Jag bestämde mig igårkväll för att Emil nu är stor nog att få ha ett eget djur. Han har inte tjatat, men jag vet att han har längtat och önskat. Han talar ofta drömmande om andra kompisars ökenråttor och annat.
Så kl.23 igår kväll började jag läsa på nätet om marsvin, ökenråttor, hamstrar, degus, chinchillor osv.
En dvärghamster blev det. En liten ursöt flicka så nu är vi tre flickor i familjen vilket jämnar ut det hela lite, eftersom vi tidigare bara var två tjejer och tre killar. Detta tyckte dottern var mycket bra.
Vi tog bussen vid tvåtiden ut till ett samhälle i närheten, där vi fick byta buss för att komma ut i industriområdet där zooaffären låg. Vi tittade på alla gnagare dom hade och bestämde oss ganska snabbt för att de sibiriska dvärghamstrarna var det absolut sötaste vi sett.
Den vi valde, eller hon valde nog oss, var så söt, sötast av alla. Det tyckte både jag och Emil och hon var så nyfiken, sträckte upp sitt söta ansikte och såg ut att vilja komma ut ur buren.
Nu tycker Emil att det är en evighet tills de 24 timmar har gått som hon behöver för att få vara ifred och bekanta sig med sitt nya hem, innan han får börja stoppa in handen till henne. I början är det bara korta stunder där han kanske ger henne en bit äpple eller morot. Men om några dagar får han börja ta upp henne och kela med henne.
Förhoppningsvis, om vi gör allt "by the book" så blir hon riktigt tam. De ska vara nyfikna av naturen och att hon var så nyfiken på oss och så orädd redan från början, tyder ju på att hon är frisk och mår bra, så det blir nog fint det här.
Jag är så glad att hon inte har "rått/mus"svans för det tycker jag är lite sisådär äckligt. Måste säga att chincillorna tilltalar mig något enormt. De är dessutom allergifria och i princip skötselfria, förutom att de behöver motioneras minst en timme om dagen. Men det behöver ju hundar också. Vågade dock inte börja med en chinchilla innan vi vet om vi "gillar" att ha ett litet djur att ta hand om, för en chincilla kan ju bli 15-20 år. Gulp...
Emil tycker det är jättehemskt att hans lilla Chili bara kommer bli 2-3 år. Men det tänker vi inte på nu. Den dagen den sorgen.
Kan berätta att vi har den lyckligaste tioåringen man kan tänka sig här hemma nu. Han kunde knappt fördriva tiden tills vi skulle iväg idag och han trodde nog inte riktigt att det var sant. Han frågade ett par gånger -"Alltså ska jag få ett djur IDAG???". Sötnos :-)
Visst är hon bedårande... Hon är ganska ljus i ansiktet (iallafall tyckte vi att hon var ljusare i ansiktet än sina bröder och systrar) och mörkare grå på kroppen med en "ål" på ryggen. Jättelen päls och så otroligt nyfiken på oss när vi är utanför.
Möt Chili, vår hamsterflicka:
Chilis hem:
2 kommentarer:
Så söööt! Nu blir jag också helt sugen på en sån ju! Jag som funderat på katt... Ska bli så kul att få se henne IRL! Och visa E2 vad Emil fått :) Känner igen den där osäkra, men förväntansfulla undran och kan nästan se Emil framför mig när han frågar om det verkl kan vara sant att han ska få ett eget djur. Det var Ed upp i dan, men de är ju lite lika de två på nåt vis :)
KRAM! Och välkommen Chili!
/ija
Vilken sötnos! Jag har också haft en dvärghamster vid namn Chili när jag var yngre:) Kramen
Skicka en kommentar