig uppåt och tycker att livet är allmänt härligt. Så även denna höst.

Lite höstinspirerade smycken blev det oxå. Se dem här:

www.alltsomglimmar.blogg.se

Visitkort och e-butik

Har beställt lite visitkort att skicka tillsammans med mina smycken vid beställning. Håller på för fullt och jobbar med en e-butik men shit så komplicerat. Det kommer ta tid, haha.



Så här ser visitkortet ut iallafall. Tyvärr är bilden liten och suddig, men eftersom Vistaprint inte vill att man ska kunna spara ner och skriva ut visitkorten själv så kan man inte spara ner dem i en normal storlek. Texten är alltså egentligen klar och tydlig. :-) Måste säga att jag har riktigt roligt även om jag ännu inte, någon dag, har hunnit allt jag ska!



Tillvaron får definitivt lite extra krydda :-)

Bloggtorka

Jag har just nu lite bloggtorka, som ni säkert märkt. Det hör till. Så blir det ibland.


Händer inte mycket för tillfället. Dagarna ser likadana ut.


Jag stiger upp halv åtta, frukost, barn till skola/dagis, hemma igen ca 9.30, dricker kaffe, slänger in en maskin tvätt, sätter mig vid datorn med mitt kaffe. Kollar min mail, kollar platsbanken, markerar eventuella jobb jag kan söka (i princip ingenting), söker de jag kan söka, sätter igång med mina traderaauktioner, packar in grejor, postar dem, dammsugar och plockar undan.


Sätter mig och smyckar, för att strax upptäcka att det REDAN är dags att hämta barnen, som blir sisådär glada när jag kommer redan kl.14, precis innan mellis. De har inte riktigt vant sig, men det börjar bli bättre.


Hem, fixar mellis, förbereder middagen och diskar (om jag orkar). Jag HATAR att diska, har jag nämnt det? Tack vara att vi handdiskar nu så har mina eksem kommit tillbaka. Eksem som jag varit utan sedan 1999. Jag är INTE glad. Inte tål jag diskhandskar heller. Inte någon sort. Blir nästan ännu värre.


Ja, det är synd om mig för det gör ont och det kliar och det gör att jag inte kan sova! :-(

Förövrigt så tycker jag verkligen att det är riktigt roligt att göra smycken och har lyckats sälja en del. Hittills har jag sålt ett halsband, fyra armband, fyra par örhängen och ett mobilsmycke och har lite beställningar från folk oxå. Jättekul!


Snart ska jag sätta igång med lite halsband också. Inspirationen för just halsband har inte riktigt infunnit sig ännu även om jag har massor av "vaga" bilder i huvudet. Av någon anledning så är det armband jag mest pysslar med, trots att detta är det enda smycke jag själv, i princip, aldrig bär.


Skumt va!


Här kan man se vad jag hittills gjort (vilket givetvis är anledningen till bloggtorkan, haha, jag har inte TID):


http://alltsomglimmar.blogg.se/2009/september/


Nu är det dags för sängen. Har helt vänt dygnet! Inte bra alls...


Imorgon åker vi till min mamma för att ha kräftskiva. Ska bli så mysigt! Alltid lika härligt att åka dit och umgås med min familj. Högljutt, glatt och galet. Daniel har nog fortfarande inte vant sig vid att alla skriker vid matbordet, skrattar så att rutorna skallrar och pratar i munnen på varandra. Det är GOTT!


Hej så länge...



(ps. Silla jag glömde inte nämna att du och jag pratar på msn HELA dagarna medan vi sitter vid våra datorer och springer omkring och städar, diskar och lagar mat. Jag utelämnade det med flit, hehe)

En stjärna på jorden är nu en stjärna i himlen...

Jag hade inte tänkt skriva något om det i bloggen, för det är ganska fjortisaktigt av mig. Men jag kan inte heller låta det passera obemärkt.

Min allra största idol genom tiderna, jämte Boris Becker, dog inatt. Det är löjligt kanske men tårarna trillar ganska friskt när jag tänker på hans fru och hans familj och hur grymt cool han varit och hur han vägrat duka under för den vidriga cancern han fått i bukspottskörteln.

I 20 månader har han vägrat låta cancern ta över hans liv. Han har vela leva ett rikt liv trots sjukdomen. Och det har han gjort!

Jag blev som besatt av Patrick Swayze, sådär på en kärlekskrank tonårings vis, 1985 när Nord och Syd sändes på tv. Jag spelade in alla avsnitt, jag kunde dem utantill. Jag klippte ut ALLA bilder som någonsin publicerades i svenska tidningar.

Jag höll föredrag i skolan i nian, om honom, på engelskan, ett engagerat föredrag med bilder, berättelser och tja allt möjligt, helt utan minsta minneslapp vilket säkerligen (förutom det faktum att jag dessutom är bra på engelska, haha) bidrog till att jag var den enda i hela vår årskull som fick betyget 5 av den ökända, superstränga läraren, som tvingade oss att spotta ut tuggummi, kallade oss för kossor och som stampade på våra fötter, hårt, om vi satt ner i korridoren och som endast satte en 5:a per år, per kull (inte per klass).

Jag avgudade denne man! Ja jag har ju en historia av att bli besatt av dem jag trånar efter, så även utav Boris Becker, min första ungdomskärlek, en kille i min klass och sedan maken. Sån är tydligen jag :-)

Men tillbaka till Patrick Swayze...

Efter Nord och Syd, denna fantastiska serie som jag vill ha på dvd (ni vet ju att jag fyller år snart) så kom ju Dirty Dancing 1987. Jag var 13 år och mina kompisar, mitt tjejgäng från högstadiet hade organiserat en kidnappning där en av mammorna hjälpte till. Dom kom hem till mig, band för mina ögon, vi åkte en stund i bil och sedan leddes jag in och sattes i en "fåtölj".

