WROM WROM WROM

Jag bestämde mig för att faktiskt ta tjuren vid hornen och försöka få Arbetsförmedlingens godkännande så jag mailade dem och fick alldeles nyss svaret att de godkänner att jag åker iväg och tar mitt körkort med bibehållen a-kassa då det påverkar mina jobbmöjligheter så pass mycket.

YES YES YES!!!

Så lättad jag känner mig nu!

Nu kan barnen dessutom få vara längre dagar på dagis/fritids så att maken slipper fixa barnvakter/sluta tidigare varje dag för att lämna kl.9 och hämta kl.14, som ju är deras tider pga att jag är arbetslös.

SKÖÖÖÖÖNT att inte behöva smussla, trixa, puzzla och ha en klump i magen av rädsla att bli "upptäckt".

Nu är min enda ångest att vara borta från barnen så länge! Gör riktigt ont i bröstet när jag tänker på det!

Jag försökte förklara för minstingen innan idag hur många dagar jag skulle vara borta och hann bara visa upp tio fingrar innan han helt bestört förvred hela ansiktet i gråt, nästan skrek och slängde huvudet ner i sängen. Jag försökte krama honom men han var helt förstörd och snyftade att jag inte får vara borta så länge.

Jag och äldste sonen försökte verkligen hålla oss för skratt när han superledsen och rasande på en gång klängde sig fast vid min hals och gråtande sa: "-Då kommer jag slå dig jättehårt när du kommer hem, om du är borta så länge".

Plutte... :-(

Men det är bara att fokusera. Shit... 3 veckor borta från barnen. Har aldrig någonsin hänt och jag pallar inte riktigt ta in det.

Tänk...

När jag har jobb så har vi kanske råd att ha en egen bil!

Med egen bil skulle jag dessutom ha ännu större jobbmöjligheter, både vad gäller avstånd till jobb och antalet jobb jag hade kunnat ta. Känns som att möjligheterna blir oändliga!