När bindeln åkte av satt vi på PREMIÄREN av Dirty Dancing på en biograf i Malmö. Jag var i sjunde himlen! Det var fantastiskt! Känslan i den filmen sviker aldrig. Den går aldrig ur tiden, den blir aldrig uttjatad. Den är helt enkelt ALLTID så jä..la bra!

Jag såg den 10 ggr på bio.

Sedan såg jag den drygt 400 ggr på video!

En gång skrev jag faktiskt ett brev till Patrick Swayze och hans fru, som var och är barnlösa eftersom ödet inte alltid är rättvist, och frågade om de ville adoptera mig. Shit så pinsamt! Men det är sant! Då var jag alltså 13 år.

Vilken kvinna vill adoptera en 13-åring som är kär i ens man??? Lite för mycket Woody Allen över det kanske?

Usch, på något sätt är detta en dag som får mig att vandra längs memory lane. Så många tillfällen/situationer under tonårstiden som har haft med Patrick Swayzes filmer att göra. Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på hur roligt vi hade, jag och tjejgänget, hur många filmkvällar vi hade, hur vi sov över hos varandra jämt och hur vi smygdrack, smygrökte, hängde med de "farliga" killarna som var lite äldre. Hur filmmusiken från Dirty dancing spelades på discona man gick på. Det var tider det!

En tid i mitt liv som jag "nästan glömt" eller som jag aldrig tänker på! Ett liv där jag hade två väggar täckta med Patrick Swayze, en vägg täckt med Boris Becker och den tredje täckt med foton av maken, teckningar av maken, saker jag fått av maken, omringat med ett rött sidenband. Minns det som igår, tiden jag nästan glömt, men som vaknade till liv när jag imorse gick förbi brödbilen utanför vårt konsum och hörde radioprataren tala om att P.S avlidit i natt.

När jag sedan satte igång datorn dök msn:s konversationsruta upp. En länk från min lillebror, till en artikel i Aftonbladet, som bekräftade det jag tidigare hört. En gång tidigare har pressen gått ut och sagt att P. Swayze var död. Denna gång är det nog sant. Inte många lever 20 månader med bukspottskörtelcancer.

Detta är min hyllning till en stor tonårsidol och en uppmaning till alla att sluta röka! Swayze rökte flera paket cigaretter om dagen. Han föddes i Houston den 18 augusti 1952 och han dog den 14 september 2009 bara 57 år gammal.

Patrick Swayze som Sydstatsofficeren Orry Main i den helt otroliga serien Nord och Syd från 1985.

Med den ofta lite truliga, buttra minen som är så tilltalande. Gillade honom så här. Efter Dirty Dancing när Roadhouse kom så såg han inte riktigt lika het ut. Jag tror att han blev för "smal/senig" för min smak. Gillade honom köttigare/hulligare:

Orry Main och Madeleine La Motte, ogift Fabray, (P.Swayze och Leslie Anne Down):

Johnny Castle och Baby från Dirty Dancing, vilken film:

Patrick Swayze här hemma på sin ranch "Rancho Bizarro" med en utav många hästar:

Kreativ dag trots allt...

Sent igårkväll blev dottern dålig, fick jättehög feber och hade jätteont i huvudet. Hon grät sig igenom natten, vaknade i stort sett hela tiden. Varken jag eller maken fick någon sömn alls.

Äldste sonen tog minstingen till dagis eftersom han skulle på utflykt (annars hade även han fått stanna hemma) och sen somnade jag och dottern om och vaknade av att maken vandrade in på sin lunch vid tolvtiden. Ooops!

Resten av dagen har gått i stilla lunk. Jag har också mått lite skumt men inte haft någon feber. Dottern verkar lite bättre nu, även om hon är jättevarm.

Själv har jag gjort massor av smycken som finns att beskåda i smyckebloggen. Det är verkligen roligt!

Nu ska jag göra ytterligare några...

Imorgon, om vi mår bra, är det fest på vår "gård" med alla grannar. Ett partytält ska sättas upp. Vi ska ha italiensk knytis men vet ännu inte vad vi ska bidra med. Ska bli lite mysigt. Vi känner ju inte grannarna så väl ännu så det är ju ett bra tillfälle att lära känna folk.

Nu återgår jag till smyckena. Hej på ett tag :-)

SMYCKEBLOGG

Ni som är nyfikna/intresserad, tycker det är kul att kolla vad jag pysslar med (rent smyckemässigt) får gärna följa den här bloggen oxå:


www.alltsomglimmar.blogg.se

Här lägger jag in alla mina smycken. De går att köpa för den som vill :-D

Första alstret...

För att vara första smycket någonsin så känner jag mig ganska nöjd och shit så roligt det var! Nu måste jag göra ett matchande set örhängen. :-)

Vet du vad du ska göra ikväll?

Jag vet vad jag ska göra...

Äntligen har en stor del av mina grejor kommit. Wiiiiieeeeyyyyhhhh vad ROLIGT!!!

Pyssel pyssel pyssel... I love it!

Något häftigt!

Jag lovade igår att jag skulle lägga ut något häftigt i bloggen idag. Här kommer det!

Min älskade äldste, som haft långt hår hur länge som helst, har idag kapat varenda slinga av sitt långa, fina hår. Det var kluvna känslor för modern faktiskt! Men ack så fin han blev!

Älskade fining :-)

FÖRE:

EFTER:

Jag vet att jag är 100% partisk, men visst är han underbar!